London baby - foscar

34

10/7-15

"Leah kom tillbaka, vem var de-" Han avbröt sig snabbt och stannade tvärt i trappan där han kommit ner utan tröja. Jag sände honom en tom blick.

Att försöka komma på vad de höll på med där uppe, behövde jag inte ens anstränga mig till. Jag fokuserade bara på hur jag skulle reagera.

"Det var din pojkvän, om du nu kom ihåg mig" Fick jag ur mig helt känslokallt. Såhär trodde jag absolut inte jag skulle reagera när jag fick se honom igen. Vi skulle ju slänga oss i varandras armar och förklara hur mycket vi saknat varandra. Jag skulle inte komma hem och få reda på att Oscar varit otrogen.

Jag såg hur han precis tänkte öppna munnen och förklara sig, samt be om ursäkt. Men en snabb blick av Leah fick honom att stänga munnen, och spänna käkarna. Ögonen mörknade en aning och han tog två steg till ner för trappan.

"Egentligen var eller är vi inte i något förhållande, det sa du ju till och med själv" Började han och jag backade två steg, tog tag i handtaget på min väska. Jag visste att detta skulle sluta allt annat än bra.

"Så jag gör egentligen vad jag vill, vi har ju aldrig direkt officiellt gått in i ett förhållande. Och då är du ju inte min pojkvän" Fortsatte han och jag blev helt stum. Vad har hänt med honom? Varför har han blivit såhär? Hur kan han säga något sådant?

"Me-men, det s-som händ-de innan ja-jag åkte iväg?" Fick jag fram skakigt och inte alls lika känslokallt som i början av samtalet. Oscar log lite mot mig.

"Jag vet vad som hände, men vi gick aldrig in i ett förhållande. Right?" Han log. Han tyckte det här var kul. Hur kunde jag bli kär i en sådan här människa?

"Men vi hade något, vi var inte vänner iallafall" Protesterade jag snabbt och kände hur ögonen tårades. Men jag blinkade snabbt bort de, inte visa mig svag inför de här två människorna. Men Oscar kunde läsa av mig, han visste exakt vad han ska säga och göra för att få mig att bryta ihop.

"Nej, inte vänner. Men inte förhållande. Felix, hörde du någonsin någon av oss säga att vi blev ett par?" Frågade han och tog ännu något steg ner för trappan, vilket gjorde att jag backade ännu några steg. Försökte komma bort från det här.

"Men de långa samtalen du hade med mig innan jag skulle ut och äta med Omar då?" Sa jag lågt och såg försiktigt upp på honom. Det såg ut som att något av orden träffade honom i hjärtat, som att det högg till inom honom. Hans hårda min försvann lika snabbt som det kom tillbaka. Det här skulle inte leda till något bra.

"Svara på min fråga, hörde du någon av oss säga det?" Nästan morrade han och jag såg oroligt upp på honom.

Nej Oscar, jag hörde aldrig någon av oss säga det. Men jag bryr mig inte, lägg ner nu. Jag vill bara ha min trygga välkommen-hem-kram. Jag vill inte att Leah ska vara här, jag vill vara i din trygga famn och hålla om dig. Jag vill inte bråka, jag vill spendera den tiden jag har kvar i London med dig. Jag bryr mig inte om vad vi sa, jag vill bara att du ska älska mig.

"Nej Oscar, men de spelar ingen roll." Jag såg med blanka ögon mot honom, kanske skulle jag få honom att ändra tankesätt. Kanske skulle jag få honom att säga åt Leah att lämna huset. Men nej, såklart inte.

"Bra. Då är vi överens. Och då kan jag göra såhär." Han tog de stegen ner för att nå samma trappsteget Leah stod på. Han lade både sina händer på hennes midja.

Sedan låg han läppar mot hennes, och mitt hjärta var i tusen bitar.

**********
Rösta?!

Asså sista provet innan sommarlovet är avklarat. Omg va skönt.

Har tagit bort "Santa tell me" nu, då jag inte blev riktigt nöjd med den, och den uppskattades inte så mkt.