London baby - foscar

22

5/7-15

"Vad kul att ni ville följa med pojkar! Jag älskar verkligen att ta en paus från storstaden ibland och besöka någon fin liten marknad!" Caroline kvittrade glatt och klev ut ur bilen vi kört hit i.

Jag vände huvudet mot Oscar som satt bredvid mig i baksätet och log lite mot honom. Han ryckte endast svagt på axlarna och skrattade lågt innan vi också klev ut ur bilen. Skorna gav ifrån sig svaga ljud när de kolliderade med stenplattorna som tyckte marken och min blick började söka sig runt i området.

Två timmar ifrån storstaden var vi nu. Istället för de stora skyskraporna hade mellanstora trähus och det lilla torget vi stod på nu, tonat upp. Istället för att behöva lyssna på trafikens höga ljud, så fylldes nu öronen av fåglarnas vackra kvittrande. Jag förstod mycket väl vad Caroline menade. Om jag hade bott här i London hela året hade jag också tyckt det varit skönt att komma bort ett tag.

Min iakttagelse avbröts dock av att Oscar ropade på mig och viftade med handen för att visa att jag skulle följa efter. Så jag slet blicken från omgivningen och joggade ikapp honom med ett svagt leende på läpparna.

"Caroline drog iväg, men hon sa åt mig att vi kunde kolla runt litegrann så skulle vi träffas vid bilen senare för att åka och käka lunch." Jag nickade lite och började gå in mot marknaden med Oscar efter mig.

"Såå, vad vill du göra?" Fråga jag honom efter att vi kommit in bland alla marknadsstånd (lol heter de så?). Oscar ryckte lite på axlarna. Eftersom han inte svarade så drog jag iväg honom mot delen där de såldes mat. Aldrig fel med mat, right?

*

"Det har gått några timmar nu, vi kanske ska började leta upp Caroline?" Föreslog Oscar drog iväg mig från stället där de sålde jordgubbar. Motvilligt hängde jag efter när Oscar armbågade sig igenom folkmassan som alla var här för att köpa eller sälja saker.

"Senaste jag hörde något av henne så var hon och kollade på väskor" Sa jag till Oscar samtidigt som vi började kolla efter Caroline som antagligen fanns någonstans i folkmassan. Hon var rätt kort också så man hittade henne inte så lätt.

"Vi går och kollar där. Om hon inte är där så drar vi till bilen och väntar där." Jag nickade åt hans förslag och vi fortsatte tränga oss förbi alla människor. Och snart närmade vi oss ståndet de sålde väskor i. Men ingen Caroline syntes till där.

"Okej då drar vi till bilen." Oscar vände riktning och började gå tillbaka. Men det tog inte så lång stund innan vi tappat bort oss bland allt folk. Marknaden var väldigt stor så det tog ett tag att gå rakt igenom den.

"Finns det ingen snabbare väg att ta sig till parkeringen med?" Undrade jag klagandes när fjärde personen Oscar frågat om vägen, ryckt på axlarna och försvunnit in i folkmassan igen.

"Jo, jag tror jag såg en väg på vägen hit som leder oss snabbare tillbaka. Vi ska bara in här." Han pekade rakt i bland husen på gatan bredvid. Jag nickade svagt och hoppades på att han trodde rätt, så vi inte gick ännu mer vilse än vad vi var nu. Så vi började gå in bland husen som stod på sidan av vägen vi promenerade på.

*

"Oscar, känner inte du igen det där svarta huset?" Jag pekade bort mot ett mellanstort hus lite längre fram på vägen. Huset hade svarta väggar och en vit dörr. Jag var säker på att jag sett det innan. Samma sak med det rosa huset bredvid. Och det vita på andra sidan. Och trädet vid skylten som gatans namn stod på.

"Skojar du? Har vi fått i cirklar? Oh my god, fan!" Oscar stannade och såg sig omkring. Han verkade uppfatta samma sak som mig. Vi måste ha gått förbi det här kvarteret minst två gånger. Hur kunde vi inte ha märkt det?

"Vilket håll kom vi ifrån?" Panikartat såg mig omkring. Ingen väg såg ut att leda tillbaka till marknaden. Alla vägar ledde till annan okänd väg som ledde till en annan okänd väg.

Toppen, vi var helt vilse. Två timmar ifrån staden och ute på en helt okänd gata.

**********
Lovar att det kommer börja hända saker snart.

Och Guys, jag tror inte ni kommer gilla slutet jag planerat för denna bok. Ofc är den inte slut ännu.

Ni får också ta och kolla in min nya bok, I'm the monster.