London baby - foscar

15

28/6-15

Med försiktiga steg började jag gå mot Oscars rum. Jag klarade bara inte av att höra honom så ledsen. Jag brydde mig faktiskt om honom varesig jag ville eller inte. Det var bara att acceptera att den kille faktiskt hade en stor plats i mitt hjärta. Och jag vet inte om jag tyckte om det eller Inte.

En svag knackning hördes när min knutna näve nuddade trädörren och jag väntade tålmodigt på att Oscar skulle öppna upp dörren. Hans svaga snyftningar tystnade och steg hördes. Åh vad jag hatade att få höra honom såhär. Det skar verkligen obehagligt i hjärtat.

"Felix kom tillbaka imorgon och städa. Jag vill vara ensam" Suckade han när han dragit upp dörren. Min blick for upp till hans blåa blanka ögon som det rann små tårar ifrån. Jag fick anstränga mig ordentligt för att inte dra in honom i min famn och tröstande säga att allt skulle bli bra.

"Oscar, jag tänker inte städa. Jag tänker fråga hur du mår" Svarade jag och klev in i hans rum. Då jag inte fick några protester av honom så slog jag mig ner på hans skrivbordsstol. Vart min plötsliga självsäkerhet kom i från visste jag faktiskt inte.

"Felix, gå och städa eller vad du nu höll på med" Befallde Oscar och gick fram till mig där jag satt vid hans skrivbord. Jag skakade sakta på huvudet. Inte tänkte jag gå nu och lämna honom förstörd och gråtande. Jag klarade inte av att höra honom gråta. Då brast det i mig också.

"Nej Oscar, jag vill veta hur du mår" Sa jag bestämt och tvingade sedan ner Oscar i en sittande position på sin säng framför mig. En förvånad blick fick jag av honom då han antagligen var lika förvånad som mig över min plötsliga självsäkerhet. Jag hade ju faktiskt stammat av hans närhet innan.

"Jag mår bra, kan du gå nu?" Slängde han ur sig och gav mig en sur blick. Jag kollade bara tvivlande på honom och höjde på ena ögonbrynet. Efter en stund av stirrande så gav han upp med en djup suck. "Okej, ärligt. Det är skit. Leah h-har varit-t o-otrogen."

Där brast han i gråt. Och där brast även en del inom mig. Men jag höll tårarna inne. Att gråta nu skulle bara vara löjligt. Det var han som skulle gråta nu, inte jag. Han var ledsen över sin flickvän som varit otrogen. Jag var ledsen över att en straight kille jag gillade var ledsen. Komiskt.

Hur Leah kunde vara otrogen mot Oscar var ett mysterium för mig. Hur kunde man vara otrogen mot en sådan vacker och underbar kille. Såg hon inte vilken underbar person han var? Hur många som skulle kunna döda för att få vara med honom.

Jag skulle göra vad som helst för att få kalla honom min. Men jag kunde samtidigt inte låta bli att känna en liten glädje inom mig. Nu hade jag en större chans att få Oscar att bli min.

"Åh, jag är så ledsen Oscar. Förlåt jag visste inte" Fick jag fram med en svag och låg stämma.

"Nej, jag vet, hur skulle du kunna veta?" Snyftade han och torkade några tårar från hans mjuka kind.

Och för varje snyftning han gav i från sig så brast det inom mig ännu mer. Att se någon man bryr sig om lite sådär extra mycket ledsen är bland det värsta som finns. Då var det som att hjärtat brast lite för varje gång.

"Hon fattar inte vad hon förlorar" Mumlade jag fram och kunde nästan se ett litet leende tona upp på Oscars läppar.

"Men vad har jag gjort fel Felix? Vad var det som fick henne att känna att jag inte var tillräcklig" Mumlade han fram och såg med sorgsna ögon på med. "Vad gjorde jag fel?" Fortsatte han viskandes.

"Oscar, du får inte tro att du gjorde något fel. Du är perfekt" Svarade jag i ett försök till att trösta honom där han satt med blanka ögon framför mig.

"Perfekt?" Ett litet flin spred sig på hans läppar och jag insåg snabbt vad jag hade sagt och öppnade snabbt munnen för att förklara mig.

"Asså jag antar att, ja du vet, var en perfekt pojkvän menar jag. Öh alltså aa.." Sa jag lite för snabbt. En generad blick gav jag honom och kliade mig nervöst i nacken. Det lekfulla flinet på hans läppar försvann inte och han skrattade till lite.

"Du Felix, tack" Log han mot mig. Jag såg förvirrat på honom och höjde på ena ögonbrynet. "Tack för att du kom alltså, jag tror nog att jag behövde prata med någon" Fortsatte han och såg på mig med sina fina ögon och en svag värme spred sig inom mig.

Han var så fin.

**********
Behöver jag ens skriva att ni ska rösta?

Jag skrev nyss klart sjunde kapitlet på boken jag ska släppa snart. Och den är inte alls som de andra böcker jag skrivit.