THE BAD BOY

23

Lexi's perspektiv

Jag stönade irriterat när klockan precis slagit sju på morgonen. Jag tryckte handen en aningen för hårt mot pannan, som skapade en röd fläck efter sig.

Jag snurrade mig osmidigt i sängen, mot Simon, och skrattade tyst åt frisyren som bildats på hans huvud. Jag tryckte pekfingret mot hans näsa, och fnittrade tyst, han gnydde till och slog upp ögonen strax därefter. Med en suck vände han ryggen mot mig och drog med sig allt täcke som också tidigare låg lindat runt mig.

Jag himlade smått med ögonen och slängde benen över sängkanten. Kylan från det kalla trägolvet spred sig till resten av kroppen, och spred långa rysningar med sig. Jag huttrade och ryckte åt mig min rosa morgonrock som hängde på en krok på den vitmålade väggen.

"Sexigt", mumlade Simon och skrattade åt mitt klädval. Morgonrocken hängde ner till vaderna och en rosett hade jag knutit runt min midja. Jag stoppade fötterna i ett par gråa fluffiga tofflor och log nöjt. "Du ska väl till skolan imorgon?" Jag hummade och steg ut ur mitt rum, och i hallen mötte jag mamma som också var på väg ner till köket.

"Glöm inte att min gamla arbetskamrat kommer hit ikväll, de har en son i din ålder och en dotter vid femårs, tror jag. Simon får gärna stanna, såklart." Hon pressade fram ett leende och lade handen på min axel.

Nickandes lutade jag mig mot köksbänken med en kopp varm choklad i handen, och inspekterade vår bakgård som inte alls var fin. Allt som fanns var gräs, men enligt pappa var detta fint, naturligt, men såklart ville mamma ha blommor och buskar, en riktig trädgård som hon kunde sköta på sin fritid.

"Ta på dig tröja, Simon." Muttrade mamma tyst vid min sida när Simon klev in i köket, endast i ett par gråa mjukisbyxor som satt långt ner på höfterna. Diskret nöp jag mamma på hennes handled, hon suckade högljutt och lämnade köket.

--

Klockan var nu slagen kvart över sex. Vid sju-tiden skulle gästerna komma, och varken jag eller Simon var så speciellt taggade, med tanke på att en femåring också kommer. De är mysiga, men idag är det en trist dag.

Jag drog mascaraborsten en sista gång på mina ögonfransar och reste mig sedan upp. Snabbt satte jag på mig ett par ljusblåa jeans och en vit off-shoulder blus.

Simon stod framför helkroppsspegeln, fokuserad på att fixa sitt hår perfekt. Än hade han inte satt på sig tröja, inte på hela dagen. Men jag klagar inte.

"De är här nu, Lexi!" Ropade mamma, så hennes stämma ljöd i hela huset. Jag gav mig en sista blick i spegeln och kollade på Simon som inte alls hade bråttom att bli klar. Jag suckade och stängde dörren in till mitt rum efter mig, och joggade ner för trappan. "Hälsa nu." Mamma tryckte fram mig, och ett stelt leende tog plats på mina läppar när jag såg den brun-håriga killen som stod vid dörren. Hans fingrar var hopflätade med varandra och håret var rufsigt. Han var snygg, men inget för mig.

"Hej," jag tryckte fram ännu ett leende och lade min uppmärksamhet på killen som redan fått syn på mig. "jag är Lexi, förresten. Du är?"

"Noah." Svarade han kort och gav mig en nick. Han sparkade - bokstavligen - av sig sina svarta vans och kastade jackan på byrån i hallen. Han fäste argt sin blick på Simon som nu stod bakom mig. "Vem fan är du blondie?" Antagligen syftade han på Simon, eftersom jag redan presenterat mig själv.

"Simon. Trevligt att träffas." Muttrade Simon och tog ett fast grepp runt min handled, och drog sedan med mig in i vardagsrummet. "Inte mitt fel att han verkar creepy. Alla killar hänger efter dig, jag vill bara inte att något händer dig." Sa han och slängde ut med armarna och gav mig en bitter blick.

"Sluta vara sån, jag klarar mig." Försvarade jag mig med och lade armarna i kors.

Suckandes gick jag ut i köket, till mamma och respektive folk. Försökte samla mig, för att inte bli alltför irriterat.

Det här kommer bli en lång kväll.

--

Sämst.

Snälla, kommentera förslag på vad du tycker ska hända. Behöver idéer och inspiration.