London baby - foscar

35

12/7-15

För fjärde gången vaknade jag upp i den vita hotellsängen. För två dagar sedan hade jag kommit tillbaka till hotellet jag nyss åkt från, men tårar i ögonen och ett brustet hjärta.

Men som de schyssta kompisen Omar var så lät han mig sova två nätter på hotellet gratis, då han såg mitt humör. Han frågade inte heller vad det var, utan gav mig mig bara samma rum jag sovit i innan.

Men nu när jag sovit här i två nätter så bestämde jag mig för att ta tag i mina problem. Att åka hem till Sverige var det jag kommit fram till igår, när jag legat i sängen hela dagen. Det skulle bli så mycket bättre. Få slippa allt här.

Visst, att jag träffat Oscar kan nog ha varit det bästa som hänt mig. Men samtidigt det sämsta, han krossade mig totalt och om jag skulle stanna kvar här var jag nästan säker på att det skulle hända igen. Vilket jag inte skulle klara av. Jag skulle såklart alltid älska Oscar, men just nu ville jag bara ifrån honom.

Med trötta och tunga steg tog jag mig ner till lobbyn där jag såg Omar stå och prata med någon hotellgäst. För att inte störa de så satte jag mig i en av de svarta fåtöljerna som stod i lobbyn, och tog plockade fram en av tidningarna som låg på det lilla bordet bredvid.

Efter att ha bläddrat i den ett tag så fick jag syn på ett bekant ansikte. Varför skulle hon dyka upp överallt? Såklart var det Leah jag menade. Hon befann sig där i tidningen på en bild med en stor rubrik över sig. "Nybörjare i modellbranschen". Jag kände för att spy. Varför skulle jag hitta henne överallt. Hatet mot henne hade bara växt, den dagen hon placerat sina läppar mot Oscars, min Oscar.

Så utan att jag tänkte på det så tog jag tag i varsin ände av tidningen, och rev sedan sönder den med en tom blick. En gång, två gånger, tre gånger. Jag rev i den så mycket att den tillslut låg som små pappersbitar på golvet. Mitt hjärta var trasigt, och så även hennes ansikte.

När tidningen inte gick att riva sönder något mer så satte jag mig ner på golvet. Med en tom blick stirrade jag ut i lobbyn. Jag kände hur hjärtat sakta brast inom mig och en ensam tår gled sakta ner för min kind. En klump bildades i halsen och jag lutade mig sakta bakåt mot fåtöljen.

Hjärtat värkte och synen blev suddigare. Att jag skulle bryta ihop när som helst var en självklarhet. Mitt på golvet i en hotellobby. Alla skulle ju tro att jag var någon psykopat, men jag kunde inte bry mig mindre. Vad skulle man annars göra när ens hjärta var i tusen bitar?

Omar såg nog vad som höll på att hända, för han var snart framme vid mig och satte sig på golvet bredvid mig. Han sa något. Jag lyssnade inte. Det var som att vi var under vattnet, orden räckte inte riktigt fram. Jag var i min egna lilla värld. Där fanns bara jag, mina tårar och mitt trasiga hjärta.

"Ha-han älsk-kar mi-mig inte" Mumlade jag bara fram och kände hur allt fler tårar rann ner för mina kinder. Omar såg frågandes på mig, men sedan verkade han fatta. Försiktigt lade han sina armar runt mig och omfamnade mig försiktigt.

"Vi gör såhär Felix. Du åker tillbaka till Oscar, packar ner dina sista saker, och åker sedan till flygplatsen. Undertiden beställer jag första bästa flygresa hem till dig. Vi träffas på flygplatsen. Blir det bra?" Föreslog Omar och jag nickade sakta. Han var nog den bästa vännen man kunde ha.

**********
Rösta?!

Asså omg har skrivit färdigt sista kapitlet i utkast fan

(Detta e inte sista kapitlet, sorry om det låter som det haha)

Ånej jag kommer gråta kommer sakna att skriva på denna så mkt asså omfhgsj