6/7-15
Ännu en morgon vaknade jag upp i Oscars rum. Händelsen från dagen innan snurrade runt i huvudet och jag vara bara tvungen att lyfta på täcket för att kolla om jag hade kläder på mig. Vilket jag tyvärr hade. En liten del av mig ville nog att vi skulle gå längre kvällen innan.
För att inte väcka honom så klättrade jag smidigt över honom och smög så försiktigt över golvet mot dörren. Men det faktum att jag alltid varit skit dålig på att smyga gjorde det inte direkt bättre. Ibland lät det nästan högre än när jag gick normalt.
Mina steg styrde jag sedan mot hissen som jag tog upp till högsta våningen som mitt rum låg på. När jag väl var framme vid mitt rum så öppnade jag snabbt dörren och stängde den efter mig.
Mina kläder bytte jag snabbt ut då det kändes väldigt ofräscht att gå runt i de kläderna jag sovit i. Även mitt hår fixade jag till lite då det såg ut som ett övergivet fågelbo på huvudet. En snabb titt i spegeln hann jag med också innan jag försvann ut till hissen igen för att åka ner till bottenvåningen. Där jag antog att Caroline befann sig.
Precis som jag trott stod hon där och stekte ägg och den goda lukten spred sig. En djupt njutningsfullt andetag tog jag innan jag glatt stegade in i köket.
"Kan jag duka?" Undrade jag och ställde mig bredvid Caroline som skrämt ryckte till. Jag skrattade svagt åt henne.
"Herregud vad du skräms Felix!" Utbrast hon och satte handen över bröstet där hjärtat satt. "Men som svar på din fråga, ja du kan duka" Fortsatte hon sedan och log mot mig.
Jag började plocka fram glas, tallrikar och allt som behövdes till frukosten. Även Oscars föräldrar skulle komma hem till frukosten då de varit borta några dagar. Vart de varit hade jag inte så mycket koll på, och ärligt så brydde jag mig inte. Men någon jobb grej antog jag.
"Du Felix?" Caroline vände sig om mot mig när jag dukad ut alla tallrikar. Jag nickade svagt och tittade upp mot henne. Hennes blick var nu lite mer allvarlig och leendet på läpparna inte lika stort.
"Aa?" Svarade jag kort och började ställa ut glasen på bordet. Då Oscars föräldrar skulle komma hem så ville de gärna att Caroline och jag skulle sitta vid bordet som stod i köket. Oscars familj skulle sitta vid det bordet som stod mellan vardagsrummet och köket. Det "finare" bordet. Mellan det bordet och köket så fanns det en vägg och även en skjutdörr som man kunde dra för köket.
"Jag såg att du somnade inne hos Oscar igår, jag råkade gå förbi och dörren var öppen." Började hon och jag nickade lite för att hon skulle fortsätta. Även om jag kände hur kinderna hettade lite.
"Men iallafall vill jag att du ska veta att Oscars föräldrar de är, väldigt noga med att Oscar ska skaffa ett stort företag när han växer upp, och sedan gifta sig med en vacker tjej som sedan kan driva det med honom. Om du fattar vad jag menar."
Jag nickade. Det var inte en så stor nyhet, även om det sårade mig lite på något underligt sätt.
"Jag tycker såklart ni är otroligt fina tillsammans och så, men när han föräldrar är här, så var försök hålla lite avstånd från varandra" Avslutade Caroline med och jag nickade förstående.
Även om jag ville protestera. Men varför? Oscar var ju inte direkt min pojkvän. Visst vi håll på lite med varandra och så, men vi hade ju inget förhållande. Även om jag inte haft något emot om vi hade det.
*
Jag och Caroline började vara färdiga med vår frukost och började förbereda oss för att plocka undan. Från köket kunde jag även höra hur Oscar och hans föräldrar började bli klara med frukosten. Jag hörde också hur de satte igång en samtal. Denna gång lite tystare än vad de pratat innan.
"Du Oscar? Hur tycker du Felix har gjort sitt jobb undertiden vi varit borta?" Hörde jag hans mamma fråga.
"Jättebra, han är jättesnäll." Det värmdes lite i hjärtat när hans mjuka röst talade.
"Så du har pratat med honom?" Då jag inte hörde något svar så antog jag att Oscar nickade.
"Eftersom han är rätt ung och i din ålder, så vill jag påminna dig om det vi pratat om Oscar. Även om ni bara är vänner. Utveckla det inte till något mer." Jag satt tyst. Inte utveckla något mer? Det var kanske lite försent nu.
"Nejdå, vi har inte direkt någon relation alls." Ouch. Det gjorde ont. Så jag reste mig snabbt upp och började plocka ihop mina och Carolines saker och klampade in i köket.
"Har ni ätit färdigt?" Frågade jag artigt och log ett lite falskt leende mot de. De nickade och log lite mot mig. En snabb blick fick jag av Oscar som jag tolkade som att vi behövde prata sedan. Antagligen hade han förstått att jag hört vad han sagt.
*
"Felix, jag behövde säga så. De är jätte stränga med det där. Hade jag sagt att jag tror att jag är bi, hade det flippat totalt" Utbrast han när han sprang ut på gården till mig där jag stod och fyllde upp poolen. Jag suckade bara.
"Inte nu Oscar" Svarade jag bara och suckade ännu en gång. Han klev bara närmare och spände blicken i mig vilket fick mig att se upp på honom.
"Jag menar det, jag får knappt bestämma över mig själv" Försökte han med och rynkade bekymrat pannan svagt då han antagligen insåg att det han sa var sant.
"Du kunde ju iallafall sagt att vi var vänner." Det var smärtsamt att säga då jag själv inte ville inse det. En lika smärtsamt blick fick jag av Oscar då han troligen inte gillade det heller. Men att bilda ett förhållande var ju antagligen inget val med tanke på hans föräldrar.
"Jag kan inte säga att jag är vän med någon jag är förälskad i" Fick han lågt fram. Jag log mot honom och lade ifrån sakerna jag hade i händerna innan jag tog ett kliv fram mot honom.
"Men du kan inte, du får in-" Han pressade sina läppar emot mina.
"Jag vill vara med dig, och förresten så kan vi hålla det bakom stängda dörrar. Då vet ju ingen vad som händer."
**********
Rösta gärna!Asså vad e detta? Igår var det ju varmt ute och idag planerar väl isbjörnarna att flytta in.
Btw tack för kommentarerna på förra kapitlet❤️
Har planerat slutet men vet fortfarande inte hur jag ska få in Omar..
YOU ARE READING
London baby - foscar
FanfictionJag vet att jag bara är en anställd. Jag vet att jag bara kommer stanna här i en månad. Jag vet att du har flickvän. Jag vet att du är straight. Jag vet att du inte bryr dig ett skit om mig. Men jag vet också att jag fortfarande vill att du ska vara...