London baby - foscar

26

6/7-15

Min knutna näve slog emot trä dörren några gånger och Oscar uppfattade snabbt ljudet där han satt på sängen. Ett litet gest med handen gjorde han mot mig som skulle formulera att jag var välkommen in.

"Jag tog med mig lunchen upp hit, dina föräldrar satt där nere och jag vill gärna kunna prata med dig" Sa jag glatt och studsade upp med tallrikarna i händerna. Inte det smartaste då det flög iväg en spagetti som landade på Oscars huvudet. Den hängde ned över hans panna och han såg så otroligt söt ut. Jag kunde inte låta bli att skratta lite.

Oscar suckade lite och lyfte den från sitt huvud innan han stoppade in den i sin mun. Tallrikarna ställde jag framför oss och båda två kastade sig efter maten. Glas hade vi inte så lite torrt blev det att bara äta maten, men det funkade.

"Vad vill du göra idag?" Frågade jag Oscar efter att vi ätit upp maten och bådas tallrikar var tomma. Han ryckte lite på axlarna och såg ut att tänka. Sedan spred sig ett busigt flin på hans läppar.

"Mysa" Svarade han och log flirtigt mot mig. Jag skrattade lite, men kände hur rodnaden kröp sig upp på kinderna. Just ordet mysa kunde man tolka på lite olika sätt, och det sättet som jag först kom att tänka på fick mitt ansikte att blossa upp. Vilket Oscar antagligen märkte.

"Vi kan göra det på olika sätt, tillexempel det du tänker på" Han flinade och ställde undan tallrikarna vi ätit på. Sedan vände han blicken mot mig igen och flyttade närmare mig. Försiktigt pressade han sina läppar mot mina i en mjuk kyss. Lika försiktigt kysste jag honom tillbaka och flyttade närmare.

Snart låg jag i sängen med honom över mig och kyssarna vi delade var mer slarviga. Mina händer var placerade i hans nacke där jag lät fingrarna leka med hans nackhår. Snart kände jag även hur han läppar sökte sig ner över min hals där de lämnade brännande märken. När han sedan hittat min weak spot under örat så lämnade ett låg stön mina läppar och jag kunde känna hans flin emot min hud.

En kort stund efter låg även våra tröjor i hög på golvet och på något sätt hade vi lyckats riva ner en av tallrikarna på golvet. Som tur var gick den aldrig sönder utan lämnade istället ett högt ljud efter sig. Inget vi brytt oss om så mycket.

Plötsligt hörde vi steg i trappan som bar påväg till våningen vi befann oss på och vi stannade snabbt upp. Blickarna flög snabbt över till dörren som snart öppnades och Carolines huvud stack in. Snabbt klev Oscar av mig och satte sig upp bredvid mig.

"Säg inget till någon!" Utbrast han snabbt och tittade oroligt på Caroline som skrattade lite åt oss.

"Nejdå, men sedan när har ni hållit på såhär?" Svarade hon och lät blicken glida över oss. Vi tystnade en stund.

"Några dagar" Sa Oscar tillslut och såg ner på mig som nickade instämmande. Jag satte mig sedan upp från min liggande position och fiskade upp våra tröjor från marken. Min drog jag på mig snabbt och Oscars slängde jag på honom.

"Okej, men Oscar, du vet exakt vad dina föräldrar pratat om." Sedan försvann Caroline ut ur rummet och lämnade oss ensamma.

Det Caroline sagt fick mig att tänka efter litegrann. Varför satt jag här i Oscars säng, när han egentligen skulle sitta på en dyr resturang med någon tjej han sedan skulle dela sitt liv med. Varför slösade jag hans tid? Han skulle ju gifta sig och driva sitt egna företag.

"Du Oscar, jag tror dina föräldrar har rätt" Började jag och drog bekymrat ihop mina ögonbryn.

"Nej herregud, de kan inte bestämma över mitt liv. Jag låter de inte göra det. Förresten så vet de ju inte vad som händer bakom stängda dörrar" Var Oscar snabbt att svara med. Men jag tvekade.

"Varför lämnar du mig inte bara? Varför går du inte och skaffar en vacker flicka du kan spendera resten av livet med. Varför skaffar du inte det perfekta livet som dina föräldrar planerat åt dig? Det livet du förtjänar. Varför slösar du ens tid på mig? Jag är ingenting jämfört med det. Jag är bara någon som jobbar åt dig." Fortsatte jag och såg på honom med en ångestfylld blick.

"För att jag älskar dig"

**********
Slutade sent idag. Ugh.

Rösta?