~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]

~Kapitel10 - Severus Perspektiv (del 3)~

________________________________________________

Tillhörande musik:

Babylon A.D Soundtrack Babylon Requiem (Youtube)

________________________________________________

"NEJ! SLÄPP MIG!" hör jag Penelope skrika och paniken i hennes röst skär i mitt hjärta. Men utmattningen och sorgen som döljer sig under får det att skälva i hela min kropp.

"Sccchh." hissar Bellatrix och jag gissar på att hon viskar något med sin galna röst till Penelope. Det tar all min kraft till att inte springa mot trappan. Vi står alla och mäter varandras styrkor. Hur ska vi ta oss ur detta levande..? Hur ska jag få ut Penelope ur detta?

Jag vrider mitt huvud och min blick möts utav Penelope, hennes hår rufsigt och tovigt, skärsår över kind, ögonbryn och panna. Blod droppar från hennes fingertoppar och hela hon ser förstörd ut. Hennes blick är fäst i min och hennes ögon ser nästintill döda ut. Bellatrix har ett fast grepp om hennes nacke, staven mot halsen på henne och Penelopes händer är bundna med ett tjockt svart rep framför hennes mage. Jag tar ett halvt steg mot henne men hon flackar skrämt med blicken så jag står kvar trots att min kropp skriker efter att få ha henne hos mig. Efter att få ta bort all hennes smärta. Hon har en blick jag aldrig tidigare sett och den skrämmer nästintill livet ur mig.

Stämningen i rummet är väntande och kall. Jag ser på kvinnan i mitt liv och ett mörker tycks sänka sig över mig. Jag ser rött.

"Nå, ska vi försöka igen?" frågar Voldemort och stirrar ondskefullt på mig.

"Jag vet inte vad du pratar om." säger jag genom sammanbitna tänder och ilska sprakandes i mina ögon.

"Inte? Är du helt säker på det?" frågar Voldemort och vandrar fram och tillbaka med långsamma steg. Jag nickar kort.

"Åh Bellatrix..." hummar Voldemort, jag vrider min blick mot Penelope som ser på mig med rödgråtna ögon fyllda av smärta, sorg, tomhet och rädsla.

"Ja, min mästare." hissar hon fram och skrattar hånfullt. Hon stoppar undan sin stav, jag ser på Penelope med hårda ögon, bönar och ber henne att hålla sin blick i min. Rädslan inom mig biter och klöser. Bellatrix tar fram en kniv och jag tar ett hastigt steg mot dem men hon sätter kniven mot Penelopes hals.

"Ah ah ah." hånar hon fram och jag stannar handfallet. Oförmögen att göra något alls. Känslan är kvävande.

Bellatrix pressar lite med bladet och det gräver sig in i Penelopes hals,

"Snälla..." Snyftar Penelope ut med skräckslagen röst och jag vet inte vad jag ska ta mig till längre.

"Sluta!" ropar jag ut och svingar skickligt min stav,

"Sectumsempra!" Bellatrix släpper kniven och försöker få upp sin stav men inser direkt att hon aldrig hinner så hon drar Penelope framför sig och i det ögonblicket inser jag mitt misstag.

"Penelope! NEEEEEJ!"

"AAAAH!"

Min besvärjelse träffar Penelope och Bellatrix tappar greppet. De faller båda till marken och allt blir svart för mig när jag ser henne stirra upp på mig med plågade ögon och blod som sipprar ut på golvet från hennes tunna kropp. Jag hör Bellatrix hissande skratt och Voldemorts hackande skratt. Ilskan bubblar upp och utan att tänka börjar jag skicka förbannelser och besvärjelser mot alla i rummet. Men det är omöjligt, lönlöst. Jag träffas och faller till marken. Jag ser Penelope, hur hon försöker sträcka sig mot mig men mina ögon sluts hur hårt jag än kämpar för att hålla mig kvar vid medvetandet.