London baby - foscar

36

12/7-15

Så fort Oscars stora hus tonade upp framför mig i fönstret på taxin, så fick jag plötsligt lust att kasta mig ut ur den rullande bilen och fly. Men jag viftade bort tanken, det skulle inte lösa någonting. Jag väntade istället in att taxin skulle stanna vid infarten av huset, innan jag med darrande steg tog mig ut. Himlen var ganska grå, och det skulle säkert börja regna vilken sekund som helst.

Med resväskan i handen så tog jag ett steg närmare huset. Ljudet av taxin som körde längre och längre bort fyllde mina öron. Jag svalde hårt. Ingen chans att vända om nu.

"Kom igen nu. Gå bara in, packa ner dina saker, säg hejdå till Caroline, gå ut. Det är väl inte så svårt" Mumlade jag för mig själv. Jag nickade lite åt mina egna ord. Sedan tog jag ett par steg framåt. Sedan ett par till.

Kort därefter var jag fram vid dörren. Med en darrande, knuten hand, slog jag ett par gånger på dörren. Steg hördes inifrån. Jag tuggade nervöst på underläppen. Hade jag riktigt tur var inte ens Oscar hemma, utan endast Caroline befann sig i huset.

Som jag hoppats på öppnade Caroline dörren. Ett leende fanns på hennes läppar. Jag hälsade snabbt på henne innan jag skyndade mig upp till mitt rum.

Resväskan jag hade med mig öppnade jag och började trycka ner alla mina kläder som låg lite överallt på golvet. Snart väskan helt fullpackad och hittills hade Oscar inte dykt upp. Jag skyndade mig ut ur mitt rum, och stängde dörren efter mig.

Men precis när jag skulle kliva in i husets hiss en sista gång, och hissdörrarna håll på att stängas, så tryckte han sig in mellan dörrarna. Uppdrag undvika Oscar, misslyckades. Jag suckade lågt, tittade ner i golvet, försökte undvika hans brännande blick.

"Felix, titta på mig" Sa han tillslut. Jag stod bara tyst med blicken fäst i marken. Skulle jag lyfta blicken så skulle jag bara fastna i hans klarblåa ögon, bli helt knäsvag och ge med mig. Förlåta honom alltså, vilket skulle vara helt fel.

"Felix kom igen nu, jag vill bara prata med dig" Klagade Oscar ännu en gång, men jag höll tyst. Han hade varit otrogen mot mig, jag tänkte aldrig prata med honom igen. Jag skulle till flygplatsen, sedan hem. Jag skulle lämna honom bakom mig. Vi var ju antagligen inte menade för varandra.

"Men förfan Felix, titta på mig iallafall." Han höjde rösten. Jag stelnade till. En våning kvar, sedan var det bara att springa ut. Taxin skulle ändå komma tillbaka snart. Jag skulle få komma härifrån.

"Felix, förlåt" Försökte han i en lite lugnare ton. Jag lyfte försiktigt blicken mot honom. En kort blick gav jag honom innan jag fick slita blicken från hans blåa vackra ögon. Det här gjorde ont inom mig. Jag ville ju inte bråka med honom.

"Jag är ledsen, men jag behöver en förklaring" Fortsatte han lugnt, då han märkte att denna metoden funkade bättre än att skrika på mig. Jag suckade lågt. En förklaring av mig? Det var ju han som bestämt sig för att ligga med Leah medan jag var borta.

"En förklaring? Ursäkta?" Fick jag ur mig och gav honom en dryg blick. Han såg lite förvirrad ut, men samtidigt menande ut. Jag förstod inte vad han pratade om. Men det spelade ingen roll då jag snart kände den lätta dunsen av hissen som stannade.

Snabbt greppade jag tag om min väska och skyndade mig ut, mot ytterdörren. Skorna jag snabbt sparkat av mig när jag kommit in, drog jag på mig och lade handen på dörrhandtaget. Men en hand lades på min axel. Jag vände mig snabbt om.

"Oscar släpp mig, jag tänker dra härifrån. Jag har ingenting att stanna här för längre" Sa jag lågt och öppnade dörren. Utanför hade regnet börjat falla från himlen och de stenplattorna som annars brukade vara ljusa, var nu istället mörkgrå.

"Ska åka härifrån Felix?" Frågade han förskräckt och drog tillbaka mig in i huset. Jag nickade svagt och försökte kliva ut igen. Men Oscar drog mig tillbaka ännu en gång.

"Ja, jag har redan skickat ett mejl till dina föräldrar" Svarade jag och försökte komma loss från Oscars starka grepp om mig. Han tystnade och såg på mig med en tom blick en stund.

"Du ska sticka?" Frågade han tyst. Jag nickade. Han såg på mig med en sorgfylld blick. "Varför? Vaddå inget att stanna för? Du har mig" Fick han ur sig.

"Men du älskar mig ju inte, vi var ju inte ens tillsammans enligt dig" Svarade jag och traskade ut i regnet. Oscar ropade efter mig. Men jag ignorerade honom. Snart hördes steg efter mig.

"Felix stanna" Utropade han och tog tag i min axel. Jag vände mig om. Han kysste mig. Jag stelnade till. Hans läppar var mjuka. Det var nästan så att jag gillade det för en sekund. Men när jag fattade vad som hände så drog jag snabbt ifrån.

En harkling hördes en bit ifrån oss. Både jag och Oscar vände på huvudet åt hållet det kom ifrån. Oscars föräldrar kom in på parkeringen. Jag kunde hörs hur Oscar svor lågt för sig själv. Jag stod bara förstelnad.

"Ursäkta, men vad händer här. Kysste ni precis varandra?" Oscar nickade skamset. Fint, han skämdes över mig också. Ännu en anledning till att inte stanna här. Att någonsin besöka London igen var definitivt uteslutet.

"Felix, vi måste be dig att gå nu. Och Oscar, kan vi prata med dig?" Oscar skakade snabbt på huvudet och backade ett par steg.

"Fan heller att Felix ska någonstans" Muttrade han och gav mig en snabb blick jag inte kunde tyda. Jag gjorde iallafall som de sa, jag skyndade mig till taxin och stängde bildörren efter mig.

"Mot flygplatsen" Var det ända jag behövde säga för att bilen skulle börja rulla iväg. Bort från huset jag nu bott i nästan en hel månad, bort från Oscar.

**********
Rösta?!

Varför låter det alltid som att jag avslutar boken? lol

Typ bara ett eller två kapitel kvar :(((