~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]

~Kapitel 31~

Jag stiger ut ur de gröna flammorna. Severus hand greppar min och chocken över att så hastigt vara tillbaka på Hogwarts slår mig hårt. Jag drar ett djupt andetag och kramar Severus hand för att stabilisera min kropp. Känslan är en av oro, saknad, sorg, glädje, minnen och frustration. Jag ser upp på Severus och minns tillbaka, den där dagen för provet. Det svåraste provet som Severus någonsin gett en klass...

Jag minns hur han höll mig kvar efter lektionen då han avslöjat allas betyg. Hur hans ögon var kalla och distinkt svarta. Hur han berättade att han var imponerad över att jag hade klarat provet så galant. Jag minns hur han stod där framför mig som min professor, nu min fästman. Känslorna som jag hyste för honom, nu ofantligt starkare och besvarade.

Severus börjar gå och rycker med mig, sliter bort mina tankar från det förflutna och tvingar in mig i nutid. Jag kramar hans hand och drar min kropp närmre Severus så att hans arm stryker min sida. Jag känner ett lugn sprida sig från hans närvaro. Ännu ett djupt andetag fyller mina lungor. Vi vandrar ut genom det lilla rummet vi anlänt i och kommer ut bland trapporna som rastlöst flyttar sig fram och tillbaka.

Så många gånger vi fått hoppa från sista steget bara för att trappan flyttat sig. Så många gånger man nästan trillat omkull då trappan man står på bestämt sig för att flytta sig... Undra ifall Severus haft det problemet någon gång...? Förmodligen inte, hela hans närvaro kräver att få sin vilja igenom. Jag ser att vi är på tredje våningen, den förbjudna våningen. Severus och jag vandrar i tystnad ner för trapporna. Tystnaden är inte betungande på något sätt, den är nästan härlig.

Men då vi svänger in i korridoren som leder till trappan upp till Dumbledores kontor bryts den tystnaden. Framför oss står professor McGonagall, professor Flitwick, professor Sprout och en annan trollkarl som jag inte känner igen. Men han ger mig gåshud. Likheten med Severus är nästan slående. Mannen bär en svart tredelad kostym. Knappar, innertyget av kavajen och slipsen är alla gröna. Det måste vara den nya professorn för Slyherins elevhem...

McGonagall är den första att komma fram till mig. Hennes ansikte är varmt och fyllt av en sorts glädje.

"Miss Lovegood, vad underbart att se dig igen." säger hon glatt och tar min hand, hon nickar mot Severus med ett ärligt och varmt leende, "Severus."

"Minerva." svarar Severus med ett stramt leende, men ett leende ändå.

"Professor McGonagall, trevligt att se er igen också." säger jag och hon släpper min hand med en nick. Jag kan se Severus ögon falla på alla framför oss, hans blick stannar på mannen som för mig är okänd. De delar en nick, kort och konsistent. McGonagall klappar ihop sina händer.

"Dumbledore väntar på er." säger hon och vi klämmer alla in oss i trappan som genast börjar rotera uppåt. Jag känner spänningen i roten utav min mage knipa ihop.

"Ah, Penelope, Severus." säger Dumbledore när vi alla sex stiger in i hans kontor.

"Professor Dumbledore." svarar jag men Severus förblir tyst vid min sida.

"Jag tänker inte spilla någon tid. McGonagall, Sprout, Flitwick och Argo är informerade om situationen och har samtyckt till att följa med för säkerhet och skydd. Något ni vill tillägga Penelope?" Jag ser på alla i rummet, Argo... Argo... Vart har jag.. Jag känner igen det namnet... Jag skakar mitt huvud mot min före detta rektor.

"Dåså, då beger vi oss."

