Lexi's perspektiv
Snabbt drog jag ifrån kyssen och stirrade ner på mina fötter. En tyst suck lämnade hans fylliga läppar. Han lade sin hand på min kind, lyfte upp mitt huvud och tvingade mig att möta hans blick. Blicken lyste av glädje, men han var även road, som om han visste att detta skulle hända.
"Nej ... förlåt, de-det var-"
"Shh, säg inget", mumlade han och tog ett steg närmre. Jag kunde känna hur hjärtat bankade hårt i bröstkorgen, hur blodet rusade genom mina ådror, och hur hjärnan ville ha mer.
"Jace, snälla", ytterligare avbröt han mig genom att sätta ett finger framför mina läppar. "Du förstår inte! Jag har inga känslor för dig." Mumlade jag tyst. Han ryckte åt sig sin hand och gav mig en arg blick.
"Men vad fan, Lexi! Du är ju helt jävla sjuk." Med det sagt gick han med arga steg, bort från mig, bort från mitt hus. Känslan jag tidigare känt var som bortblåst, och nu var verkligheten tillbaka.
Jag sprang upp på mitt rum, sket i om mamma eller pappa hörde. Just nu vill jag bort från alla, speciellt Jace.
Min mobils ringsignal hördes, vilket fick mig att rycka till. Snabbt tryckte jag på grön lur, och hoppades på att mina föräldrar inte vaknade.
"Vem fan ringer så här sent?" Muttrade jag tyst, och drog en hand genom mitt blonda hår.
"Jag gör det." Kelly's röst fick mig att bli otroligt glad, lycklig. Jag skrattade tyst och satte mig ner på sängen. "Hej, Lexi. Hur har du det?"
"Bra. Men du, Kyle ringde och-"
"Alltså gud, förlåt mig Lexi. Jag skulle berättat, det var inte meningen att du skulle höra det från Kyle." Hennes röst byttes från glad, till osäker. Jag suckade och hummade.
"Jag är inte arg, eller besviken. Om du vill vara med Kyle, så visst. Men du är mycket medveten om vad han gjorde mot mig." Mumlade jag. En suck hördes från andra sidan luren, och en duns. "Godnatt, Kelly." Jag lade på och lutade mig bak mot kuddarna.
***
Det fick bli ett kort kapitel till.
Jag vill börja skriva på en bok, men jag har ingen aning om vad den ska handla om. Så kommentera gärna vad du tycker att den ska handla om :)
YOU ARE READING
THE BAD BOY
Teen Fiction❝Jace... älskar du mig?❞ Frågar jag, osäkerheten hörs tydligt. Jag vågar inte röra mig, jag är rädd över vad han ska svara. ❝Lexi, du vet mycket väl om att jag är helt olik dig,❞ säger han. Nervositeten byggs sakta upp inom mig. Vad kommer han säga...
