~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]

~Kapitel14~

Två veckor passerar, livet börjar återgå till det normala i det lilla huset vid slutet utav Meadow Lane...

Jag pressar den ljusgula degen mot köksbänken. Ett moln av virvlande mjöl flyger upp i luften och jag ler lite smått. Det är en blåsig fredagseftermiddag, jag slutade tidigt på jobbet. Bokhandeln hade inte varit så väldigt proppad med folk. Knappt några alls faktiskt. Det var bara en gammal dam som behövde hjälp med att limma ihop en gammal bokrygg som kommit in de sista två timmarna. Jane, min chef, hade sagt att jag kunde gå hem och njuta av fredagen om jag ville det. Det var precis vad jag behövde för att hinna baka en omgång bröd så jag hade glatt tackat ja.

Nu står jag här i köket, mjöligt förkläde, håret i en bulle på toppen av huvudet och grammofonen spelar klassisk musik inne i vardagsrummet. En ljuvlig fredag. Jag fortsätter att fokusera på brödet. Jag knådar det lite till innan jag delar upp det i tre bitar och sedan formar det till avlånga limpor som jag stoppar in i ugnen efter att jag garnerat med olika frön.

Jag stryker svetten ur min panna med baksidan av min arm innan jag börjar städa upp i köket. Jag kastar en blick mot klockan när allt är rent och undanplockat. Vinden ylar lågt utanför fönstret men ännu syns inget regn till, skönt med lite uppehåll. Tänker jag och hör det välbekanta gnisslandet från dörren på andra sidan tomten, Severus arbetskontor. Jag tittar ut genom köksfönstret och ser honom komma skyndande över gården mot köksdörren som jag öppnar åt honom.

Han ler mot mig och drar med sitt finger över min kind där lite mjöl finns. Jag fnittrar lite,

"Vad bakar du för gott idag då?" frågar han och lägger sina starka armar om mig. Jag rycker till lite, fortfarande mörbultad från händelsen som inträffade för två veckor sedan. Severus lättar sin omfamning men jag drar honom bara mot mig ytterligare lite.

"Jag bakar bröd, det du gillar med pumpakärnor, linfrön, lingon och sesamfrön i." svarar jag glatt och ser upp på mannen i mitt liv. Han kysser mig på pannan med sina svala läppar.

"Det doftar ljuvligt. Jag ska bara byta om så kommer jag ner igen." mumlar han mot min panna. Jag nickar lite långsamt och släpper taget om honom.

Tekannan tjuter och jag häller upp det kokande vattnet i två koppar. En svart rund och en ljusblå åttkantig. Jag placerar dem på köksbordet och plockar fram socker, mjölk och honung. Jag hänger det ristade förklädet i skafferiet, på kroken som sitter fastspikad på insidan utav dörren, när jag hör Severus komma gåendes genom hallen.

"Vårt te är färdigt." säger jag med lite högre samtalsröst och stänger skafferidörren. Då plingar ugnen att brödet är färdigt. Jag plockar ut plåten och ställer den ovanpå spisen. Jag känner Severus händer om min midja, känslan av att han kramar mig bakifrån är ljuvlig. En av de absolut bästa som jag någonsin varit med om.

Han hummar nöjt och kysser min synliga nacke.

"Det doftar ljuvligt." mumlar han mot min bara hud och jag fnittrar lite.

"Kan du ge mig de där två handdukarna?" frågar jag försiktigt och pekar på två rödvita kökshanddukar i den nedersta kökslådan som är öppen. Severus lämnar min sida och går bort, när han böjer sig ner kan jag se hur hans svarta bomullsbyxor spänner över hans rumpa. Jag ler lite åt synen och känner hur åtrå pulserar inom mig. Severus reser sig upp och ser på mig med undrande ögon. Jag vrider generat bort huvudet och känner hur mina kinder blir alldeles varma.

"Vad ler du åt?" frågar han med förföriskt hes röst och lägger kökshanddukarna på bänken. Jag viker upp dem och lägger dem över det nygräddade brödet innan jag stänger av ugnen.