arton

2.8K 82 8
                                    

På nedervåningen är det mörkt men där uppe lyser ett av rummen.

Jag tar mig upp för trappan till dörren och plingar på klockan.

Det är helt tyst i några sekunder sedan hör jag fotsteg från trappan inifrån.

Låset vrids om och dörren öppnas.

Jacob stirrar på mig.

"Vad har du gjort?" frågar han och granskar mig uppifrån och ner.
"Förlåt... Jag är verkligen leds-"
"Melissa, schhh", han hjälper mig in och leder mig till ett badrum.

Jag sätter mig ner på toalocket och kollar på mina ben.

De är blodiga och har lite bruna märken från när jag ramlade.

Jacob tar en bit papper och häller på någon vätska. Sedan håller han det mot ett av såren. Det svider till och jag gör en grimas.

"Jag tror jag stukade min fot..." säger jag.

Han tar tag om den och vickar sakta. Jag tar ett djupt andetag.
"Den är inte bruten men den kan vara lätt stukad. Jag hämtar bandage."

Han reser sig upp och går iväg men kommer snabbt tillbaka med ett bandage i handen.

Jag sitter och ler smått åt honom där han sitter, på huk och lindar om min fot efter att vi har bråkat. Han är så snäll!

När han är färdig reser han sig upp och sträcker fram sin hand till mig. Tacksamt tar jag den och ställer mig upp. Vi går och sätter oss i soffan.

"Var är din familj?"
"De är hos min faster. Jag skulle följt med men sedan skulle jag på fest, fast jag ångrade mig", säger han och kollar ner.
"Aaron sa det", säger jag.
"Aaron?"
"Jag träffade honom. På festen."

Han är tyst.

"Du, jag kom inte för att få hjälp med min fot och det.. Jag kom för att säga förlåt. Jag gjorde bort mig totalt. Du gjorde ingenting fel, jag var dum. Allt är mitt fel och jag vet att jag borde ha berättat för dig tidigare. Jag ville inte såra dig. Jag gjorde fel mot Luke också fast det visade sig att han hade gjort samma sak mot mig, med min bästa vän. Så inte för att du bryr dig men vi är absolut inte tillsammans längre."

Jag kollar ner i mitt knä och andas tungt.

"Jag vill inte förlora dig som min vän, därför gick jag hit. På vägen var det en man som följde efter mig och jag började springa genom skogen och ramlade. Tack så mycket för hjälpen och förlåt igen. Ja, jag skulle jättegärna kyssa dig just nu men det har jag gjort båda gångerna vi har pratat så det ska jag inte göra. Och det där sista skulle jag inte säga högt..."

Jag kollar generat upp och möter hans underbara ögon. Han ler jättegulligt mot mig och jag kan inte hjälpa att jag ler tillbaka som ett fån.

"Du kan göra det. Om du vill", säger han och kollar på mina läppar.
"Jag vill inte förstöra mer mellan oss..." säger jag.
"Det förstör ingenting. Jag vill att du gör det", säger han.
"O-okej."

Det känns mer nervöst nu, när vi har pratat om det. De två tidigare gångerna har jag inte hunnit tänka utan bara gjort det liksom.

Hans läppar mot mina är den bästa känslan jag vet. Allt känns mycket mer känslofyllt nu. Hans tunga börjar utforska min mun och mitt hjärta slår fortare.

Han gör mig galen!

Helt plötsligt hör jag hur dörren låses upp. Vi båda rycker till och sätter oss upp ordentligt i soffan.

Jag drar mina fingrar genom mitt hår och kollar på Jacob. Han är lite smått röd om kinderna men han ler jättestort.

"Hallå?" ropar Carina.
"Hej", säger Jacob och kliar sig lite i håret.

Snart syns hon i vardagsrummet.

"Nämen hej Melissa! Är du här?"
"Hej", säger jag och ler.

Hoppas inte vi ser för konstiga ut.

"Vad har hänt med dig?" frågar hon och kollar på mitt ben.
"Hon ramlade och stukade foten och jag hjälpte henne att linda den", säger Jacob och jag nickar instämmande.
"Jaha, hoppas det blir bra snart då", säger hon och ler.

Jacobs bror Lucas och hans pappa kommer in i rummet och hälsar.

"Vill du ha kryckor?" frågar hans pappa.
"Öh, nej tack jag tror jag klarar mig", ler jag.
"Du kan ta fram dem", säger Jacob.
"Men-"
"Det är inte bra om du går på foten för mycket", ler han mot mig.
"Okej, om du vill ta fram dem", säger jag och ler tacksamt mot Jacobs pappa.
"Självklart!"

Han går iväg och kommer strax tillbaka med dem i handen.

"Varsågod!"
"Tack!"

"Ska vi gå upp?" frågar Jacob när dem andra har gått.
"Jag borde gå hem, farmor och farfar blir oroliga..."
"Du kan inte gå hem nu. Det är jättekallt! Du får sova här", säger han bestämt.
"Tack", säger jag och ler mot honom.

Miss PerfectМесто, где живут истории. Откройте их для себя