Miss Perfect

trettioett

^Maya^

Farmor och farfar står i köket och lagar mat. Jag förstår inte varför de går in för det så mycket. Det är ju bara Jacob som ska komma.

Kvart över sex knackar det på dörren och jag går för att öppna.

Ett stort leende fyller mina läppar när jag ser killen som betyder mest för mig stå där med en vit skjorta, jeans, och en svart fluga. I handen har han en stor blombukett.

"Hej", säger jag.
"Hej", ler han och ger mig en snabb puss på kinden.
"Jacob, hej!" ropar farmor från köket.
"Hallå hallå!" ropar han tillbaka och skrattar.
"Hej", säger farfar och kommer ut i hallen.
"Tjena!"

De tar i hand som män gör sedan går vi in i köket.

"Här får ni några blommor", säger Jacob och ger dem till farmor.
"Men tack så mycket, det behövdes inte", säger hon och ger honom en kram som han besvarar.

"Maten är inte riktigt färdig än, kanske om tio minuter", säger hon.
"Okej!"

Vi går till mitt rum och jag stänger dörren.

"Vi behöver prata om en sak.." börjar jag och slår mig ner på sängen.
"Vadå?"
"Jo, farmor och jag pratade och hon kom in på att hon var så glad att jag hade dig som pojkvän och så.. Även Isa och Sarah har snackat lite om det. Men alltså jag vet inte vad jag ska säga för vi har aldrig riktigt pratat om det..."
"Du menar om vi är ett par?" frågar han och jag nickar. "Så länge du vill skulle jag göra allt i världen för att få kalla dig min", fortsätter han.
"Vad bra... För det skulle jag med om dig. Så nu har vi pratat om det", skrattar jag.

Han ler och kysser mig mjukt först men sedan mer och mer passionerat.

Han kupar sina händer runt mitt ansikte och får mig att lägga mig ner på rygg. Mina fingrar rör sig i hans hår och han ryser lätt när jag drar mina naglar över hans nacke.

En knackning på dörren får oss att sitta upp snabbt och andas häftigt.

"Det är mat", säger farfar.
"Okej", svarar jag och kollar på Jacob som kollar tillbaka och vi brister ut i ett skratt.

Jag reser mig upp och rättar till tröjan och håret i spegeln sedan går vi ut till köket.

På bordet står den ugnsstekta laxen, potatis, kall dillsås och sallad.

"Mm vad gott det ser ut!" säger Jacob och kollar på maten.
"Det får vi hoppas, varsågoda", säger farfar.
"Tack!"

När vi har ätit och suttit och pratat väldigt länge reser vi oss upp.

"Ska vi gå ut och gå en runda?" frågar jag Jacob.
"Mm".

Vi tar på oss skor och jacka och går ut. Det är lite kyligare nu när det börjar bli höst men fortfarande varma vindar. Han tar min hand och vi går ner mot stan.

Där är det ganska lugnt, inte alls mycket folk. Kan bero på att alla affärer är stängda nu.

Vi går tysta och njuter av varandras sällskap en stund innan Jacob måste gå på toaletten.

"Var kan man göra det då?" frågar jag.
"På gymmet. Här borta!" säger han och går till höger. "Kommer snart", säger han och pussar mig på kinden innan han går in.

Jag kollar mig omkring tills jag ser en anslagstavla med affischer. Jag går lite närmre och läser om de olika artisterna som ska komma hit och uppträda.

Jag vänder mig om för att se om Jacob är klar men då går jag in i någon.

"Oj förlåt", säger jag och kollar upp för att möta ett par mörkbruna ögon.
"Det var mitt fel, gick det bra?" frågar en kille som ser ut att vara i min ålder.
"Ja, själv då?"
"Det gick bra!"

Han står stilla och ler mot mig, granskar mig från topp till tå.

"Vad gör du här ensam då?" frågar han.
"Öh... Jag är inte-" säger jag och kollar bak för att se Jacob komma gåendes.

Killen kollar på honom och nickar svagt och Jacob stirrar tillbaka utan att röra en min. Han lägger sin hand runt min midja och kollar på mig.

"Men vi ses någon gång!" säger killen och ler mot mig sedan går han iväg.

Jacob börjar gå med snabba steg åt andra hållet och jag följer efter.