London baby - foscar

38 - del 2

12/7-15

O S C A R

"Oscar, förklara din version nu." Han röst lät så mjuk och sårbar. Jag nickade med tårarna rinnandes ner för kinderna.

"När du åkt iväg till hotellet du skulle bo på i två nätter så kom Leah hem till mig dagen efter. Hon försökte på något sätt förklara att hon ville ha mig tillbaka, men jag sa nej. Jag hade ju dig. Men hon hotade med att berätta för mina föräldrar om att jag höll på med en kille, festade, och tidigare tog droger. Så jag gick motvilligt med på att ligga med henne en gång" Förklarade jag och Felix såg tyst på mig.

"Men ni låg ju inte alls en gång, kände du för att ligga med henne igen när jag var borta?" Frågade han och såg på mig med en dryg blick. Jag suckade lågt.

"Nej. Men när jag bestämde mig för att gå ut på en promenad samma dag du skulle komma hem, så fick jag tillbaka massa jobbiga och hemska minnen från tidigare i mitt liv. Jag behövde dig då Felix. Så jag bestämde mig för att gå och överraska dig. När jag sedan kom till caféet du skrivit att du var på så blev jag så glad över att äntligen på se dig. Men Omar satt där också. Ni pratade och kramade varandra. Avundsjukan och besvikelsen växte inom mig." Jag kände bara hur tårarna rann ner för ögonen, men jag fortsatte berätta.

"Så jag gick hem, du såg nog aldrig ens att jag var där. Men när jag kom hem var jag så ledsen och arg, jag visste inte vad jag skulle göra. Så jag ringde Leah, det var nog det dummaste jag gjort. Men hon kom hem till mig och ja, vi hade sex då. Men jag var så frustrerad. Jag visste inte vad jag skulle göra annars. Jag såg det nästan som en hämnd." Min röst svek mig i de sista två meningarna.

"O-oscar, ja-jag vet i-inte vad jag ska säga" Började han och såg på mig med blanka ögon. Jag hann inte svara då en röst i högtalarna talade om att det var en kvart kvar tills planet avgick.

"Jag borde börja gå" Sa han och reste sig upp. Jag reste mig också och tog snabbt hans hand. Jag skakade hysteriskt på huvudet.

"Nej snälla, förlåt mig!" Grät jag tyst. Felix såg på mig en stund med tårar i ögonen. Jag bet mig hårt i underläppen tills jag började känns blodsmak i munnen. Men jag brydde mig inte. "Å-åk inte ifrån mi-mig. S-snälla st-stanna här me-med mig." Jag höll hårt i hans hand.

"Oscar, det du sa nyss krossade mig så otroligt jävla mycket. Det värker i bröstet på mig, och jag vet inte on jag klarar av mer. Stannar jag här så kommer detta definitivt inte vara sista gången det händer. Förlåt mig, men jag måste åka" Svarade han och jag snyftade till.

"Nej Felix, snälla" Mumlade jag och han såg på mig med nästan skuld i blicken. Varför han gjorde det visste jag inte. Det var ju jag som gjort fel. Det var ju jag som skulle känna skuld. Inte för att jag inte gjorde det.

"Oscar, jag älskar dig. Det kommer jag alltid göra. Det ska du veta. Men för nu så säger jag, hejdå" Sa tillslut. Han tog ett par steg fram mot mig, lutade sig fram.

Han läppar kändes fuktiga av alla tårar, men ändå lika mjuka som första gången de snuddat vid mina. En passionerad kyss delade vi, innan han drog ifrån. Sedan vände han sig om och gick.

Min blick följde efter honom när han snabbt styrde stegen iväg från mig, och mot planet som skulle ta honom ifrån mig. För varje steg han tog så brast det ännu mer inom mig. Hans svaga snyftningar brast i hjärtat på mig.

Detta var slutet på de här fyra veckorna. Detta var slutet på allt vi byggt upp. Detta var slutet på våran saga. Detta var slutet på oss.

Om bara några timmar skulle han befinna sig i Sverige, flera kilometer ifrån mig. Om bara några timmar skulle han ha lämnat landet, och mig.

Men varför sprang jag inte efter honom? Varför stoppade jag honom inte från att lämna mig? Varför bad jag inte desperat efter en andra chans? Varför lät jag honom bara försvinna ifrån mig? Varför gjorde jag inget?

För våra världar kanske inte passade ihop. Vi litade inte ens på varandra. Vi skulle ändå behöva kämpa emot mina föräldrar och deras hårda beslut.

De kanske hade rätt också. Vi kanske inte hörde ihop ändå, jag kanske hörde ihop med någon snobbig tjej med mycket pengar. Och Felix förtjänade någon bättre.

Men hur mycket jag än älskade honom,

Visste jag att någon gång behövde jag ju låta honom gå.

THE END

**********
Asså omg guys det där var fkn sista kapitlet asså jag dör. Jag kommer börja gråta fyfan. omg jag kommer så sakna att skriva på denna.

Tack som fan för att ni läst, röstat, kommenterat. Love ya. Asså guys vi är uppe i över 900 röster??? omfg

Nu e frågan, vill ni ha en Q/A eller epilog? Eller båda? Eller inget av de?

Men ifall det blir en Q/A får ni fan ställa frågor annars blir det fett awkward.