Miss Perfect

sexton

Jag kommer tillbaka hem och låser in mig på mitt rum och gråter.

"Gumman, vad har hänt?" ropar farmor utanför.
"Gå", säger jag.

Jag sitter bara still på min säng och låter tårarna rinna.

När jag har lugnat ner mig börjar jag tänka lite. Varför gråter jag ens? Jag är bara arg på Luke och Emmy. Jag trodde de var mina vänner men de bedrog mig så mycket. De har säkert haft ihop det hela tiden...

Jag tänker på Jacob. Han sa att han gillade mig. Jag vet att jag gillar honom med men nu är det försent, jag har gjort bort mig. Ingenting är hans fel. Jag gjorde precis samma sak mot Luke som han gjorde mot mig...

Aja, jag får inte vara en sådan mes.

Jag tar upp min mobil och skriver ett sms till Sarah.
"Hej, den där festen... Är det okej om jag kommer ändå? Var är det någonstans?"

Jag skickar och bara några sekunder senare svarar hon med en adress och en glad smiley.

Det är första gången i hela mitt liv som jag ser fram emot att dricka för att få bort mina tankar...

Jag går och duschar sedan hänger jag ut en svart klänning från garderoben som jag ska ha på mig på festen.

Det knackar på dörren och farmor kommer in.

"Hej", säger hon och sätter sig på sängen.
"Hej", svarar jag och ler svagt.
"Hur mår du?"
"Bra", ljuger jag.
"Du kan berätta, varför var du ledsen innan?"
"Ingenting..."
"Saknar du dina föräldrar?"
"Ja såklart men det var inte det..."
"Är det en kille?"
"Snarare två..." mumlar jag utan att tänka mig för.
"Vill du berätta?"

Jag är tyst en stund men kommer fram till att det inte gör någonting om jag berättar.

"Min pojkvän, Luke, i USA... Han har ignorerat mig jättelänge och idag ringde jag för att säga grattis för han fyller år och då pussades han och min bästa kompis..."
"Vilka svin!" säger farmor argt och får mig att fnittra lite.
"Mm... Men det hade ju ändå inte funkat i längden, han bor ju så långt bort."
"Nej det är nog sant... Han är inte värd någon som dig ändå", säger farmor. "Hur var det med den andra killen?"
"Jo, alltså han går i min parallellklass och vi har kommit väldigt bra överens. Han är helt underbar och jag får nästan fjärilar i magen så fort jag ser honom..."
"Men åh vad gulligt", ler hon.
"Ja fast vi kysstes, två gånger..."

Hennes leende försvinner.

"Men då har ju egentligen du gjort samma sak mot Luke som han gjorde mot dig..."
"Jag vet men jag kunde verkligen inte kontrollera det."
"Har du berättat för honom att du har en pojkvän?"
"Hade menar du... Ja han vet det och nu bråkade vi. Han sa att han verkligen gillade mig."

Jag undviker att säga hans namn eftersom hon vet vem han är.

"Gumman... Låt det ta lite tid och säg sedan förlåt. Om ni är menade för varandra kommer han att förlåta dig. Det hände nästan samma sak för mig och farfar när vi var väldigt unga och se, vi är lyckliga tillsammans nu ändå."
"Okej, tack..." säger jag.

Hon reser sig upp.

"Vilken fin klänning!"
"Ja, jag ska på en fest senare", säger jag och hoppas att hon inte ska börja argumentera emot det.
"Okej, vad trevligt."

Tack och lov!