THE BAD BOY

12

Simon Collin - Mitch Hewer

Lexi's perspektiv

Jag drog jeansjackan tätare om min kropp, eftersom det var kallt inne i gallerian. Med snabba steg gick jag in i närmaste butik och kollade mellan hyllorna, efter något fint jag kan ha på mig ikväll.

Mamma och pappa verkar ha löst sitt problem, de båda insåg att det var löjligt att bråka om en sådan liten sak. De bjöd även hem ett par arbetskamrater, vilket jag inte längtar till så jättemycket.

Min blick fastnade på en svart slapp klänning med korta ärmar, med två vita sträck på vardera arm, klänningen slutade på halva låret. Jag gick fram och tog en i min storlek och gick in i ett provrum.

Jag betalade och tackade innan jag gick ut ur butiken. Ett kafé låg en bit bort, jag gick dit och beställde kaffe och en muffins.

"Fin klänning." Den plötsliga rösten fick mig att rycka till. Jag kollade upp på Jace framför mig och suckade. Ett leende prydde hans läppar.

"Vad gör du här?" Mumlade jag och tog en tugga av min muffins. Han slog sig ner framför mig i den svarta fåtöljen och flinade.

"Får jag inte vara här?" Frågade han och skrattade lätt. Jag himlade med ögonen och drog en hand genom håret. Jag tål honom inte.

"Jo såklart, men jag menar just här, där jag är." En suck lämnade hans läppar.

"För att jag kanske vill, Lexi. Har tanken aldrig slagit dig att jag vill lära känna dig?" Flinet var tillbaka, och jag kollade ner i bordet, undvek hans blick.

"Du driver", han gav mig ett leende och reste sig upp.

"Kanske det, men du är snygg att titta på." Jag fnös och studerade hans rörelser när han gick därifrån med ett flin.

***

Kvällen var kommen, och min klänning var på. Mamma hade klagat på min nya klänning, att den inte var så finklädd, men det sket jag fullständigt i. Jag gav mig en sista blick i spegeln, jag sjönk ner på min nybäddade säng och väntade på att gästerna skulle komma.

"Lexi, kom ner! De är här nu!" Ropade mamma. Jag joggade ner för trappan och ut i hallen. Jag kollade chockat på familjen framför mig, jag hade inte förväntat mig en så ung familj. Jag kollade på killen framför mig, hans hår var smutsblondt och en vit skjorta satt på hans överkropp. Han såg ut att vara minst ett år äldre än mig. Han var vacker.

De lämnade oss kvar i hallen. Själv stod jag kvar med killen och kollade ner på det aningen kalla trägolvet.

"Hej, jag är Simon", sa han och skakade varsamt min hand. Ett stort leende satt på hans läppar.

"Lexi." Sa jag och besvarade det charmiga leendet.

"Du är verkligen vacker, Lexi." Ett generat skratt flög ur min mun, jag mötte de gråblåa ögonen som lyste av glädje. Jag log.

"Så, vad vill du göra?" Frågade jag och tvinnade en hårslinga med mina fingrar.

"Har du FIFA?" Jag flinade och nickade. "Bra."

Vi satte oss i soffan, han satte sig nära mig, nästan för nära, och klickade igång FIFAT. En nöjd suck hördes, och han kollade på mig när jag satt i profil. Generat kollade jag bort.

Jag har aldrig känt mig så här generad förut.

***

:)