THE BAD BOY

7

Jace's perspektiv

Jag satte mig ner på en bänk, som stod placerad vid stängslet, vid fotbollsplanen. En suck lämnade mina läppar, samtidigt som jag drog luvan högre upp på mitt huvud.

Jag tog fram paketet, fylld med cigaretter, och tände en. Jag andades in den starka doften, och andades ut. Ett svagt rökmoln tonade sakta ut. Jag hostade till, och drog handen frustrerat genom håret.

"Hej", en ljus röst bröt tystnaden. Långsamt vände jag upp min blick mot personen framför mig. Hennes röda hår hängde löst ner till axlarna, aldrig hade jag sett henne tidigare.

"Tja", mumlade jag, kollade bort på fotbollsplanen där några ungdomar spelar. Jubel hördes när de gjorde mål, vilket påminde mig om då jag spelade fotboll, förra året. Jag saknar det. "Vad vill du?"

"Du satt här ensam, så varför inte hälsa." Hon drog bak en hårslinga bakom örat, precis så som Lexi brukar göra. Hårslingan föll fram igen, en tyst suck lämnade hennes smultronröda läppar, jag flinade. "Så, vem är du?"

"Jace Cruz."

"Okej, trevligt att träffas, Jace. Jag är Annabelle." Sa hon och betonade mitt namn mer än resten av orden. Jag nickade ointressant på huvudet. "Vänta lite, är inte du May's bror?" Jag spärrade upp ögonen.

"Hur fan vet du det?" Väste jag och ställde mig upp. Hennes ansiktsuttryck blev oroligt, rädd över vad som ska hända näst.

"Jag och May var vänner förut. Hon sa att du tyckte att hon var pinsam, du skämdes över henne, du skämdes över hela din familj. För att ni var fattiga, inte hade så mycket pengar." Fortsatte hon. Mitt ansikte blev rött, jag spände käkarna och borrade in min blick i hennes. "Alla visste att May inte hade så mycket pengar, ingen visste att ni var familj. Du ville att det skulle förbli så, du ville inte att alla skulle veta att du var fattig."

Jag puttade henne bakåt, snabbt föll hon ner på marken och flämtade.

"Vad är det som är så farligt med det, Jace? Varför vill du inte säga att May är din syster? Det måste vara något mer bakom allt." Ilskan bubblade upp ännu mer inom mig, jag sprang iväg, vart vet jag inte.

Ingen vet sanningen, May är inte min riktiga syster. Jag är adopterad. Sanningen är att jag har ingen aning vart mina riktiga föräldrar är, vilka de är. Det är pinsamt, jag är adopterad.

Lexi's perspektiv

Jag skrattade åt May's dåliga skämt, och tog upp mobilen. En ny notis från Jace's twitter visades.

@jacecruz : fuck allt.

Jag vände upp blicken mot May, som också hade blicken fäst i mobilen, som alla andra i korridoren.

Hon log ett snett leende, och stängde av mobilen. Hennes ansiktsuttryck var oroligt, nästan skrämt.

"Annabelle.." viskade hon och reste sig hastigt upp. Oförstående kollade jag på henne.

"Vem är-"

"Jag kommer snart. Vänta här, Lexi." Mumlade hon och försvann in i någon annan korridor. Irriterat suckade jag och drog en hand genom mitt hår.

--

Det kommer längre kapitel senare, jag lovar. Har inte haft tid att skriva så långa, men det kommer. I promise :)