Lexi Clarke - Scarlett Leithold
Lexi's perspektiv
Pappa körde upp på uppfarten till det nya huset. En suck lämnade mina läppar medan jag tryckte ner hörlurar och mobilen i min svarta väska. Jag klev ur den silvriga bilen och styrde mina steg mot det vita huset som låg framför mig.
"Du kan väl iallafall försöka att vara lite glad, Lexi." Sa pappa och la en hand på min axel. Han suckade.
"Du förstår inte, jag ville inte lämna New York, vi hade det bra där. Hur ska jag kunna träffa Kelly nu?" Sa jag och drog ihop mina ögonbryn.
"Du klarar dig." Sa han och klappade mig löst på ryggen.
Jag gick in i huset och doften av nymålat och nytt nådde min näsa. Jag sparkade av mig mina skor och hängde min jacka på kroken över skohyllan.
Jag slängde väskan på golvet samtidigt som jag studsade ner i min säng som redan står placerad i mitt rum. Jag pustade ut och blundade. En duns hördes nerifrån, antagligen pappa som tappade något. Jag skrattade lätt åt min tanke.
Mitt liv i New York var bra, jag hade vänner och var lycklig. Jag kan inte påstå att jag är olycklig, för det är inte sant. Jag saknar mina vänner, speciellt Kelly, min bästa vän. Hon betydde något enormt för mig. Men ändå var det så skönt att lämna New York, jag slipper se mitt ex Kyle varje dag. Han var ett egoistiskt svin, han blev kär i min kompis. Han gjorde slut och gick vidare. Han var ingen bad boy eller player, han var snäll och omtänksam. Men hans känslor för mig försvann, istället föll han för Tamara. Där av kan det vara svårt för mig att lita på killar, iallafall när det kommer till förhållande. Jag behöver någon jag kan lita på.
"Lexi, kan du snälla gå och köpa mjölk? Den är slut." Ropade mamma, jag suckade. Utan att protestera reste jag mig upp och gick med trötta steg ner till hallen där jag klädde på mig ytterkläderna för andra gången idag.
Jag gick bland hyllorna i butiken. Min blick letade efter mjölk och tillslut hittade jag den. Jag tog ett grepp runt mjölkpaketet och skulle lyfta upp det men en hand sattes över min. Förvånat kollade jag upp på killen jämte mig. Hans flin växte sig större, men han släppte inte handen.
"Jag tog mjölkpaketet först, så kan du ta bort handen?" Frågade jag och kollade på killen framför mig med det bruna håret och de bruna ögonen.
"Varför skulle jag ta bort min hand från en sådan vacker tjej som du?" Frågade han och gav mig ett busigt flin.
"Sure, ta du det då." Muttrade jag och släppte min hand från mjölken så hans grepp också lossnade. Mjölken flög ner på marken och den vita vätskan spred sig på golvet. Jag vände mig om och sprang därifrån. Jag skrattade för mig själv medan jag sprang och gömde mig bakom en vägg. Jag vill inte ta skulden för mjölkpaketet, det var trots allt hans fel.
Jag tog bak en hårslinga bakom örat och tog ett steg närmre mamma. Hon log och tog tacksamt emot mjölken som tog runt tjugo minuter att köpa. Jag sprang upp på mitt rum och hörde en bekant ringsignal eka i mitt rum. Det var Kelly som ringde på facetime. Jag tryckte på den gröna luren och Kelly kom upp på min skärm.
"Hej Lexi!" Sa hon glatt och ett stort leende prydde hennes rosa läppar. Jag log mot henne. "Hur är det i Los Angeles då? Jag vill höra allt."
"Jag mötte en dryg kille i matbutiken, men annars är det bara bra." Svarade jag medan jag satte upp mitt ljusblonda hår i en tofs. Hon flinade och tryckte upp mobilen i ansiktet på sig själv. Jag skrattade smått.
"Var han snygg?"
"Jag vet inte, kollade inte så noga. Var mest fokuserad på mjölkpaketet." Hon skrattade ljudligt och drog en hand genom sitt mörkblonda hår som hängde löst över axlarna.
"Hände något eller?"
"Han gjorde så att jag tappade den, så jag lät honom torka upp det själv."
Jag gäspade och slängde en snabb blick mot klockan som visade halv åtta.
Imorgon är det skola, jag börjar på en skola jag aldrig tidigare varit på.
--
Förlåt för dåligt kapitel. Det blir bättre längre fram. Det är alltid svårt att skriva det första kapitlet enligt mig :)
YOU ARE READING
THE BAD BOY
Teen Fiction❝Jace... älskar du mig?❞ Frågar jag, osäkerheten hörs tydligt. Jag vågar inte röra mig, jag är rädd över vad han ska svara. ❝Lexi, du vet mycket väl om att jag är helt olik dig,❞ säger han. Nervositeten byggs sakta upp inom mig. Vad kommer han säga...