London baby - foscar

2

16/6-15

Resväskan drog jag efter mig när jag stegade ut från flygplatsen. Klockan var runt fem på eftermiddagen och jag skulle ta en taxi till familjen jag skulle jobba hos. Några bilder på deras hus hade jag fått och snabbt dragit slutsatser om att de verkligen var en rikemansfamilj. Huset var stort och vitt och på den stora trädgården fanns en stor pool med solstolar runt om sig.

Som tur var behövde jag inte sova i någon ful liten stuga på gården, utan hade fått ett rum på en av de tre våningarna i huset. Innerligt hoppades jag på att få hamna så långt bort från deras dumma son Oscar som möjligt. Att denna Oscar inte flyttat hemifrån ännu var rätt underligt tyckte jag. Då jag själv ville flytta ut så fort jag fick chansen.

När jag sedan såg min vita taxi lite längre bort på gatan så skyndade jag på stegen. När jag väl kommit fram sade jag mitt namn till chauffören och packade in min väska i bagaget, samt klev in i taxin som snart började åka bort från flygplatsen.

Efter en stund kom vi ut från flygplatsområdet och det var då det slog mig hur vacker staden London är. Min blick for runt överallt och som en ivrig lite pojke vred jag mig på sätet för att hitta en bra position att se allt från. Chauffören skrattade lite åt mig och vevade ner rutan så jag kunde sticka ut huvudet för att se bättre.

När vi tillslut kommit fram så klev jag ur bilen, tog min väska och började gå mot det stora huset som tonade upp framför mig. Mina skor lämnade svaga ljud när de mötte stenplattorna som led till dörren. Även resväskans hjul lämnade ljud efter sig på plattorna. När jag nått till dörren lät jag mitt pekfinger pressas mot ringklockan och snart ljöd klockan i huset.

Snart öppnades dörren och en kvinna med långt brunt hår stod framför mig. "Men hej! Du är Felix va?" Hälsade hon välkomnade mig in. Jag nickade lite och gav en hälsningsfras tillbaka. "Caroline som ska hjälpa dig i början är på övervåningen. Men först ska du få ställa din väska i ditt rum. Jag tror Oscar kan hjälpa dig med det" Log hon och stängde dörren efter mig innan hon ropade på denna Oscar.

Jag böjde mig ner och började knyta upp min skor. Men knappt hade jag knutit upp första skon innan någon ställde sig framför mig. Min blick for upp på personen framför mig och stannade en lång stund där. Killen som stod framför mig var äckligt attraktiv. Han hade blont fluffigt hår, blåa ögon och tydligt markerade käkben. En svag rynka hade bildats i hans panna vilket bara gjorde honom ännu snyggare.

Snabbt glömde jag bort att jag höll på att knyta upp skorna, så tillslut fick jag skaka vett i mig själv och böja mig ner för att fortsätta göra det med en röd ton på mina kinder. Tillslut hade jag ändå fått av mig skorna och ställde mig upp. Väskan tog jag i handen och började dra mot trappan. Långt hann jag dock inte innan Oscar harklade sig bakom mig och nickade åt en hiss dörr längre bort i hallen.

Med en ännu rödare nyans på kinderna följde jag hans exempel och klev in i hissen efter honom. Han stängde hissdörren och tryckte på knappen till våning tre. "Där bor alla som jobbar här" Förklarade han med en låg och kall ton. Jag nickade försiktigt och tog ett steg längre bort från honom. Inte för att dömma honom direkt, men han gav mig väldigt dåliga vibbar.

Efter en stund stannade äntligen hissen och vi klev ut. "Dörren längst bort till höger finns Caroline, hon hjälper dig med ditt rum" Fick han ur sig med en iskall röst och jag ryckte till smått. Han verkade ju på riktigt dåligt humör.

"Men skulle inte d-"

"Nej."

Sedan vände han sig om och steg in i hissen igen. Jag svalde hårt och började dra väskan längs korridoren mot rummet han sagt att denna Caroline befann sig i. En röd heltäcknings matta täckte golvet och väggarna var kritvita. Dörrarna i samma färg som väggarna.

När jag sedan steg in i rummet där Caroline var så hälsade hon glatt på mig. Hon var kort gammal dam med grått hår, men med väldigt bra humör tydligen. Hon visade mig iallafall till mitt rum där hon lämnade mig ifred för att jag skulle få packa upp. Sedan behövde jag lite ensam tid också.

Det var väl bara att vänja sig vid en lite för glad tant, ett stort hus och en sur attraktiv kille. För här skulle jag bo i en månad.