THE BAD BOY

9

Jace's perspektiv

Efter att ha varit hemma hos Lexi känns det som att en bit av klumpen inne i magen har släppt. Nu vet hon sanningen, och det känns förvånansvärt bra. Jag känner mig inte längre lika osäker. Allt jag behövde var att berätta för någon, och denna någon var Lexi.

Med snabba steg gick jag upp mot min dörr, där röster hördes. Antagligen har grabbarna redan kommit, eller så glömde jag stänga av musiken innan jag åkte till Lexi. Jag tryckte ner det kalla silvriga handtaget och öppnade dörren. Doften av svett nådde min näsa, jag rynkade på näsan och gick rakt mot fönstret, ignorerade killarnas hälsningar. Den kalla luften letade sig långsamt in genom springan mellan fönstret och fönsterkarmen. Sedan vände jag mig om där alla satt i en enda stor hög i min säng. Med en suck satte jag mig på stolen som stod placerad vid mitt skrivbord.

"Så, var har du varit, Jace?" Frågade Phoenix och höjde på ena ögonbrynet. Nervöst kliade jag mig i nacken.

"Eh, hos en kompis bara." Sa jag snabbt och kollade på Phoenix fundersamma ansiktsuttryck. Han nickade lätt och återgick till att prata med Kevin, som satt på golvet.

"Hey, vad tycker ni om Lexi då?" Ropade Tyler för att överrösta musiken och flinade. De flesta satt och funderade ett tag innan ett flin tog plats på deras ansikten också. Jag suckade och kollade ner på mina fötter; som jag fann vara mer intressanta än situationen jag befann mig i.

"Het, as fuck." Utbrast George. Jag kollade upp på honom och mötte hans livliga blick.

"Jag tycker att May är snygg." Jacob's ord fick mig att stanna i mina rörelser. Min blick fastnade på golvet, mina käkar spändes och jag tog tag i varsin sida av stolen. "Vad är det, Jace? Du verkar spänd."

"Det är lugnt." Morrade jag. Jag tog ett djupt andetag och lyfte upp blicken. Killarnas blickar visade att de verkligen ville fråga vad felet är med mig, men de vågar inte. Tystnaden är pinsam och stel, olidlig. "Vill ni spela FIFA?"

Frågan fick killarna att bli uppspelta och sätta sig framför tvn. Jag hukade mig framför tv-bänken och tog ut FIFA:t som låg högst upp i högen av tv-spel.

"Hörde att du träffat en tjej igår, typ Anna eller något", sa Tyler och log ett snett leende. Jag gav honom en irriterat blick och slog mig ner jämte Phoenix i soffan. Tyler suckade. "är hon snygg?"

"Ful som fan. Typ som ett troll." Mumlade jag. Mina ord fick Kevin att brista ut i skratt, strax därefter hakade Phoenix på. "Hon heter Annabelle förresten." La jag till och kollade på Kevin som inte lyckades få slut på sitt skratt. Jag flinade åt honom och slappnade av.

"Aha, min syrra känner nog henne." Fortsatte Tyler.

"Cara?"

"Ja." Svarade han kort och fokuserade på spelet som var i full gång.

Det här kommer bli en lång natt.

***

Lexi's perspektiv

Jag hoppade upp i Kyle's famn och kysste honom. Mina händer vandrade upp till hans smutsblonda hår, jag lät det förbli så. Våra andetag var det enda som hördes i det mörka, tysta rummet.

"Lexi, vi borde berätta för våra föräldrar. Jag vill inte smyga runt längre, bära på den här hemligheten." Mumlade Kyle mot mina läppar. "Jag vill visa världen att du är min."

"Kyle, ett litet tag till bara. Du vet vad pappa säger, han är emot sånt här i våran ålder." Sa jag och kollade honom rakt in i ögonen. Hans läppar letade sig upp mot mina, samtidigt bar han upp mig till sovrummet.

Vi befann oss i Kyle's morföräldrars stuga, ute vid havet. Det var juli, alltså mitt på sommarlovet. Allt var som en dröm, det kunde inte bli bättre. Men det fanns en sak som oroade mig, vad pappa skulle tycka om mig och Kyle. Han måste få reda på det någon gång, men inte nu.

"Jag älskar dig, Lex." Mumlade Kyle och lade sig bredvid mig i dubbelsängen. Hans arm var runt min midja och den bara överkroppen pressades mot min. Värmen från hans nakna hud spred sig över till min. Jag har aldrig varit så här lycklig. Sedan somnade vi.

Jag satte mig upp med ett ryck och andades tungt. Att bara tänka tillbaka på Kyle fick mig att bli spyfärdig. Han älskade aldrig mig, han utnyttjade mig för att kunna komma åt Tamara. Allt var ett spel. Tanken av att jag var kär i honom fick mig att ännu en gång bli äcklad, men jag älskade honom aldrig. Lyckligtvis hann aldrig mina känslor utveckla sig tillräckligt mycket för att kunna älska honom. Det är jag väldigt tacksam över. Om jag älskat honom, hade jag nog inte kommit över honom än, och detta hände för ett år sedan.

Jag la mig ner på kudden och blundade. Doften av välbehag fyllde min näsa, och tillslut somnade jag.

***

Hoppas ni tyckte om kapitlet. Och nu har ni fått reda lite till om Kyle, eller iallafall hur Lexi och Kyle hade det.

Det kommer kanske ett kapitel till imorgon, vi får se.