Jacob's perspektiv:
Ett vibrerande avbryter mina tankar. På bordet ligger Melissas mobil och på skärmen står det "Babe❤️".
Har hon en pojkvän?
Jag måste svara.
"Hallå?" svarar jag.
"Hello? Who are you?"
"Who are you?" frågar jag tillbaka.
"I'm Luke, Melissas boyfriend, now tell me who are you?"
"I am Jacob..." säger jag och känner irritation inom mig.
"Are you a friend of Mel?" frågar han.
"Well, I guess that's what I am!"
"Just so you know, she belongs to me and she doesn't care about other boys", säger han surt.
"Didn't seem like that when she kissed me a couple of minutes ago", flyger det ur mig.Vad gör jag? Melissa kommer döda mig...
"She did what?" han låter jättearg nu.
"You heard me! Now, have a great day or whatever time is in your country. Bye!" säger jag.
"I am not done with you!" hör jag honom säga innan jag lägger på.Det där var extremt korkat av mig.. Men briljant! Vilken idiot han verkade vara. Undra om Melissa hade tänkt berätta för mig om honom?
Efter en stund börjar jag nästan tro att hon gick hem men då öppnas dörren och hon går ner för trappan.
"Vad är det?" frågar hon, wow hon kan verkligen läsa av ansiktsuttryck.
"Ingenting..." jag möter inte hennes blick.
"Förlåt för, det där. Jag ska gå hem nu", säger hon och jag kollar upp på henne.
"Förlåt själv, det var ett misstag."
"Men tack för ikväll", ler hon.Jag försöker le tillbaka men säger ingenting.
Hon vänder sig om och går upp för trappan igen.
Melissa's perspektiv:
Han sa att det var ett misstag.. Alltså ångrar han sig. Det måste vara så eftersom han verkade väldigt konstig när jag kom ner igen.
Jag har lite dåligt samvete för att jag gjorde det men jag skulle inte säga att jag ångrar det för det var den bästa kyssen i hela mitt liv även om den var snabb och enkel.
Vad gör han som får mig att känna såhär?
Jag går till farmor och säger att jag vill gå hem.
"Vi ska nog med gå hem snart men om du vill gå i förväg får du göra det", ler hon och ger mig nyckeln.
Jag går snabbt för att det är kallt och jag är lite rädd att vara ute ensam på kvällen.
När jag är framme, bara några minuter senare, låser jag upp dörren och tänder några lampor sedan går jag in på mitt rum.
Jag bestämmer mig för att ringa Luke.
Signal efter signal går fram men inget svar... Varför svarar han inte? Har han inte tid för mig längre?
Jag testar att ringa Emmy istället och blir förvånad när hon faktiskt svarar.
"Hello?" säger hon.
"Hi, it's me", säger jag.
"Mel? Hi", hon låter väldigt frånvarande och fnissar till ibland.
"How are you?"
"I'm really good! How are you?"
"Ehm, good I guess but I miss you..."
"Aww I miss you too but if you excuse me I have to go. I've got some important stuff to do", säger hon och fnissar igen.
"Well, okay..." suckar jag.
"Bye!"Hon lägger på innan jag hinner reagera. Vad är det med henne? Hon var inte alls sig själv och hon verkade nästan sur på mig. Jag har inte ens gjort något!

YOU ARE READING
Miss Perfect
Teen FictionMelissa har alltid bott i USA med hennes föräldrar. Hennes mamma är en känd programledare där och hennes pappa, som är svensk, driver ett eget företag. De lever lyxliv och Melissa, eller Mel som hon kallas, har alltid haft de senaste väskorna, smink...