Miss Perfect

trettiotvå

"Vem var han?" frågar Jacob.
"Jag vet inte, jag krockade med honom när jag vände mig om och så stannade han och frågade hur det gick och varför jag var ensam men när jag skulle svara så kom du", förklarar jag.

Han nickar kort och jag stannar.

"Jacob..."
"Ja?"
"Vi måste lita på varandra och sluta vara så avundsjuka. Du är min kille och jag skulle aldrig göra något mot dig," säger jag och ger honom ett leende.
"Jag vet, förlåt... Jag älskar dig."
"Och jag älskar dig", svarar jag och kysser honom.

Vi går tillbaka hemåt och stannar när han ska svänga in till sitt hus.

"Tack för ikväll, säg det till din farmor och farfar också, maten var jättegod!"
"Vad bra det ska jag göra! Tack själv för du ville komma, du får komma när du vill", säger jag.
"Du med till oss!"

Han drar in mig i en varm kram och jag ställer mig på tå och kysser honom länge.

"Ses imorgon", säger han.
"Ja"

~

"Godmorgon! Som ni vet ska det börja en ny kille i vår klass idag", säger vår svensklärare Kristina. "Han borde vara här om en stund men han skulle få sina böcker och allt nu på morgonen. Var trevliga bara så han inte känner sig ensam!"

Det känns som om hon pratar med tolvåringar...

Vi ska börja skriva egna romaner så alla tar fram sina datorer. Jag är glad att jag får använda den för den hjälper mig med rättstavningen vilket är det jag har svårast med i svenskan.

Det knackar på dörren och allas ansikten vänds ditåt. Den öppnas och in kommer en brunhårig kille. Han pratar med Kristina och sedan kollar han sig runt i klassen. Då ser jag vem det är. Det är han jag krockade med igår på stan!

"Hej! Jag heter Gabriel men kalla mig Gabbe", säger han snabbt.

Kristina säger åt honom att sätta sig på den lediga bänken framför mig och först när han står vid sin stol ser han mig.

"Hej", viskar han och ler stort.
"Hej", viskar jag tillbaka.

Han säger inget mer eftersom det skulle vara ganska olämpligt i den här tystnaden.

Jag möter Aarons blick och han ger mig en undrande min men jag skakar på huvudet. Får berätta sen.

När lektionen är slut dröjer jag mig kvar lite för att prata med Kristina om att jag skulle vilja få lite extra stavningsuppgifter vilket hon glatt ger mig.

Utanför klassrummet sitter Gabriel, eller Gabbe som han ville bli kallad.

"Hej", säger han igen när jag kommer ut.
"Hej!"
"Vad kul att jag hamnade i din klass, i alla fall ett ansikte jag känner igen", säger han.
"Mm..."
"Vad heter du?"
"Melissa, men jag kallas för Mel. Förlåt", säger jag och skrattar.
"Väldigt fint namn!"
"Åh.. Tack! Vill du att jag ska visa dig lite runt?"
"Om du vill..?"
"Såklart!"

Vi går vidare och jag visar de olika ställena vi har lektion på, idrottshuset, biblioteket och annat. Sedan måste vi skynda oss till engelskan.

"Nu hittar jag jättebra här, tack!" säger han precis när vi går in i klassrummet och båda börjar skratta.
"Inga problem!"

"Hello! Today we're going to read a text together from an old book", säger vår engelsklärare och delar ut papper med texten på till alla.

Vi går i ett led och alla måste läsa precis som man gjorde på mellanstadiet. Hade det varit på svenskan hade jag inte tyckt det var kul alls men nu är det inga problem, jag är ändå bättre än alla här på engelska...

_________
Hej! Hoppas ni har haft en bra dag, det har jag i alla fall! Killen på bilden ska föreställa Gabbe :)

Puss