London baby - foscar

38 - del 1

12/7-15

O S C A R

Jag skyndade mig iväg till kiosken utanför hans gate. Omar skulle komma och möta mig vilken sekund som helst och jag skulle få förklara allt för Felix. En bit bort såg jag Omars mörka hår, och snart var han bara några meter ifrån mig.

"Hej Omar, jag är glad att lät mig komma" Hälsade jag på honom. Han nickade bara kort. Han gillade mig inte. Det syntes på långs vägar. Men det var helt lugnt, han var inte heller min favorit person direkt.

"Jag går och hämtar Felix nu" Sa han bara kort och jag nickade förstående. Han vände sig om och gick tillbaka mot gaten. Jag tog ett djupt andetag. Vart detta skulle sluta visste jag inte riktigt. Chansen att det skulle sluta bra var ytterst liten.

Snart hördes steg igen. Jag tittade upp. Där gick han, helt felfri. Vacker var han, det hade han alltid varit. Det gjorde en aning ont inom mig när jag tänkte på vad jag sagt till honom. Men efter att jag sett Leahs blick så kunde jag inte göra något annat.

"Oscar" Sa han och jag nickade svagt. Han tog några steg närmare mig och såg på mig en stund.

"Felix" Svarade jag och gick fram sista biten till honom. "Vi måste prata, att springa iväg nu hjälper ingenting" Fortsatte jag och han nickade.

"Du berättar hur du upplevt situationen, och jag berättar min uppfattning. Okej?" Undrade han och jag nickade förstående.

"Vi kan sätta oss där borta." Han pekade mot ett runt bord med två stolar, som egentligen tillhörde espresso house, men det stod en bit utanför. Jag nickade instämmande och vi började gå ditåt.

När vi satt oss på varsin sida av bordet så satt vi tysta en korta stund. Jag satt bakåt lutad med ena foten över det andra knäet, och korsade armar. Felix satt framåt lutad med armarna liggandes över varandra på bordet. Vi stirrade varandra i ögonen ett tag. Ingen av oss ville egentligen börja. Tillslut harklade jag mig.

"Först vill jag veta en sak, varför ljög du för mig?" Började jag. Han såg förvirrat på mig. "Åh nej, låtsas inte som att du inte vet vad jag pratar om. Du vet exakt vad som pågår mellan dig och Omar, och nu ska ni till och med resa tillsammans" Suckade jag och han drog förvirrat ihop ögonbrynen.

"Oscar, jag vet inte vad du pratar om ärligt talat" Svarade han förvånat och gjorde en lite gest med ena handen. Jag suckade åt honom. Jag blev så trött på att han skulle spela dum.

"Jag pratade med dig minst fem gånger om hur orolig jag var. Jag sa varje gång att jag inte gillade att du umgicks med Omar. Ändå ser jag dig sen med honom på ett café och ni kallar varandra 'älskling'. Ni kramar varandra. Förstår du inte hur krossad jag blev. Jag behövde dig ju då. Hur kunde du ens vara med honom även fast du visste hur orolig jag var?" Fräste jag och kände hur det gjorde ont inom mig när jag sa det högt.

Han blev tyst. Det såg ut som att han tänkte. Var det nu han skulle säga att jag hade rätt, att han hållit på med Omar? Det skulle jag inte klara av. Jag skulle bryta ihop direkt. Men tillslut öppnade han munnen och lät sin röst tala.

"Oscar du har missuppfattat allt. Och för det första, om jag nu hade varit otrogen hade det ändå inte varit okej att springa iväg och ligga med Leah. Och för det andra, det var ett skämt. Jag råkade kalla Omar för det när jag precis pratat med dig i telefon, och det är ju dig jag alltid kallar älskling. Så jag blandade ihop orden. Sedan började Omar hålla på att reta mig för det och sa det på skämt när vi skulle gå från caféet. Förresten trodde jag du hade lärt dig att inte tjuvlyssna" Förklarade han besviket.

Jag satt tyst. Försökte ta in vad han nyss sagt. Skämt? Hade jag missuppfattat allt? Jag kände hur ögonen vattnades och en liten tår gled ner för kinden. Skulden inom mig ökade. Hur kunde jag inte lita på honom.

"Oscar, förklara din version nu." Han röst lät så mjuk och sårbar. Jag nickade med tårarna rinnandes ner för kinderna.

**********
Rösta?!

Behövde dela upp kapitlet i två delar för att det skulle bli bra.

Del två som blir sista kapitlet, kommer nog snart. see ya