Miss Perfect

nio

Carina sitter och pratar med farmor när vi äter och Jacob som sitter snett emot mig ger mig blickar och små leenden ibland som jag smälter av.

Hur kan det vara möjligt att känna såhär för någon efter så kort tid?

När vi har ätit klart kommer kommer det fram en kille till Jacob. De är jättelika så jag antar att det är hans lillebror eller något.

Han säger något som jag inte uppfattar på grund av alla andras röster men Jacob nickar. Sedan vänder han sig mot mig.

"Vill du följa med och spela fifa?" frågar han.
"Öh, okej!" svarar jag och reser mig upp.

Vi lämnar våra tallrikar i köket och sedan följer jag efter honom ner till en källare. Där sitter killen som måste vara Jacobs bror tillsammans med två andra killar i tolvårsåldern. De är så inne i teven så de märker knappt att vi är här.

"Yes jag vann!" säger en av killarna och alla sliter sina blickar från skärmen och kollar på oss.
"Vem är det?" frågar en annan.
"Det här är Melissa, min kompis", säger Jacob. "Och det här är mina kusiner Adam, Noah och han är min brorsa Lucas", fortsätter han och kollar på mig.
"Okej", svarar jag.

Jag hade alltså rätt om hans bror.

"Vem ska spela nu?" frågar han. "Vill ni spela?" han kollar på mig och Jacob.

Jacob flinar mot mig.

"Nej jag kan inte..."
"Jo, kom igen nu kör vi! Jag spelar schysst", ler han.
"Jaha..." säger jag och blir lite nervös.

Jag har aldrig spelat det här innan...

De lämnar plats åt oss i ena sidan av soffan. Jacob tar båda kontrollerna och ger mig den ena.

"Såhär springer du, och om du vill springa fortare håller du inne den", förklarar han och jag försöker memorera allt han säger.

Vi startar matchen och jag springer iväg och dribblar förbi två av hans spelare innan han lyckas ta den ifrån mig.

"Jag kommer aldrig klara det här..." suckar jag.
"Jodå!"

När vi äntligen är färdiga står det 8-2 till Jacob. Han lät mig springa förbi och göra mål två gånger i alla fall.

"Du var inte så dålig!" säger han och flinar fast på ett gulligt sätt.
"Nej jag ville bara vara snäll och låta dig vinna", flinar jag tillbaka.

Efter två timmar där nere bestämmer sig småkillarna för att gå ut och spela fotboll på riktigt.

Jacob kollar på mig men märker direkt att jag inte vill det så han säger att vi stannar kvar.

"Ska vi kolla på film?" frågar han.
"Visst, vilken?"
"Skräckfilm?"

Jag tvekar. Egentligen tycker jag inte det är jätteläskigt men jag blir ju ändå rädd och kanske skriker lite ibland...

"Okej", säger jag ändå för att inte verka mesig.

Han ler och håller upp någon.

"Den blir säkert bra", säger jag.

Han sätter sig ganska nära mig i den stora soffan men med lite mellanrum.

Under filmens gång flyttar jag mig närmre och närmre honom för jag blir ganska rädd... Jag har en kudde framför ansiktet som jag kramar hårt när det händer något.

När filmen är slut är klockan nästan kvart i tolv. Konstigt nog är jag inte jättetrött längre.

"Du var jätterädd", retas Jacob.
"Nej", skrattar jag.
"Okej, den där kudden var bara där för säkerhets skull, eller?"
"Precis!"
Han skrockar och ler mot mig.

Kan han sluta vara så snygg?

Jag biter mig i läppen och fortsätter vår ögonkontakt. Utan att jag märker det själv rör sig våra ansikten närmare varandra och våra läppar möts.

Det känns helt perfekt! Som att de är menade för varandra. Det känns som ett fjärilskrig i min mage, något jag aldrig upplevt förut.

Vänta, vad håller jag på med?

Jag avbryter motvilligt kyssen och han kollar på mig.

"Förlåt, jag-" börjar han.
"Nej, jag ska bara gå på toaletten", säger jag.

Det är delvis sant men varför sa jag så? Då tror han typ att jag vill fortsätta sedan vilket jag mer än gärna skulle vilja men det går inte för Luke... Herregud vad har jag gjort?

Jag går upp för trappan och letar efter toaletten men det är lite kö.

Jacob's perspektiv:

Jag sitter kvar i soffan. Vad hände precis? Det var i alla fall helt fantastisk. Melissa är så fin och snäll och det gör mig galen.

Jag vill ha henne så mycket!