Miss Perfect

elva

Det är måndag igen. Min andra vecka börjar nu.

Jag är påväg till skolan och träffar Aaron på vägen.

"Har du haft en bra helg?" frågar han.
"Ja, har du?"

Egentligen har jag inte gjort något mer än den där festen och att plugga men ändå.

"Japp! Jag har varit på Liseberg", ler han.
"Och vad är det..?" frågar jag lite generat.
"Just det jag glömde bort att du är lite oallmänbildad... Det är en nöjespark i Göteborg. Den bästa i Sverige! Dock finns det typ bara två", skrattar han och jag hänger på.
"Okej, dit måste jag åka någon gång då!"
"Absolut!"

Vi kommer fram till skolan och Aaron följer med mig till mitt skåp. Där står Jacob. Genast blir jag helt varm inombords. Jag har inte kunnat sluta tänka på kyssen. Hoppas inte allt blir pinsamt mellan oss nu. Men jag måste förklara för honom på något sätt igen att jag inte kan göra om det. För jag har redan en pojkvän. På andra sidan jorden...

Han säger hej och ler mot Aaron sedan kollar han på mig, nickar och ler svagt.

Okej, lite stelt är det i alla fall.

Aaron och Jacob pratar på som tur är medan jag hänger in min jacka och tar ut mina grejer.

"Kommer du?" frågar Aaron och kollar på mig.
"Ja", säger jag och stänger skåpet.
"Vi ses vid maten", säger Aaron till Jacob.
"Mm", mumlar han till svar när vi går iväg.

Tiden går långsamt första lektionen. Sedan har vi engelska och då delar läraren in oss i grupper där vi ska diskutera olika ämnen. Jag hamnar med två tjejer som heter Isa och Sarah. De är bästa vänner så jag är rädd att jag ska känna mig lite utanför men de är faktiskt jättesnälla mot mig.

När vi ska äta går jag in i matsalen själv och kollar runt.

Vid ett bord sitter Jacob, Aaron och Max.

Måste jag sätta mig där och skämmas?

"Vill du äta med oss?" hör jag en röst bakom mig i matkön.

Det är Sarah och Isa.

"Gärna, om det är okej för er alltså?"
"Ja såklart!" de ler.

Vi går förbi killarnas bord. Jacob följer mig med blicken hela vägen men jag tar inte ögonkontakt. Aaron ger mig ett léende.

Under maten sitter vi och pratar om allt möjligt. De är verkligen jättesnälla och roliga.

"Gillar du killarna i Sverige då?" frågar Isa.
"Ja det gör jag väl men jag har en pojkvän."
"Va? Vem?"
"En kille från USA så det är ganska långt men jag kunde inte tänka mig att göra slut ned honom också..."
"Också?"
"Ja eller alltså mina föräldrar dog. Det är därför jag flyttade hit och Luke, min kille, har alltid funnits för mig så jag ville inte avsluta vårt förhållande bara för att jag var tvungen att flytta", förklarar jag och de ser chockade ut.
"Åh... Jag beklagar verkligen", säger Isa.
"Jag med... Hur mår du då? Det borde vara det värsta som kan hända..." säger Sarah.
"Jag mår bra. Jag antar att jag har accepterat det nu även om jag fortfarande är väldigt väldigt ledsen."
"Okej, du kan alltid prata med oss om du behöver", ler Sarah.
"Tack, ni är jättesnälla!" ler jag tillbaka.
"Du med!"

Efter skolan när jag har packat ner det jag behöver och är påväg mot dörren hör jag någon ropa på mig.

Jag vänder mig om och ser Jacob stå där helt ensam. Han ser så gullig ut att jag ler fånigt.

Skärp dig!

"Vi måste prata", säger han och går närmare mig.
"Varför då?"
"Om kyssen... Du har undvikit mig hela dagen."
"Det var bara en engångshändelse, det ska inte hända igen jag lovar! Förlåt", säger jag.
"Är du säker?"

Jacob's perspektiv:

"Ja!" säger hon och försöker låta bestämd.
"Varför då? Gillade du det inte?"
"Jo! Men..."
"Men?"
"Skit samma... Kan vi bara vara vänner?"
"Vänner? Hur bra vänner?"
"Normala vänner..."
"Får man krama sin vän?" frågar jag och ler.
"Eh, jag antar det..." säger hon försiktigt.

Jag öppnar mina armar och drar in henne i en mysig kram.

Jag bryr mig inte om hon har en kille. Jag ska göra allt för att hon ska bli min. Men varför säger hon inte bara sanningen?