~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]

~Kapitel 34~

Jag känner med min fot framför mig. Där finns hård mark som bär upp. Jag tar ett försiktigt steg framåt. Trevande efter ett stabilt fotfäste som jag känner att jag kan lita på håller uppe min vikt. Ett ljus tänds plötsligt framför mig. Där borta, i andra änden, finns en eldstad. Men på golvet framför mig finns bara svart, glimmande vatten. Ett steg till och jag hade fallit i... Tanken är skrämmande.

Jag ser mig omkring på jakt efter svar, ett svar på vad jag ska göra. I mitten utav vattnet som tycks vara oändligt bakom mig, till vänster om mig och till höger om mig svävar en påse. Jag förstår att jag måste ha det som finns i den påsen och eldstaden var ett utav svaren på en utav gåtorna så jag måste ta mig dit. Det verkar logiskt att den första gåtan ska vara det som avslutar allt.

Låt mig se... Svaren var Eldstaden, Andan, Drömmen och Ekot... Okej, Eldstaden är ju uppenbarligen vart jag ska ta mig. Hålla andan. Det kommer nog att krävas för att ta mig genom vattnet. Det kan inte bara vara att simma över... Drömmen och Ekot... Vad sjutton ska jag med drömmar och ett eko till? Jag ser mig omkring lite till i hopp om att få svar på mina egna tankar. Men det finns inget som kan ge mig en enda förklaring till mina tankar.

"Det måste finnas en anledning till den där påsen..." säger jag högt för mig själv eftersom jag är säker på att ingen kan höra mig. Men när jag får svar på min egna fråga spärras mina ögon upp i skräck och jag vågar knappt andas.

"Klart att det finns en anledning. Allt har en anledning... anledning...anledni...anle..an..." Ljudet av min egna röst dör ut i ett tunt ekande.

Jag står still, ser mig omkring. Rädd för att ta ett andetag, rädd för att röra mig. Det där var min röst, det var min röst som svarade på min fråga... Jag snor runt, mitt hår fladdrar i mitt ansikte och jag stryker irriterat bort det. Jag ser då min arm där ett hårband finns. Jag tar hårsnodden från min arm och fäster upp mitt tjocka hår snabbt i en hästsvans.

"Vem är du?" ropar jag ut i tomheten,

"Jag, är du... är du..är du... är..du..." svarar min röst. Så jag är mitt eget eko men det finns inget eko utav det jag säger. Så om mitt eko svarar på mina egna frågor kan jag fråga mig själv... Fråga mig själv... Självklart! En gåta... Jag ser mig omkring, på jakt efter mitt eko även om jag vet att det inte syns.

"Jag gömmer mig i en påse, jag svävar över vatten och hör ihop med en eldstad. Vad är jag?"

Tystnaden är bedövande för ett par sekunder.

"Svaret på din gåta är Flampulver... Flampulver...flampul...flam..." ekar mitt egna eko tillbaka till mig. Självklart, jag behöver ta mig genom vattnet, få tag i flampulvret och hålla det torrt tills jag kommer till andra sidan för att ta mig med flampulver ditt, öm, ja vart nu än denna specifika eldstaden leder mig. Men, drömmen? Vad behöver jag den till..?

Jag sätter mig ner på marken och korsar mina ben under mig. Jag ser på vattnet, påsen, på eldstaden och låter min hjärna arbeta på frågan varför jag behöver drömmen. Jag lägger huvudet på sned och tänker. Jag vet att jag kommer behöva allt för att ta mig vidare. Frågan är bara vad jag behöver det till...

Så, jag kliver ner i vattnet och tvingas hålla andan för att ta mig till mitten. Alltså kommer något att hålla mig under ytan. Jag får tag i påsen med flampulver tack vare ekot. Jag tar mig vidare till andra änden av vattnet medan jag på något sätt försöker hålla pulvret torrt och tar mig till eldstaden för att kunna ta mig vidare. Men, vad spelar drömmen för roll i allt detta.. Jag förstår inte.

Jag lägger mitt huvud på min arm medan jag sträcker ut min kropp på den kalla stenen under mig. Vad behöver jag drömmen till...

"Vad behöver jag drömmen till..?" Jag sluter mina ögon och hör mitt eko,