Miss Perfect

femtiotvå

~en månad senare~

Mitt alarm väcker mig och för en gångs skull sätter jag mig upp direkt. Ikväll är det äntligen konsert!

Efter att jag gjorde slut med Gabbe slutade han gå till skolan. Jag såg honom aldrig mer. En dag gick jag faktiskt till rektorn och frågade och han förklarade att han hade fått flytta tillbaka till Stockholm vilket gjorde mig jätteglad. Jag behövde inte oroa mig för att han skulle göra något mer.

Jag går ut till köket, kramar farmor och farfar och brer en smörgås.

"Värst vad du är glad idag då!"
"Ja, jag är så taggad inför ikväll!"

Jag ska sjunga We Are The Champions i slutet och det har gått så sjukt bra på övningarna.

Jag sminkar mig snabbt och sedan går jag ut och möter Jacob.

"Hej älskling", säger han och kysser mig.
"Hej", ler jag. "Är du taggad?"
"Absolut!"

Vi går försiktigt för att inte halka. Snön kom förra veckan och det har snöat varje dag sedan dess. Nu är det även isgata överallt...

Skolan har en friluftsdag idag men vi ska inte vara med eftersom vi ska ha genrep hela dagen.

Vi träffar Ryan, Isa och Sarah på vägen och går tillsammans till den stora konsertsalen inne i stan där vi ska ha vår konsert.

"Alltså jag är så nervös, tänk om jag typ glömmer bort texten eller spelar fel på gitarren i början..." säger Sarah.
"Nejdå, det kommer gå jättebra! Du är grym", säger Ryan och jag ser hur hon får ett stort leende på läpparna.

Sarah har nämligen berättat för mig och Isa att hon gillar Ryan men hon säger att hon är för blyg för att ta första steget.

Aaron och Isa har dejtat ett tag nu också och det verkar gå riktigt bra för dem. Jag är så glad för deras skull!

När vi är framme är Tony den enda som har kommit.

"Hej!" säger han och vinkar.
"Tja!"
"Det här är så häftigt, kolla in", säger han och nickar in mot konsertsalen.

Jag går fram till dörren och ser scenen. Endast en strålkastare lyser upp den. Det finns närmare 5000 sittplatser och det är nästan slutsålt vilket är helt sjukt!

"Det kommer bli så coolt!" utbrister Ryan och Jacob nickar instämmande.

"Tjena!" hör jag Aaron ropa och jag vänder mig mot ingången.

Han, Max och Theo kommer gåendes med några andra från vår klass.

Isa går fram och kramar Aaron och jag ler stort.

När alla har kommit går vi in en bakväg så vi kommer bakom scenen. Där finns det loger och allt sånt som ska finnas backstage.

"Det här är så coolt!" säger Isa och kramar mig och Sarah när vi har fått en egen loge.

Vi har tillgång till alla rummen idag och i varje loge finns det stora speglar och bra lampor. Det kommer även finnas snacks och dricka under kvällen.

Det knackar på dörren och Max sticker in huvudet.

"Vi ska samlas på scenen", säger han.

Vi går efter honom och ställer oss på scenen. Att jag kommer stå här ikväll och sjunga inför så många människor känns inte klokt. Jag känner en del press eftersom det är jag som ska avsluta allt och då måste jag verkligen göra det bra...

Två killar kommer ut på scenen och presenterar sig. De är ljudtekniker och ska fixa alla mickar och ljudet under konserten. Det känns coolt att få jobba med proffs. Några minuter senare kommer även en kille och en tjej som ska fixa ljuset.

"Då kan vi väl sätta igång och rigga upp lite", säger Tony och börjar ställa upp instrument.
"Ska vi vara bakom scenen nu eller kan vi sitta och kolla?" frågar någon.
"Ni får vara backstage så ni vet hur ni ska gå fram och när. Jag skulle inte säga det här egentligen ifall ni känner press men ni ska filmas ikväll så ni kommer ändå få se hela konserten efteråt", svarar Tony.

~

Det första genrepet tar nästan två timmar eftersom ljud- och ljusteknikerna måste veta vad och när de ska göra saker.

Jag sitter bakom scenen och pratar med Isa och Sarah under tiden, förutom när Jacob ska sjunga If I Could Fly. Då står jag och kikar ut genom en springa i dörren och önskar att jag var Clara som får sjunga med honom...

Efter den låten är det äntligen min tur!

Jag tar en mikrofon och kollar bak på Max som spelar trummor. De andra som spelar på den här låten känner jag inte.

Samtidigt som jag börjar sjunga kommer alla andra ut på scenen och ställer sig på en lång rad längst fram bredvid mig. De sjunger med i refrängen och jag får nästan rysningar. Jag vet inte varför men själva känslan att jag får stå på en stor scen trots att jag inte har hållit på med musik speciellt mycket under mitt liv är oslagbar. Jag är så tacksam att jag får vara en del av det här, det har verkligen fått mig att inse vad jag brinner för.

Efter det första genrepet ska vi ha en paus för att sedan ha två till utan prat och avbrott i låtarna.

Jag bestämmer mig för att gå och prata lite ensam med Tony.

"Tony..." säger jag och han vänder sig om mot mig.
"Melissa, shit vad grymt det blir i slutet!"
"Ja", ler jag. "Jag ville bara säga tack för att jag får delta i det här. Du har fått mig att inse hur mycket musiken betyder för mig och jag är så tacksam att jag får stå på den här scenen ikväll med människor jag tycker om och sjunga."
"Åh, vad kul att du tycker så. Tack själv! Du har en jättestor talang som kommer imponera på många människor ikväll."

Jag blir lite generad.

"Det vet jag inte men tack!"
"Tro på dig själv, du äger den scenen! Ta för dig så mycket du bara kan!"
"Okej. Tack!"

Han ger mig en kram och sedan går jag tillbaka till dem andra.