Miss Perfect

tjugosju

Det har gått två veckor nu sedan mitt utbrott. Isa och Sarah har inte försökt att prata med mig som jag sa till dem. Däremot Jacob har ringt mig flera gånger och försökt prata i skolan men jag vill inte ha någonting med honom att göra. Jag behöver ingen kille som bara förstör mitt liv ändå.

Aaron har varit värst. Han har velat förklara hela tiden men jag förstår inte vad han har att förklara. Han behöver inte bry sig! Han har kommit hem till farmor och farfar och försökt prata med mig men jag har sagt att jag inte bryr mig om vad han säger.

Helt plötsligt hör jag någon ropa på mig. Sarah och Isa igen...

De kommer fram till mig.

"Nu måste du lyssna på oss, okej?"

Jag nickar sakta.

"Vi står absolut inte på Mayas sida i det här. Det hon gör mot dig är elakt. Utnyttjar Jacob för att göra dig avundsjuk. Vi ljög för dig om Condeco för att du skulle träffa Jacob där och reda ut det. Vi hade ingen aning om att han var med Maya..." säger Isa.

Jag blir tyst en stund.

"Förlåt", säger jag. "För att jag trodde att ni bara ville göra mig avundsjuk. Ni har inte gjort något och jag uppskattar att ni ville hjälpa mig och Jacob men jag tror inte att det kommer bli bra mellan oss. Jag behöver ingen kille, de krossar ändå bara ens hjärtan."

Innan någon av dem hinner säga något blir jag knuffad i sidan av någon. Jag dunkar in i ett skåp och kollar upp.

"Vad fan gör du?" skriker jag till Maya som står med armarna i kors och flinar.
"Exakt Maya, vad är ditt problem?" säger Sarah bitchigt och får mig att le lite.
"Hon är mitt problem", svarar hon kaxigt och kollar på mig.

Hon sträcker fram brösten hon knappt inte har som ser ännu mindre ut i den polotröjan.

"Men vad synd för dig..."säger jag. "Jag bryr mig faktiskt inte."
"Bara så du vet, du kan aldrig få Jacob. Han vill bara ha mig", ler hon och precis då kommer Jacob gåendes bakom henne.

Han stannar en bit ifrån henne och kollar förvirrat på oss.

"Ja men det var väl kul för er, som sagt, jag bryr mig inte! Kan du snälla gå här ifrån för jag vill inte slösa bort mitt liv på folk som inte är värda det." säger jag och hon höjer på ögonbrynen.
"Jag får vara här om jag vill! Du kan väl gå istället?"
"Gärna", säger jag och går iväg.

"Melissa", ropar Jacob och jag vänder mig om igen.
"Ja?"
"Kan du snälla bara lyssna på mig?"
"Varför skulle jag? Du är ändå inte intresserad av mig så ge mig en bra anledning till varför jag skulle lyssna på dig och slösa bort min tid ännu mer?"
"För att jag älskar dig."

Alla blir helt tysta och växlar blickarna mellan mig och honom tills Maya börjar skratta. Först lite men sedan mer och mer. Alla kollar konstigt på henne.

"Det är så kul! Tänk hur mycket han ljuger. Han är för snäll för att säga att han inte gillar henne", skrattar hon.
"Du har rätt", säger Jacob och jag känner hur mitt hjärta krossas igen. "Jag har varit för snäll. Mot dig Maya. Så nu ber jag dig, lämna mig ifred för jag gillar inte dig", tillägger han sedan och alla brister ut i ett 'oooh'.

Maya blir tyst och börjar sedan gå framåt. Jag stannar henne med min arm och kollar ner på henne.

"Glömde säga det men du passar inte i polotröja", säger jag och flinar.

Sarah och Isa börjar fnissa eftersom de är de enda som förstår att jag ger igen för det hon sa i omklädningsrummet.

Sedan blir allt svart.

________________

Heeeej! Egentligen tänkte jag inte lägga ut något idag men sedan kom jag på att jag kommer inte kunna imorgon eller på fredag pga lucia mm så då blev det ett kapitel ändå, hoppas ni gillar det! Ha en bra kväll så hörs vi, puss!