7

729 47 1
                                    

26/6-15

Tre dagar hade gått sedan min och Oscars "pratstund" och ingen av oss hade sagt ett endaste ord till varandra. Jag hade som vanligt gjort mina arbetsuppgifter och Oscar hade suttit instängd på sitt rum hela dagarna. Ibland hade han även kompisar med sig och då låtsades han ännu mindre som att jag inte fanns.

Mitt under mina funderingar avbröts jag av det kalla vattnet som droppade ner på mina fötter. Ett svagt pip lämnade mina läppar innan jag ställde ner vattenkannan på gräset. Blommornas jord jag vattnat var lite väl blöt, men eftersom det var så pass varmt ute som idag så gjorde det nog inte så mycket. Både den här dagen och dagen innan hade varit förvånansvärt varma för att vara i London.

Ett svagt skratt som tillhörde trädgårdsmästaren Emanuel som brukade jobbade i trädgården, hördes över gården och gick fram till mig. "Du kan ju inte hålla vattenkannan över fötterna" Skrattade han och klappade mig löst på axeln. Ett litet oskyldigt leende gav jag honom och plockade upp vattenkannan igen. "Gå in du, jag kan nog göra resten här ute." Jag nickade lite och började gå mot stenplattorna som ledde upp till huset.

Själva huset var rätt tomt då Oscars mamma var iväg och jobbade och hans pappa var på affärsresa. Oscar själv var iväg hos någon kompis hade åkt redan på morgonen. Och det var jag som fått jobbet att sköta om och gå ut med deras hundar, då hundarna gillade mig mycket mer än Caroline som ibland fick för sig att bada de. Och tro mig, de gjorde allt för att slippa bada.

Jag hann precis lägga en hand på dörrhandtaget innan jag hörde en bil stanna till på uppfarten. Min blick sökte sig mot den vita bilen utan tak och stannade på Oscar med sitt blonda hår, som satt bakom ratten. Bredvid honom satt en mörkblond tjej med solglasögon på sig. Snabbt skyndade jag mig in i huset innan de fick syn på mig.

Mina steg styrde jag upp för trappan innan jag stannade för att gömma mig bakom en av de vita sofforna på andra våningen. Då det endast var glas som skyddade så man inte kunde falla ner till första våningen så fick jag en bra syn när Oscar och den dör tjejen klev in i huset. De tog av sig sina skor och ytterkläder innan de fortsatte in i köket.

Då trappan var på ett så bra ställe att man såg över hela bottenvåningen så fick jag en bra blick av de när de började rota runt i kylskåpet. Efter ett tag satt de i den gråa soffan som stod i det lilla vardagsrummet bredvid köket. Teven framför de var på och varsin skål med glass hade de på soffbordet.

Efter ett tag såg jag hur tjejen med det mörkblonda håret drog upp benen och lutade huvudet mot Oscars axel. Oscar ställde undan skålen med glass i sig och lade armarna runt tjejen vars namn jag inte fått redan på ännu. Då slog det mig att de kanske inte var "bara vänner" som Oscar stressat förklarat på morgonen.

Och snart fick jag det bekräftat när han passionerat tryckte sina läppar mot hennes. Snabbt vände jag ner blicken i golvet och kröp ihop där på golvet vid soffan. En liten avundsjuka spred sig i kroppen och jag försökte gång på gång neka den. För jag kunde ju inte vara avundsjuk för att en kille som antagligen hatade mig, kysste sin flickvän? Svar nej. Absolut inte.

Jag var inte avundsjuk. Jag var bara sugen på att ha ett förhållande, övertalade jag mig själv och knep ihop ögonen för att intala mig själv det. Jag var bara lite desperat efter ett förhållande, det var allt. Ville bara ha ett förhållande. Inte alls avundsjuk. Jag var glad för att de hade ett fint förhållande. Inte avundsjuk. Jag kände mig bara ensam. Okej. Så. Bra. Lämna det nu.

Men det som fick mig att öppna ögonen igen var de svaga kyss ljuden som ljöd mellan väggarna i huset och bröt tystnaden. Min blick sökte sig mot soffan där Oscar och tjejen fått för sig att starta något jag inte ville se fortsättningen på. Så jag kröp bak bakom soffan och satte mig där istället. Snart hörde jag hur Oscars röst formade ett namn som antagligen tillhörde sin flickväns.

"Leah" Hörde jag honom säga, vilket fick mig titta fram bakom soffan igen. Ett svagt "hmm" hörde jag hennes ljusa röst säga innan jag hörde Oscars röst igen. "Jag älskar dig." Ett litet fniss lämnade hennes läppar innan jag såg hur hennes läppar formade samma mening tillbaka. Och än en gång fick jag intala mig själv att jag inte var avundsjuk.

Innan de fortsatte med det de höll på med så bestämde jag mig för att gå därifrån och skaffa mig ett liv, istället för att sitta kvar här. Men med min otroliga klumpighet så råkade jag välta ner en plastmugg som stod på på bordet bredvid soffan vid mig.

Muggen rullade över golvet och jag skulle precis slänga mig efter den, men såklart skulle den rulla in i springan mellan glaset och golvet för att sedan landa med en högt ljud på golvet precis bredvid soffan. Både Oscar och Leah stannade till och vände blicken mot muggen som nu sakta rullade över golvet.

Fan.

**********
Äntligen börjar lite saker gå bra för mig.

London baby - foscarTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon