THE BAD BOY

21

Lexi's perspektiv

Jag lade ner de sista sakerna i kartongen innan jag bar ner den till hallen. Pappa gav mig ett stort leende, fyllt av glädje och lycka. Han har varit uppspelt hela veckan, han ska få nytt jobb, ny stad och starta ännu ett nytt kapitel i livet, igen. Jag hann knappt avsluta det kapitlet jag lever i nu, allt hände för fort, flytten kom för fort. Trots det visste jag att vi skulle flytta igen, vi har gjort det ofta i min barndom, och det har varit lika jobbigt varje gång. Denna gången får jag inte låta någon komma in i mitt liv för mycket, jag kan inte, det sårar både mig och personen i slutändan.

"Var inte så dyster, Lexi. Det ska bli jätteroligt att flytta!" Sa pappa och lade sin arm om mina axlar.

"För dig kanske, men mig då? Jag ska fan inte skaffa nya vänner, för det blir lika jobbigt att säga hejdå för varje gång." Muttrade jag och drog mig undan, bort från pappa i denna stunden. Min ilska kommer inte försvinna på ett tag, om den ens kommer göra det. Jag hann påbörja ett nytt liv, och nu ska jag göra det igen. Fan för mitt liv.

Jag vet inte ens om jag kommer hit igen, i framtiden kanske, men inte nu. Pappa kommer inte tillåta det, han tycker att jag ska glömma det förflutna och gå vidare. Det låter rimligt, men det är svårt.

"Jaja. Har du packat klart allt? Vi åker imorgon vid femtiden på morgonen. Sängen tar de imorgon." Sa pappa, minst lika glatt, och sken upp i ett leende. Med en suck nickade jag och gick ut ur huset, jag behöver rensa tankarna.

Jag och Jace har inte löst allt än. Jag kommer lämna med oavslutade problem, jag och Jace kommer förmodligen inte hinna lösa allt. Men det är nog bäst så, jag kanske lär mig att hata honom, så att mina känslor för honom försvinner. Vore det smartast? Jag hoppas det.

Jag gick längs den folktomma trottoaren, och drog jackan tätare om kroppen. Det blåste mycket ute, vilket fick mitt hår att blåsa starkt. Min mobil plingade till, ett sms från Simon lös upp, och genast klickade jag mig in på vår konversation över sms.

Simon, 14:06;
Hej gurl, ses på starbucks om tio?

Jag, 14:07;
Är redan påväg

Jag skyndade mig mot starbucks, där jag skulle möta Simon. Vi har kommit varandra nära på den senaste tiden, som vänner, inget mer. Han är min bästa vän, mer än "vanliga" känslor finns inte, det är bäst så. Jag vill inte falla för både Jace och Simon.

Simon omfamnade mig i en stor kram, och hälsade glatt. Jag beställde det vanliga, och satte mig vid ett bord som låg lite avsides från de andra.

"Jag kan beställa flygbiljetter till Dallas, jag följer gärna med de första dagarna." Sa Simon och log ett snett leende. Jag skakade på huvudet, trots att jag egentligen ville att han skulle följa med, men jag kan inte kräva att han ska följa med, det känns fel. "Snälla, Lexi. Jag vill verkligen!"

"Jag vet, men det blir dyrt, dessutom kommer jag bara vara på dåligt humör hela tiden." Mumlade jag och lade mina händer runt den varma koppen. Han suckade, och vände bort huvudet. "Jag vill jättegärna att du hänger med, men jag kan inte kräva eller tvinga dig. Visst, du bestämmer ju själv, men du förstår."

"Jag kan ringa dig, när jag vet hur dyrt det blir, och om jag kan." Jag nickade och log, vilket jag fick besvarat.

--

Jag gav Simon en sista kram innan jag skulle gå hem till May. Hon ville ha en "tjejkväll", bara hon och jag. Det är trots allt sista kvällen jag är här, för imorgon åker jag. Såklart så kommer hon och säger hejdå imorgon, men ibland behöver man lite mer tid, i alla fall jag och May.