London baby - foscar

5

23/6-15

När jag nu varit här i ungefär en vecka hade jag faktiskt börjat trivas i huset litegrann. Caroline var alltid så snäll mot mig även fast jag kom försent fyra dagar i rad, Oscar lät mig vara ifred och hundarna de hade i huset älskade mig otroligt mycket tydligen. Även städningen hade blivit rätt rolig faktiskt. Tro det eller ej, men städning var rätt roligt egentligen.

"Åh vad duktig du har varit idag Felix! Bara därför får du ledigt resten av dagen!" Kvittrade Caroline glatt när hon såg mig komma klampandes upp för trappan med svetten droppandes från pannan. Det var en ovanligt varm dag idag och eftersom jag klippt den enorma gården var jag extra svettig.

"Är du säker på att du fixar resten själv? Jag menar, du kan ju inte ge mig ledigt och göra dubbelt så mycket jobb" Svarade jag försiktigt och gick fram till Caroline som stod och torkade bort damm från en bokhylla som stod i det stora vardagsrummet på andra våningen.

"Jadå, gå iväg och var med unge herr Oscar du." Hennes ord fick mig att stelna till lite och jag svalde hårt. Oscar och jag var ju inte direkt "bästa vänner". Jag hade försökt hålla mig bort från honom och låtit Caroline städa det som behövdes i Oscars rum.

"Nja, vi är inte så bra vänner om man säger så" Sa jag tveksamt och Caroline skrattade lågt åt mig. Han hade knappt sagt ett enda ord till mig sedan vi stod i hissen. Förutom en gång när jag stod i vägen för honom när han skulle in i köket. Då muttrade han åt mig att jag skulle flytta på mig.

"Men vad säger du? Han är ju så sprallig och glad. Ibland vill man bara krama om honom som den nallebjörnar han är! Han är ju trevlig mot alla här!" Utbrast Caroline förvånat och gav mig en undrande blick. Trevlig mot alla här? Jo tjena. Om man räknar trevlig som i ge en blängande blickar och lägga dryga kommentarer på en. Då var han ju världens trevligaste människa.

"Åt mig fräser han bara och blänger surt på mig. Så trevlig mot riktigt alla är han nog inte" Svarade jag fundersamt. Och nallebjörn? Kram go? Nej du, inte alls faktiskt. Han såg mer ut som om han skulle strypa en om man ens rörde honom. Aldrig att han skulle vilja krama någon i det här huset. Det var iallafall den bilden jag fått av honom.

"Det låter inte alls som den Oscar jag känner. När han var yngre brukade han hjälpa till med att laga mat och bädda sängarna. Det gör han till och med ibland nuförtiden också" Skrattade Caroline och såg ut att tänka tillbaka på minnena. Jag själv försökte bara få fram en bild av Oscar som stod och hjälpte till med maten. Inte ens det gick. Han var fortfarande lika taskig i mina ögon.

Passande nog slogs dörren till badrummet upp och Oscar kom ut med blött hår och ett svagt leende på läpparna, som dock dog ut när hans blick landade på mig. En tyst suck lämnade mina läppar. Irriterade blickar gav vi varandra när han kom gåendes emot mig och Caroline. Caroline som inte verkade märka av stämningen började kvittra glatt.

"Nämen hej min lilla nallebjörn! Hur mår du idag då?" Undrade hon glatt och sträckte på sig för att krama om Oscar som behövde böja sig ner litegrann. Eftersom Caroline stod med ryggen mot mig såg hon inte de hatiska blickarna Oscar gav mig över axeln på henne. Samma sorts blickar gav jag honom tillbaka innan de avslutade kramen och Oscar fick ett leende på läpparna igen.

"Hej Caroline! Jag mår jätte bra idag, du då?" Svarade han med en sockersöt ton. Jag himlade svagt med ögonen, samt suckade lite och fick en diskret menande blick av Oscar tillbaka som sa åt mig att vara tyst. Jag höjde lite på ögonbrynet, men stängde munnen ändå.

"Jag mår jätte bra, men nu ska ni pojkar få lära känna varandra lite bättre! Sätt er i soffan så hämtar jag lite snacks och dricka åt er!" Snart var Caroline påväg ner med hissen och hade tryckt ner oss i en av de två vita sofforna som stod framför teven. Jag slängde en snabb blick på hissen som var påväg ner innan jag kollade ut genom fönstret där solen sken in.

Snart kom även Caroline tillbaka med både popcorn och Coca-Cola. En snabbt kram gav hon Oscar, samt nöp honom i kinderna innan hon viskade åt mig att ge honom en chans. Innan hon gick iväg gav Oscar henne en snabb puss på kinden och jag suckade tungt. Alltid skulle han smöra sådär äckligt.

Fast innerst inne ville jag nog ända att han skulle pussa mig sådär på kinden.