London baby - foscar

9

26/6-15

En hög svordom lämnade Oscars läppar när han för fjärde gången bankade hårt på hissdörren med sin knutna näve. Precis som alla andra gånger rycker jag förskräckt till där jag sitter längst bak i ett av hörnen i hissen. En suck lämnar mina läppar när jag inser att ingen kommer komma hit på ett tag, då vi båda hört när Caroline gått ut för ungefär fem minuter sedan.

Min blick letade sig vidare från taket till armbandsklocka på min vänstra handled. Halv sju på eftermiddagen, eller ja nästan kvällen. Vi hade alltså suttit här i en kvart typ. Eller jag hade suttit, Oscar hade bankat på dörren och skrikit. Att Caroline inte hört Oscars bankade förvånade mig litegrann då det lät som att han höll på att banka sönder hissdörren.

"Oscar, lugna ner dig. Ingen kommer höra oss" Suckade jag och gav honom en trött blick. Endast en sur blick fick jag av honom innan han började banka igen. "Oscar!" Han vände tillslut blicken mot mig och slutade banka. Men istället öppnade han munnen för att börja skrika på mig.

"Men vad fan tycker du vi ska göra då? Sitta här eller? För om du nu inte är helt jävla dum i huvudet så sitter vi fast i en hiss, och kommer vi inte ut härifrån snart så kommer vi sitta fast här hela jävla natten!" Skrek han åt mig och började vandra runt i rummet i frustration. Svagt höjde jag på ena ögonbrynet. Någon har en lite dålig dag.

"Wow chilla, jag sa bara att det inte kommer vara någon som hör oss tills Caroline kommer in igen. Emanuel då?" Föreslog jag och följde Oscar med blicken när han slog sig ner på golvet mittemot mig. En tung suck lämnade hans läppar och han gav mig en blick som visade att han tyckte jag vet något efterbliven. "Vad?" Fräste jag och blängde tillbaka på honom.

"Han bor ju i en stuga utanför" Svarade han och drog ena handen genom håret. Utan att jag tänkte på det gled min blick mot hans arm där tydliga muskler syntes. Ännu tydligare var de också de han bankat så hysteriskt på dörren innan. En svag harkling avbröt mitt stirrande och jag tittade upp på Oscar med en svag röd ton på kinderna.

*

"Vi har suttit här i en och en halv timme och klockan är åtta. Caroline har fan inte kommit tillbaka" Suckade Oscar och gled ner längs hissdörren. Snart hördes även ett ljud från min mobil och jag vände blicken mot skärmen. Ett sms från just Caroline. "Vad skrev hon?" Undrade Oscar som antagligen märkt att det var hon.

"Hej Felix! Jag skulle bara säga att jag åker hem till min man under natten bara. Jag kommer självklart tillbaka imorgon och gör pannkakor åt er. Vi ses, puss och kram //Caroline" Läste jag upp från skärmen. En tung suck lämnade Oscars läppar.

"Ser ut som att vi blir kvar här under natten då" Fortsatte jag och lutade bak huvudet mot väggen. Oscar nickade svagt och lade förvånansvärt ingen taskig kommentar tillbaka. Han hade säkert ont i halsen efter hur han skrikit.

"Felix, kan jag få låna din mobil så kan jag ring-"

"Den laddade ur nu. Jag har inget batteri i den" Avbröt jag honom med och visade upp den svarta mobilskärmen. Istället för att svara så började han leta i sina byxfickor efter sin egna mobil. Tillslut kom han ändå fram till att han inte hade med den och att den låg på sängen i hans rum.

"Vet du vad, natten kommer bara bli ännu längre om vi bråkar. Så vi kan väl, ja du vet" Började Oscar osäkert och kliade sig nervöst i nacken. Jag skrattade lite åt hur nervös och försiktig han såg ut. Lite söt var han faktiskt när han satt där och gav mig korta nervösa blickar. Lite som en blyg hundvalp. En väldigt söt hundvalp. Vänta hur tänker jag egentligen? Oscar är inte en söt lite hundvalp.

"Kan vadå?" Jag höjde retsamt på ena ögonbrynet och gav honom en blick som sa att jag precis visste vad han skulle säga, bara att jag ville höra honom själv säga det högt.

"P-prata med varandra och du vet." Han kollade på mig med en blick som sa åt mig att jag bara skulle gå med på det, så han inte behövde säga det högt.

"Och mer? Prata med varandra och?" Jag gav honom en retsam blick som sa åt honom att fortsätta prata. Han suckade tungt.

"Och lära känna varandra på riktigt" Fick han tillslut ur och gav mig en nervös blick. Men nervös behövde han inte vara så länge då jag nickade och log mot honom.

Kanske var han en söt liten hundvalp ändå.

**********
Rösta så är ni bäst! <3