THE BAD BOY

31

Lexi's perspektiv

Jag stirrade tomt på Simon som fått en bekymrad min i ansiktet. En rynka hade bildats mellan hans ögonbryn, och munnen var endast ett streck. Jag lutade mitt ansikte mot mina handflator, med armbågarna mot knäna, och lät tårarna falla ner. Jag kände mig så jävla dum, att jag ens hade tanken på att göra något sådant. Jag är så jävla respektlös, vilket får mig att skämmas så oerhört mycket.

"Jag visste inte", mumlade Simon lågt, och sänkte blicken till marken. Jag snyftade tyst, och drog händerna längs ansiktet. Mascaran som tidigare låg på mina fransar, hade nu smetat ut sig. Jag såg förmodligen ut som en idiot, men just nu orkar jag inte lägga tid på det. Det enda jag måste fokusera på är att lyckas förklara för Jace, och hur det kommer gå, vet jag inte. Det kommer bli svårt, så jävla svårt. "Fan!"

Skamset reser jag mig upp, med vingliga steg, och med mycket ångest i kroppen. Jag slänger inte en enda blick mot Simon, för jag vet att han ändå inte kommer möta den, inte efter denna händelsen. Det har blivit alldeles för mycket. Åtminstone på sista tiden, och nu var det droppen.

"Det kanske är bäst om du åker hem." Viskade jag lågt, nästan ohörbart. Jag tittade försiktigt upp från golvet, mötte Simon's ledsna och besvikna blick. Klumpen i magen hade blivit ännu större. Att skicka hem Simon är inget jag vill egentligen, men nu är det ett måste. Jag kommer inte klara av att kunna se på honom utan att känna mig skamsen.

Utan ett svar från honom gick jag ut, långsamt och med osäkra steg. Musiken hade dämpats, i alla fall i mina öron. Förmodligen var festen i full gång, precis som innan. Jag stängde ute ljudet, och det enda jag hörde var rösterna inom mig. Jag måste prata med Jace. Även fast han vägrar lyssna, måste jag få det ur mig.

--

Jace's perspektiv

Jag kysste henne hårt på läpparna, och mina ögon var slutna. Likaså hennes. Jag lämnade kyssar längs hennes hals, vilket fick henne att bli upphetsad, och genast kysste hon mig på käken. Jag stönade tyst och lät henne fortsätta. Allt för min egen njutning.

Att Simon kunde göra så mot Lexi, speciellt när hon hade alkohol i kroppen, kommer jag aldrig kunna förlåta. Jag är besviken på de båda, speciellt Lexi när hon vet vad jag känner för henne. Jag är ny med detta. Detta är inte min vardag, och har aldrig varit det tidigare heller. Jag är varken van eller nybörjare, jag är inget av det.

"Nej, jag kan inte göra detta." Mumlade jag och tryckte bort tjejen framför mig. Hon gav mig en frustrerad blick, men även en blick som letade efter felet. Jag kan inte göra likadant mot Lexi, som hon gjorde mot mig. Jag hade redan gjort tillräckligt med Samantha, det sårade Lexi alldeles för mycket. Jag kan inte få henne att må ännu sämre, än vad hon redan gör. Jag vill inte begå samma misstag som henne.

--

Jag drog den svarta resväskan efter mig. Med bestämda och snabba steg tog jag mig genom flygplatsens glasdörrar, och genast visades massor av stressade människor som sprang runt omkring. Mitt enda mål var att komma här ifrån, iväg från Dallas och Lexi. Besvikelsen hade växt sig större, och irritationen hade krupit fram under skinnet.

Jag skyndade mig fram till alla kontroller, men stoppades snabbt av den välkända rösten. Rösten som låter som musik i mina öron, tillhörande tjejen jag tycker om, som jag har känslor för.

Jag vände mig om, och tröjan jag gav henne tidigare hade hon på sig, men även ett par shorts. Håret var uppsatt i en slarvig knut, och sminket hade hon torkat bort. Hon var så vacker.

"Innan du åker, måste du lyssna på mig, Jace." Sa hon lågt när hon stod en halvmeter ifrån mig. Ögonen var nästan gråtfärdiga, och läpparna var en aning svullna. Trots det var hon lika vacker. "Det var inte meningen, tro mig." Orden var låga, men jag hörde dem ändå. Osäkerheten i blicken gick inte att missa, och ångesten likaså.

Klumpen i magen var tillbaka, och allt jag ville var att omfamna henne. Men jag kunde inte göra det, inte nu. Jag kan inte.

"Hejdå, Lexi."

--

Förlåt för dålig uppdatering. Ärligt talat hade jag ingen aning om vad jag skulle skriva om.