Vi vandrar genom skolan, den är nästan öde såhär under jultider. Jag minns julen jag spenderade här. Minns dofterna, de långa ensamma promenaderna som jag tog genom de ekande korridorerna, längs med den Förbjudna Skogens utkant. Jag minns den 26:e december då jag fick kappan utav Severus som jag nu bär. Halsbandet från Joshua och Coraline som smyckar min hals. Fotot utav mina föräldrar som dansar i en glänta och sedan vinkar mot mig, fotot som står hemma på mitt nattduksbord. Den lilla svarta katten utav porslin som min moster och hennes tre söner gav mig som står på spiselkransen där hemma... Alla minnen flödar genom mig medan vi vandrar mot biblioteket.

Dumbledore låser upp bibliotekets dörrar, vi alla kliver in och McGonagall låser bakom oss. Biblioteket ser ut precis så som jag minns det. Inget har ändrats. Vi vandrar mot den förbjudna avdelningen längst bak. Vi passerar bordet där jag och Eric spenderade fyra timmar i veckan med att plugga, där jag spenderade otaligt många fler timmar än det med mina böcker.

Vi passerar fönstret där jag så många gånger kurat upp mig för att läsa. Men, kuddarna i fönstret finns inte längre där. Vi går upp för de två trappstegen och fram till de låsta dörrarna som begränsar och delar biblioteket. Severus hand kramar min lite extra hårt då Dumbledore låser upp och vi alla går in.

Jag drar ett djupt andetag. Doften utav uråldrigt pergament, damm, spindelväv och en djup mustig doft av mörker ringlar sig in i mina näsborrar. Jag ser mig omkring, ljuset är begränsat här inne. Många av böckerna är fastkedjade och ännu fler tycks vara låsta. Det förvånar mig att den förbjudna avdelningen har så mycket mer böcker än den del utav biblioteket som elever har tillåtelse att vandra omkring fritt i har.

"Jag har alltid velat se den här delen utav biblioteket..." mumlar jag till Severus som ler undrande ner mot mig.

"Jag vet att det inte bara finns mörk magi här inne. Det finns även otroligt mäktig magi, men som kan användas i både gott och ont syfte. Och så mycket kunskap..." Severus ler och lyfter min hand mot sina läppar. Han planterar en enkel och kvick kyss på min hud.

"Alltid hungrig efter mer information Duvan..." svarar han med så låg röst att bara jag kan höra honom.

Vi kommer fram till slutet utav biblioteket, där finns tre dörrar. En märkt med Gryffindors märke, en med Hufflepuffs märke och en med Ravenclaws märke. Konstigt nog så hade jag förväntat mig att Gryffindors dörr skulle ligga i mitten, men det är Hufflepuffs dörr som befinner sig i mitten. Gryffindor till vänster och Ravenclaw till höger. Att jag finner det underligt är egentligen inte alls underligt. Gryffindor har alltid tycks varit favorit elevhemmet. Det gör mig glad att det här är Hufflepuff som tar mitten scenen.

Vi samlas utanför Ravenclaws dörr. Dumbledore drar fram en nyckel som ter sig vara lika gammal som slottet självt är. Han låser upp dörren och ett ekande klick hörs, det förvandlas till ett dovt bultande innan det försvinner ut i tomhet. Dumbledore backar undan och ser på mig. Han räcker sin hand mot mig och sedan dörren. Jag ser upp på Severus. Jag känner mig inte som mig. Känns som om jag vill både springa därifrån och rycka upp dörren framför mig. Severus stryker bort en lock av mitt hår.

"Jag finns bakom dig, varje steg på vägen." viskar han och kysser mina läppar trots alla ögon som faller på oss båda i den stunden. Jag andas in honom.

Mina darrande fingrar greppar det runda dörrhandtaget av brons. Jag vrider det samtidigt som jag släpper ut ett djupt andetag. En pust av vind och flera hundra år gammalt damm väller ut mot oss genom den lilla dörrspringan. Jag kan höra att personerna bakom mig tar ett försiktigt steg bakåt. Men inte Severus, han finns precis där med sin han på min fria arm. Jag drar upp dörren helt och möts utav mörker.