Miss Perfect

tolv

Melissa's perspektiv:

Hans kram är så mysig! Jag skulle kunna stå här för alltid men det är fel.

Jag drar mig ur och ler mot honom. Då ser jag Aaron komma gåendes i korridoren.

Han stannar upp när han ser oss och ger mig en undrande blick.

"Vi ses imorgon", säger han bara och går förbi oss.

Jag kollar efter honom men vänder mig sedan mot Jacob.

"Jag får väl också ta och gå hem", säger jag.
"Jag med..." säger han.

Så lätt kom jag inte undan...

"Kom då", ler jag.

Vi går ut och går tysta en stund innan han öppnar munnen för att säga något men stänger den igen.

"Vad skulle du säga?" frågar jag.
"Inget!"
"Jo, det märkte jag väl!"
"Det var inget viktigt", ler han.

Jag suckar och tar upp min mobil. Inga notiser som vanligt.

"Du borde hänga med till Max ikväll. Vi ska jamma lite", säger Jacob.
"Va? Bara ni två?"
"Nej med Aaron, Ryan och Theo, vi har ett slags band", säger han.
"Jaha vad coolt!"
"Mm haha, men du kan följa med och lyssna!"
"Tror du det är okej för de andra då?" frågar jag.
"Ja, såklart!"
"Okej... Om jag får så kommer jag gärna, var bor han?"
"Jag kan komma till dig vid halv fem så går vi tillsammans?" säger han som en fråga.
"Okej, tack!"
"Vi ses snart då", säger han och ger mig en till kram eftersom vi nu är utanför mig.
"Ja, hejdå", säger jag och går in.

Det är bara en timme kvar till han kommer igen så jag skyndar mig och gör en macka.

"Hej!" farmor kommer in i köket med farfar bakom sig.
"Hej", ler jag.
"Vill du följa med och handla?"
"Nej jag ska till en kompis", säger jag.
"Jaha vad kul! En tjej?"
"Nej en kille, Max, men det är Aarons kompis så han kommer också vara där. De har något band så de skulle spela lite!"
"Okej men vad trevligt, vi åker nu i alla fall."
"Okej då ses vi senare", säger jag innan de går.

När jag har ätit går jag och tar på mig en annan tröja och bättrar på sminket lite. Sedan ringer jag Luke igen men han svarar inte, vilket inte gör mig förvånad.

Halv fem knackar det på dörren.
"Hur visste du vilken våning?" frågar jag när jag öppnar och ser Jacob stå där.
"Jag vet vad din farmor och farfar heter", ler han. "Och brevbäraren släppte in mig."
"Okej", skrattar jag.
"Är du färdig?" frågar han. "Du är jättefin!"

Jag blir lite röd om kinderna och tar på mig mina skor.

"Klar", säger jag.
"Då går vi!"

Det tar en kvart att komma till Max hus. Det är stort, ljusgrått och en jättefin trädgård.

Jacob knackar på dörren och efter några sekunder öppnar Max.
"Hej!" ler han och kollar på oss. "Kom in!"

Vi går in och tar av oss skorna sedan går vi ner till en källare och där sitter Aaron, Theo och Ryan.

"Hej", säger Ryan och Theo. Aaron ser lite förvånad ut.

Visste han inte att jag skulle komma?

Vi hälsar och Max säger att jag kan sätta mig i soffan som står en liten bit ifrån där de spelar. Jag slår mig ner.

Killarna börjar spela och jag blir väldigt imponerad. De är jättebra!

När de spelat färdigt en låt applåderar jag.
"Shit vad grymma ni är!" ler jag.
"Tack", säger dem i kör.
"Spelar ni aldrig ute på ställen?"
"Jodå men vi måste öva också", skrattar Jacob.
"Ja det förstår jag", skrattar jag med.

Jag sitter och lyssnar med ett leende hela tiden tills de har spelat i över två timmar.

Alla ska gå åt samma håll så de frågar mig vad jag tyckte om låtarna som de hade skrivit själva. Jag säger ärligt att de är jättebra.

"Tack för jag fick komma och lyssna", säger jag när Theo, Ryan och Aaron ska gå in på en annan väg.
"Det var bara kul!" ler Theo.
"Vi ses imorgon!" säger Aaron för andra gången idag.
"Japp, hejdå!"

Jag och Jacob fortsätter gå tills vi ännu en gång står utanför mitt hus.

"Det var verkligen jättekul, ni är hur bra som helst!" ler jag mot honom.
"Tack för du ville följa med, det var roligare med dig."

Jag överväger att krama honom igen och kommer fram till att det är en bra idé.

Under kramen drar jag in ett extra djupt andetag för att känna hans underbara doft.

"Du får följa med fler gånger", säger han mot mitt huvud.
"Gärna!"

Det kanske är daga att släppa nu...

Efter några sekunder till avslutar jag kramen och ler mot honom.

"Vi ses imorgon i skolan", säger han.
"Mm, tack igen!"

Han går iväg, jag stannar och kollar efter honom tills jag inte ser honom längre.