Miss Perfect

tre

Tre veckor har gått sedan mina föräldrar gick bort och smärtan är fortfarande lika stor, om inte värre eftersom jag måste flytta härifrån. Inte bara från detta huset, utan till Sverige!

Jag var tvungen att prata med någon slags psykolog som kom hem hit några gånger och vi bestämde tillsammans med några andra människor att jag måste flytta till min farmor och farfar i Sverige eftersom de är de närmsta släktingarna jag har. Min mamma har inga syskon här och min mormor och morfar är också döda.

I Sverige bor även min farbror med hans familj fast de har jag knappt aldrig träffat så då bor jag hellre hos farmor och farfar.

Det som är jobbigast är att jag kommer behöva flytta ifrån Luke och Emmy. Fast jag har fått ärva alla mammas och pappas pengar så jag kommer lugnt ha råd med att åka och hälsa på men det är ändå inte samma sak som att bo nära dem...

I alla fall så ska jag flytta imorgon.

Begravningen var igår och det var väldigt många människor där som inte ens kände dem. Ganska många tror jag det kom eftersom mamma är känd. Eller var känd...

Både Emmy och Luke har undvikit mig väldigt mycket sedan olyckan. Eller det känns som de har gjort det men de kanske bara vill ge mig egentid.

I alla fall så ska de komma till flygplatsen imorgon och säga hejdå innan jag åker.

Innan jag går och lägger mig packar jag ner det allra sista jag ska ha med mig. Egentligen har jag bara packat ner mina kläder, skor, väskor, smink, parfymer och några få saker som jag vill ha från mamma och pappa.

~

Tårarna strömmar återigen nerför mina kinder när jag kramar om Emmy på flygplatsen.

Hela mitt liv är förstört... Vad ska jag göra i Sverige? Jag kan som tur är språket eftersom jag och pappa brukade prata svenska hemma ibland men alltså jag kommer inte ha kompisar eller något.

Jag och Luke har inte pratat om hur det blir med vårt förhållande men jag älskar honom så jag hoppas att det kommer funka ändå.

Jag släpper Emmy och kramar om Luke lika länge. Sedan kysser jag honom en sista gång innan det ropas ut i högtalarna att jag ska gå till gate 15

~

Jag vaknar av en röst på flygplanet som säger att det snart är dags för landning så man ska knäppa säkerhetsbältet.

Jag kollar ut genom fönstret och ser åkrar. Sverige...

Jag har redan bestämt mig. Jag hatar detta land och kommer göra allt för att inte behöva stanna så länge.