Miss Perfect

trettiofem

"Tänk på det", flinar Gabbe och går iväg.

Kvar står jag ensam, mitt emot Ryan.

"Vad var det där?" frågar han chockat.

Jag är tyst och känner hur tårar börjar rinna längs med mina kinder.

Great! Här står jag och gråter för att jag precis kysst en annan kille framför min pojkväns bästa vän.

"Mel, ta det lugnt", säger han och kommer fram och kramar om mig.

Jag besvarar kramen och snyftar mot hans axel.

"Jag... Lovade att jag... Aldrig skulle göra nå-... -got mot Jacob och att... han var den enda jag brydde mig om..." hulkar jag.
"Varför kysste du honom?" frågar han.
"Jag vet inte.. Han kysste mig först men jag kunde inte röra mig..."
"Vad menade han med 'tänk på det'?"
"Det var inget..."
"Melissa, jag känner dig. Du är en underbar tjej. Det är klart han vill ha dig men jag vet hur mycket du och Jacob gillar varandra. Gå inte i någon annans fälla..."

Jag kollar upp och nickar mot honom.

"Tack", viskar jag. "Jag ska nog gå hem... Känner inte för att gå tillbaka dit."
"Gör det. Jag säger att du inte mådde bra", säger han och går iväg.

Jag går hem och deppar framför tv:n med farmor och farfar.

Varför skulle Maya och Jacob prata och "ha det trevligt"? Sist jag hörde var Jacob inte intresserad av henne.

~

Nästa morgon råkar jag snooza lite för många gånger så jag får nästan springa till skolan.

När jag öppnar dörren ser jag Jacob stå vid sitt skåp. Bredvid honom står tre tjejer. En av dem är Maya.

Hon lutar sig mot skåpet bredvid hans och ler stort. Det är helt sjukt hur fejk hon är! Jag ser att han säger något som får henne att skratta och kolla bak på sina kompisar.

Varför är han ens vän med henne?

Jacob tar ut en mapp och går iväg.

"Hej! Kommer du?" frågar någon bakom mig, Gabbe.
"Ja, jag ska bara hämta mina saker!" säger jag utan att möta hans blick.

Vi går till lektionen under en stel tystnad efter gårdagens händelse.

"Jo, jag tänkte på en sak... Vill du typ göra något efter skolan?" frågar han.

Jag tänker efter en stund. Han är ju jättesnäll mot mig och vi är bra vänner. Varför inte liksom?

"Okej", svarar jag och ler lite.

Han ser förvånad ut men ändrat sig snabbt till att le stort.

"Bra, vad sägs om bowlingmatch?"
"Du har ingen aning om vad du ger dig in på men absolut!" svarar jag eftersom jag är grym på bowling.
"Jaså? Är du så bra?"
"Jag är bäst!"
"Skryt..."
"Jag spelade hur ofta som helst hemma i USA."
"I USA?"

Ojdå... Det hade jag visst inte berättat.

"Det tar vi under tiden vi spelar, det är en lång historia..." skrattar jag.
"Okej, jag ser fram emot det!"
"Jag med", ler jag.