~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]

~Kapitel 46 - Coralines Perspektiv~

Jaxton leker med Felix i sjön, Joshua står med uppkavlade byxor en bit ut i vattnet och håller ett vakande öga på de båda. Jag sitter på den utspridda filten, njuter av en utav Penelopes fantastiska kakor. Det har gått tre dagar sedan hon och Severus begav sig till sjukhuset. Jag suckar, undrar hur det går för dem, hoppas Pene mår bra...

Jaxton snubblar över Felix och landar rakt i vattnet. Men han reser sig snabbt och stirrar på sina nu droppande kläder med ett uppgivet leende. Jag kan inte hjälpa att skratta åt den lilla pojken som på så många vis är precis som Penelope och som Severus. Jaxton kommer springande upp till mig på stranden med Felix hack i häl.

"Coáline, se va jag gjorde! Jag ramlá!" Jaxtons jollrande pojkröst skrattas nästan fram ur honom och jag nickar med ett litet leende.

"Ska du plaska mer eller vill du byta kläder?" Jaxton ser på mig med huvudet på sned, precis som Penelope gör när hon funderar på något. De är så lika... Sedan skakar han på huvudet och kutar tillbaka ut i vattnet. Felix skäller glatt åt Jaxtons återkomst och plaskar ut i vattnet från hans stillastående plats på stranden han med.

Jag vinkar mot Joshua, de har varit ute och plaskat i snart en timme och det börjar bli dags att ta på sig torrt och gå hemåt. Han vinkar tillbaka och tar med sig hund och pojke upp till mig.

"Dags att byta om och gå hem grabben." säger han och rufsar om Jaxtons hår medan pojken fnittrar. Jag ställer mig upp och rotar fram en handduk och rena kläder till Jaxton.

"Kan själv!" utbrister han och rycker åt sig handduken efter att han slängt av sig kläderna, oturligt nog så att de hamnar mitt i sanden.

"Okej, okej grabben." säger Joshua och backar av med ett leende och händerna uppehållna.

Efter att Jaxton fått på sig byxorna ut-och-in och tröjan bak-och-fram ser han undrande på sig själv innan han rycker på axlarna och börjar springa runt med Felix. Joshua hjälper mig att plocka ihop alla saker,

"Det är härligt med ungar som Jaxton. Alltid glad." säger han och ser varmt på pojken som kastar iväg en pinne. Jag följer hans blick och nickar hummande.

"Mmh, jag håller med..." Jag kan inte hindra tankarna som vandrar genom mitt huvud.

Kanske är det dags att berätta för Joshi... Men han har så mycket med jobbet just nu... Jag kavlar upp armarna på min sommarkofta som glidit ner och ser på Joshua där han står och försöker rista av den mesta sanden från de våta kläderna. Han ser ståtlig ut i sina lätta sommarkläder.

"Älskling..." han ser på mig med glada ögon och solen får hans hår att glänsa, "jag är gravid..." säger jag med ett enda andetag och jag kan känna hur min kropp spänner sig förväntansfullt.

Joshua bara stirrar på mig innan han släpper allt och fångar upp mig i den största kramen jag någonsin fått. Han kysser min hals, mina läppar, mina kinder, mina ögonlock... Hela mitt ansikte. Jag skrattar och kysser honom tillbaka medan jag lägger mina armar om hans nacke.

"Ska jag bli pappa..?" frågar han med förundran i sin röst och jag nickar. Joshua kramar mig ännu hårdare.

"Vad gör ni?" frågar Jaxton som plötsligt står bredvid oss. Joshua lättar lite på sin omfamning och vi ser ned på den lilla pojken med de stora ögonen.

"Vi kramas." säger jag och ler,

"Ska vi gå hem snart?" frågar Jaxton och skuttar otåligt omkring, jag fnittrar och stryker bort en glädjetår från min kind innan jag nickar.

"Vi väntar med att berätta för någon... Jag vill berätta för Pene men med anledningen till att vi är här känns det inte så aktuellt just nu." Joshua nickar och kysser mig passionerat.