~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]

~Kapitel 25 - Severus Perspektiv~

_____________________________

Tillhörande musik:

Suspenseful background Music - BRINK - action instrumental Intense Dramatic Film Movie Soundtrack (på Youtube)

_____________________________

Penelopes sömndruckna rörelser väcker mig, vad hade jag drömt? Jag försöker minnas men kan inte. Klockan på mitt nattduksbord tickar tyst för sig självt, visarna på 03:03, en suck undkommer mig. Jag vrider mig för att försöka somna om men något säger mig att jag borde vara vaken. Är det verkligen Penelopes rörelser som har väckt mig? Jag sätter mig halvt i sängen, mina ögon möts av ett par orange-röda. Det är Ezralié som tittar på mig där han sitter mellan mina fötter ovanpå täcket. När han ser att jag sett honom hoppar han ner och sätter sig vid dörren.

Jag drar på mig mina byxor och min vita bomullsskjorta innan jag följer efter vår envetna katt från sovrummet till vardagsrummet. Allt ser ut att vara i sin ordning, jag fortsätter genom huset men Ezralié har stannat vid ytterdörren.

"Vad är det med dig? Det är ingen här." min röst är mörk och trött. Ezralié lägger huvudet på sned och stirrar sedan på dörren. Jag suckar ljudligt och låser upp dörren, jag öppnar den,

"Se, det- va i-!" min mening avbryts då en uggla flyger in i hallen och sätter sig på hatthyllan.

Jag tar fundersamt den lilla pergament rullen som sitter fast runt ugglans ben. Jag rullar ut den och läser texten, Grattis till det stundande bröllopet. Jag behöver dina tjänster på Hogwarts, res via flamnätverket. Flamord: Citrontwist. Dumbledore. Typiskt... Jag arbetar inte för den här stollen längre. Va kan han vilja nu då... Jag stoppar ner pergamentet i fickan, ugglan flyger ut och jag stänger dörren innan jag går tillbaka till vårt sovrum.

Penelope sover tungt så jag byter om innan jag väcker henne. Jag behåller byxorna men byter skjorta och tar på mig min standard utstyrsel. Det känns underligt att ännu en gång bära de kläder jag i så många år kände mig bunden till att bära. Penelopes sovande ansikte är en lugnande syn. Månen skiner fortfarande in och det får hennes hår att glänsa och spraka av lila och röda toner.

"Du är vacker..." mumlar jag för mig själv innan jag hukar mig ner vid sängen. Jag lägger en mjuk hand mot hennes lätt varma kind.

"Penelope, hjärtat?" viskar jag så mjukt och försiktigt jag kan förmå. Hon mumlar lite och öppnar sömnigt sina stora ögon för att se undrande på mig. Jag kan aldrig få nog av de där ögonen, så blå, så oskyldiga.

"Severus..? Är något fel..?" hennes mjuka och söta stämma är lite lätt hes, jag skakar mitt huvud.

"Inte vad jag vet just nu. Jag måste resa till Hogwarts, Dumbledore har bett mig. Jag återkommer snarast jag kan." Jag kysser min förvirrade Penelope på pannan.

"Men... Umh, okej..." mumlar hon. Hon gnuggar sig i ögonen och kysser mig hastigt på hakan, hon fnittrar lite då min lilla stubb kittlar hennes fylliga läppar.

"Vi ses senare Duvan..."

"Senare Sev..." Penelope har fallit tillbaka in i nattens omfamning innan jag hunnit lämna sovrummet.

Genom vår eldstad i köket använder jag flamnätverket för att ta mig till Hogwarts,

"Citrontwist." uttalar jag tydligt medan jag släpper flampulvret mot mina fötter. Gröna lågor slukar mig och jag färdas hastigt till Dumbledores kontor där han väntar på mig.

"God afton Severus." säger han med ganska sansad röst, jag ger honom en enkel nick.

"Du undrar säkert varför jag bett dig komma mitt i natten, under julfirandet också." fortsätter Dumbledore medan han vankar upp till sitt skrivbord. Jag ser bara på honom, följer hans rörelser.

"Jag har en tjänst att be dig om," Dumbledore sätter sig, "den handlar om Penelope." Min uppmärksamhet spetsas genast och jag går med raska steg fram till honom.

Dumbledore nickar åt mig och jag ser på stolen vid min sida,

"Jag står." säger jag kort. Vad vill du denna gång, och vad har allt detta med Penelope att göra... Min irritation över att han håller saker hemliga för mig, saker om min Penelope, får ilskan som just hon rådigt bot på att bubbla upp inom mig.

"Jag har anledning till att tro att Penelope inte är den hon tror att hon är. Eller den vi tror att hon är, eller var." säger Dumbledore och mitt ögonbryn höjs i förvåning, vadå, vet hon inte själv vem hon är. Detta är ju löjligt. Och jag vet definitivt vem hon är...

"Innan du säger emot mig, jag tror att hon kan vara Rowena Ravenclaws ättling. Hennes kunskap, hennes sätt och magin som flyter i hennes blod får mig att tro att hon kan vara av stor vikt för oss i att hålla denna skola säker. Men, jag vet inte vilka fler som kan ha listat ut det. Med tanke på den stora uppmärksamheten hon drog till sig under sin skolgång här och det faktum att hennes onaturliga hår bara noterats i ett släkte. Ravenclaw släktet." Dumbledore lutar sig lite framåt,

"Tänk på det Severus... Hennes kunskap, hennes omfattande begåvning, hennes sätt att hantera kunskap, hur hon är som person... Hon är nästan en exakt kopia av Rowena Ravenclaw, bortsett från håret som kommer från längre bak i släkten." Jag sätter mig långsamt ner i stolen som Dumbledore tidigare erbjudit mig. Jag känner en konstig känsla inom mig, ett obehag.

Hur kan det ens vara möjligt..? Tänker jag och börjar checka av allt som Dumbledore sagt och allt jag vet om skolans ena grundare. Allt stämmer.

"Så, du tror att hon verkligen är, ättling, till Rowena?" Min röst kort, klippt och hård. Samma röst som jag besitter var gång jag befinner mig på Hogwarts.

"Ja, det tror jag Severus. Efter alla år av sökande efter en ättling till Rowena kanske det äntligen är över." säger Dumbledore och lutar sig nu bakåt i sin höga stol. Jag funderar på vad jag just fått vetskap om. En tanke uppenbarar sig för mig.

"Om det stämmer, så är hon nyckeln till oändlig kunskap. Kunskap vi inte kan, eller bör, ha en uppfattning om. Hur världslig den är."