4

736 49 4
                                    

17/6-15

Trött öppnade jag ögonen och gäspade stort. Solstrålarna som trängde sig in genom gardinerna fick mig att hårt knipa igen ögonen för att sedan öppna den igen. Täcket drog jag hårdare runt kroppen och rullade runt som mask tills jag ramlade ner på golvet med en duns. Ett smärtsamt stön lämnade mina läppar innan jag ställde mig upp för att sätta tillbaka täcket som låg i en hög på det ljusa trägolvet.

Snart gav mobilen ifrån sig ett plingande ljud och jag plockade snabbt upp den för att se vem som skrivit till mig. Med en suck läste jag det sms mamma skickat till mig där det stod att jag skulle ta hand om mig. Alltså inget jätte intressant.

Efter en stund stod jag påklädd i mitt badrum och försökte få styr på mitt rufsiga hår som absolut inte ville sammarbeta idag. När jag sedan misslyckades för fjärde gången att få mitt hår att ligga rätt, så gav jag ifrån mig en irriterad suck och slängde en snabb blick på mobilklockan. Fem i nio. Fem minuter kvar tills jag skulle börja jobba och jag hade inte ätit frukost eller borstat tänderna.

Så med en väldans fart borstade jag mina tänder, bestämde mig för att skippa frukosten och sprang ut till korridoren som skulle leda mig till Caroline som skulle ge mig en städuppgift. Jag mötte henne påväg till städrummet och hälsade glatt på henne. Även dubbelt så glatt hälsade hon tillbaka innan hon satte mig i arbete. Ta ut soporna. Kul.

Med en tyst suck gick jag ut till hissen för ta mig ner till köket där soptunnan fanns. Med en äcklad min öppnade jag skåpet under diskon. Snabbt knöt jag igen påsen och bar den snabbt ut i hallen. Eftersom vädret var soligt och det varken var lerigt eller blött på gården så klev jag ut genom dörren utan skor och började gå längs stenplattorna mot den stora tunnan längre bort som sopbilen snart skulle tömma.

Jag skulle precis vända mig om och gå tillbaka mot huset när jag hörde fotsteg på gräsmattan och min blick vändes snabbt dit. Påväg från poolen och in mot huset var en blöt och snygg Oscar påväg. Vatten droppade från hans lugg och en vit handduk hängde över hans axel. Då han inte hade några andra kläder på sig förutom sina badbyxor så fick jag en tydlig syn av hans vältränade kropp.

Ett brett flin spred sig på hans läppar när han antagligen märkte att jag stirrade på honom med munnen halvt öppen. Ett litet retsamt skratt lämnade hans läppar innan han öppnade dörren för att gå in. Och med en röd nyans på mina kinder skyndade jag mig in i huset också.

De blöta fotspåren på golvet avslöjade att han gått mot hissen precis dit jag var påväg. Fortfarande med en röd ton på kinderna så snabbade jag på stegen mot hissen för att kanske hinna dit innan han börjat åka. Jag menar, att vara i ett trångt utrymme med en blöt och het Oscar i endast badbyxor var inget man tackade nej till. Eller hade jag fel?

Precis som jag gissat stod Oscar där i hissen och skulle precis trycka på en av knapparna när jag pressade mig in mellan dörrarna. En förvånad blick fick jag av honom när jag ställde mig bredvid honom i det trånga utrymmet och väntade på att dörrarna skulle gå igen. Vilket de gjorde snart och hissen började röra på sig.

"Ursäkta, men måste du stirra på mig?" Frågade han med en känslokall ton och gav mig en hård blick. Jag vände blicken ner i marken och mumlade fram ett rätt otydligt svar.

"D-det gör j-jag inte" Fick jag fram med en darrande röst och kollade försiktigt upp på honom som skrattade humorlöst åt mig. Vilket fick mig att svälja ljudligt. Snart hörde jag även Oscars hårda röst tillbaka.

"Gjorde du visst" Fräste han surt och drog sin hand genom hans blöta hår. Även fast jag ville så var det lite fel tillfälle att dra handen i hans silkes mjuka hår. Han hade verkligen ett sådant hår man bara ville ta i.

"N-nej, det g-gjorde ja-ag inte" Ljög jag och gav honom en försiktig blick innan han gav mig en sur blick tillbaka och klev ut ur hissen då vi stannat på våningen han skulle av på. Jag stannade kvar och blängde på honom tills dörrarna gick igen och hissen började röra sig uppåt till våningen jag skulle av på.

Varför skulle han alltid vara så dryg för?

London baby - foscarWhere stories live. Discover now