London baby - foscar

23

5/7-15

"Du Felix, jag vill bara be om ursäkt igen för hur jag har varit mot dig" Hörde jag Oscar säga för säkert fjärde gången. Och ännu en gång svarade jag med att det var lugnt, och att jag förstod varför han gjort det. Att jag förmodligen också gjort så om jag varit i hans situation.

"Du Oscar, jag måste berätta en sak för dig" Började jag och slog nervöst ner blicken i marken. "Asså jag typ gillar dig, väldigt mycket. Inte typ kompis gillar någon. Jag hoppas du fattar" Fortsatte jag tyst och sparkade till en av de små stenarna som låg längs den asfalterade vägen.

Vi höll just nu på att gå mot parkeringen då vi äntligen fått tag i Caroline och hon hade beskrivit hur vi skulle ta oss tillbaka. Vi hade gått ett tag och många gånger hade vi fått vända om och ta en annan väg för att vi gått helt fel.

"Så du är typ... Kär i mig?" Fick Oscar fram tillslut och jag nickade långsamt. Jag svalde hårt och inväntade ett högt hånskratt av honom. Men det kom aldrig. Istället kände jag hans hand mot min kind som lyfte mitt huvud uppåt. Och plötsligt kände jag hans läppar emot mina. Samtidigt spred sig ett lyckorus i kroppen och ett leende på läpparna.

"Jag ska inte ge dig falska förhoppningar nu, så jag tänker berätta som det är. Jag tycker om dig med, men kanske inte lika mycket. Och jag vill helst inte ha ett förhållande just nu. Först måste jag ta in det faktum att jag inte längre är straight. Vilket mina föräldrar inte kommer gilla" Svarade han och log försiktigt mot mig. Jag nickade svagt, men kunde ändå känna hur en klump i magen växte.

"O-okej" Mumlade jag lågt och vände återigen ner blicken i marken. Det skulle väl jag ha förstått, han var inte kär i mig. Hur kunde jag ha trott det? Och varför berättade jag det här nu? När jag visste vad som hänt mellan honom och Leah.

"Kan du lova mig en sak?" Oscar nickade lite och såg på mig för att jag skulle fortsätta. "När vi kommer tillbaka, snälla fortsätt vara såhär som du är mot mig nu. Fortsätt vara den här mysiga killen som man kan prata med, och inte han som ger mig hatiska blickar hela tiden. Kan du lova mig det?" Frågade jag och såg på honom med en bedjande blick.

"Ja, det kan jag lova. Nu vet du ju ändå varför jag var sådär innan" Svarade han och log mot mig. Genast spred sig lättnaden i kroppen och jag kunde slappna av litegrann.

*

"Åh herregud vad jag har varit orolig! Var har ni varit?" En lättad Caroline mötte oss vid parkeringen och gav oss varsin hård kram. Ett litet leende spred sig på mina läppar innan jag klev in i bilen som skulle ta oss tillbaka in till storstaden. Snart satt alla i bilen och förklaringen om hur vi lyckats tappa bort oss började.

"Vi hittade inte dig, så vi började gå längre in på marknaden" Började jag historien med och snart hakade Oscar också på.

"Eftersom ingen av oss brukar vara på någon marknad så hittade vi ingenstans, så vi fick fråga massa personer" Fortsatte han och jag byggde på meningen.

"Och de pekade in mot någon gata. Då fick Oscar för sig att det var någon genväg och att det skulle gå snabbare att ta sig tillbaka om vi gick där. Så då lyckades vi gå vilse bland alla hus, vi upptäckte också att vi gick i cirklar" Berättade jag och vände blicken mot Oscar för att han skulle fortsätta.

"Så vi försökte följa Google maps, men båda är sämst på att läsa kartor så vi gick ännu mer vilse. Sedan ringde vi dig så du fick leda oss tillbaka." Avslutade Oscar och Caroline skrattade åt oss.

"Varför ringde ni mig inte bara från början?" Vi ryckte lite på axlarna och skrattade också. "Förresten är ni rätt söta när vi avslutar varandras meningar. Inte för att vara sådan, men ni passar rätt bra tillsammans" Skrattade Caroline och sände oss varsin blick i backspegeln.

Jag kände hur ansiktet börja skifta i rött och gav Oscar en snabb blick. Han skrattade lite generat och log mot mig då han antagligen lagt märke till mitt röda ansikte. Utan att tänka på det så gömde jag mitt ansikte mot hans axel. Då han satt i sätet i mitten så var hans axel rätt nära mig.

"Aa kanske det kanske" Svarade Oscar flinandes och jag stannade upp mitt i min rörelse. Tyckte han att vi passa tillsammans? Jag kunde inte låta bli att le lite extra.

**********
Rösta?

Asså jag fick så bra idéer till denna bok nu omfg!

Fast jag venne om ni kommer tycka de är så bra lol. Och ni kommer definitivt inte gilla slutet.

Men jag tyckte idén var bra okok