Miss Perfect

femton

Det är fredag eftermiddag, klockan är fyra och jag är fortfarande kvar i skolan trots att jag slutade för en timme sedan. Jag har tagit igen det jag missade när jag försov mig.

Jag har som tur är inte hunnit träffa Jacob så mycket mer sedan träslöjden och kyssen. Jag har fortfarande inte kommit på något bra sätt att berätta om Luke.

Just det Luke! Han fyller år idag! Jag måste ringa honom.

Trots att han har totalt ignorerat mig sedan jag flyttade hit så saknar jag honom enormt mycket! Hoppas inte han har glömt mig...

Jag tar på mig min jacka och går iväg hemåt.

Sarah och Isa har tjatat på mig om den där festen men jag säger nej hela tiden. Jag känner verkligen inte för det än.

När jag kommer hem går jag in på mitt rum och slår in Lukes nummer.

Signal efter signal går men ingen svarar, som vanligt.

Jag sätter mig ner vid skrivbordet och hoppar till av den plötsliga ringsignalen.

Till mig stora förvåning är det Luke, och han vill FaceTimea.

Jag svarar glatt och förbereder mig för att sjunga men då ser jag att det är Lea, en av mina kompisar.

"Hi!" säger jag. "Where's Luke?"
"Hey! He is over there. Luke, it's Mel!" ropar hon.
"Tell her to stop calling me all the time", hör jag honom säga och det hugger till i mitt hjärta.
"Well, he said-"
"I heard..." säger jag och tårar fyller mina ögon.

Helt plötsligt tar Emmy över mobilen och går.

"Hi Mel. Are you having a good time in Sweden with your new boyfriend?" ler hon fejkat.

Va?

"What?"
"You kissed someone, I heard."

Hur fan vet hon det?

Hon sätter sig ner i soffan och jag ser Luke. Han ler mot Emmy och sedan gör han något jag verkligen inte ville se. Han börjar kyssa henne. Länge...

Tårarna strömmar ut från mina ögon medan jag stirrar på min så kallade pojkvän när han kysser min "bästa vän".

"We have to go, say hello to your boyfriend from me", flinar Luke elakt och sedan avslutas samtalet.

Jag fattar ingenting! Hur vet dem? Jacob är inte min pojkvän men de visste ändå om kyssen.

Utan att tänka mig för ringer jag Jacob.

"Hej det är Jacob", svarar han.
"Hej, var är du?" säger jag en aning för irriterat.
"Eh, hemma vadå då?"
"Kan vi träffas om tio minuter? Vid lekparken?"
"Okej", säger han lite förvånat.
"Bra!"

Jag lägger på och går ut igen.

Lekparken är tom så jag sätter mig på en av gungorna och gungar sakta tills Jacob är här.

"Hej", ler han.
"Vad har du gjort?" frågar jag.
"Va?" han ser lite nervös ut.
"Har du sagt till någon att vi har kysst varandra?"
"Till vem?"
"Svara bara på frågan!"
"Ja..." säger han och kollar ner i marken.
"Till vem har du sagt det?"
"Till din pojkvän..."

Jag blir tyst.

"Han ringde efter vår första kyss när du var på toan och jag svarade..."
"Hur fan tänkte du där?" säger jag högt.
"Frågan är hur du tänkte? Du kan ju inte kyssa mig om du redan har en pojkvän."
"Men du var ju så... Ah, det var ett misstag. Jag skulle berätta när vi hämtade brädor men då hände det igen..."
"Varför avbröt du inte bara då?"
"Varför sa du inte att han hade ringt?" frågar jag utan att svara.
"Du var ju otrogen! Jag väntade på att du skulle berätta för mig. Jag gillade verkligen dig..." säger han irriterat.
"Men du skulle ändå inte ha sagt till Luke om oss."
"Vad gör det? Jag sa bara sanningen."
"Förlåt mig då att jag inte kunde kontrollera mig själv. Nästa gång du svarar i min mobil kan du i alla fall säga att någon har ringt."
"Det blir ingen nästa gång", säger han och går iväg.