THE BAD BOY

19

Lexi's perspektiv

Jag stirrade tomt på mobilen, som att jag desperat söker efter uppmärksamhet från Jace. Men nej, inget nytt.

Han struntar fullständigt i mig, de senaste dagarna har han varken gett mig eller May en blick. Frågan är om det verkligen var så smart att berätta för honom, skulle jag hållit det hemligt? Det vore nog smartast, då skulle han fortfarande i alla fall pratat med mig, och inte hatat som han antagligen gör.

"Hur känns det? Jag menar, du åker till Dallas om fem dagar." Mumlade May och kollade ut i luften. Jag suckade högt och lutade armbågarna mot mina knän.

"Jag vet inte, May", mumlade jag lika tyst tillbaka. "Det känns hemskt att jag inte ens kommer säga hejdå till Jace. Han hatar mig."

"Han hatar dig inte, Lexi. Han är bara upprörd att du ska åka. Du måste förstå att han tycker om dig, och det har inte hänt många gånger tidigare, ingen gång för att vara exakt." Ett svagt leende tog plats på hennes rödmålade läppar och de vackra ögonen släppte inte blicken från filmen som pågick på tv:n.

Ett skratt for ur hennes mun när något roligt spelades upp från filmen. Jag hade ingen aning vad det var för film, eller vad den ens handlade om. Mina tankar var någon annan stans, överallt. Flytten vägrade lämna min överfulla hjärna av tankar, vilket fick mig att lätt tappa koncentrationen.

"Hallå, såg du vad han gjorde?" Skrattade May och slog gång på gång på sitt lår, för det antagligen var så roligt.

Ringklockan ekade i det halvtomma huset och fångade direkt både min och May's uppmärksamhet. Med långsamma steg tog jag mig ut i hallen och tryckte upp dörren med en lätt knuff från höften.

Framför mig stod Simon med en dyster min, och armarna hängde slappt på varsin sida av hans kropp. Endast svarta kläder satt på hans vältränade kropp, och det blonda håret stod åt alla håll.

"Du berättade aldrig för mig att du ska flytta", mumlade han och tog ett steg in. Jag suckade och drog nervöst en hand genom håret.

"Jag fick reda på det bara för någon dag sedan." Mumlade jag till svar. Hans armar virade sig runt min midja, och hans andetag var tunga mot min nacke.

"Jag kommer sakna dig." Viskade han mot mitt hår och pussade mig lätt i pannan, som om jag vore ett litet barn. Jag log svagt och nickade.

"Jag kommer sakna det här stället, och dig med såklart." Simon skrattade kort och låste fast sin blick i min. Ögonen var en aning blanka och de vanligtvis lyckliga och glada ögonen hade nu blivit sorgsna. Jag gav honom ett uppmuntrande leende innan jag gick till vardagsrummet där May satt. Hon stirrade rakt på tv-skärmen och log stort åt något som nyss hände. Medan jag pustade ut sjönk jag ner i soffan med Simon bredvid mig.

Han lade sin arm runt mina axlar och jag lutade mitt huvud försiktigt och osäkert mot hans bröstkorg. Hans lediga hand lekte lätt med mitt trassliga hår och hakan placerade han på mitt huvud. Allt kändes perfekt, bekymren försvann och jag kände mig lycklig. Jace försvann från mina tankar för en stund, och likaså flytten. Och nej, jag har inte känslor för Simon, vi är endast vänner, enligt mig i alla fall. Om Simon känner likadant eller annorlunda har jag ingen aning om, men just nu orkar jag inte fråga honom eller ta upp det ämnet, för nu, är jag lycklig.

"Oj, hej, jag såg inte dig Simon." Sa May glatt och kollade generat ner i knät när Simon log mot henne. "Ja, ni ser ut att ha det mysigt." La hon till skrattandes, jag satte mig rakt upp och harklade tyst. Simon kollade frågandes på mig, och drog sedan ner mig i hans famn, precis likadant som förut.

Jag log och blundade, tillslut tog sömnen över och jag somnade, i mitt vardagsrum tillsammans med min bästa vän May, och i Simon's varma famn.

--

Jag vaknade av solens strålar som irriterat lyste mig rakt i ögonen. Ett svagt stön lämnade mina läppar när jag blinkade flera gånger för att vänja mig vid ljuset.

Vid det här laget låg jag ner, framför Simon i soffan, och hans arm runt min midja. Rodnandes skruvade jag på mig och började tvinna en hårslinga runt mitt pekfinger.

"Godmorgon", mumlade Simon mot min nacke, och drog mig närmre honom med hjälp av armen som låg runt min midja.

Antagligen såg det lustigt ut med tanke på att vi endast är vänner, för vi såg säkert ut som ett par, men just nu orkade jag inte bry mig. Jag slog bort tanken och studerade hans avslappnade ansikte, de blåa ögonen blundade fortfarande och tröjan han bar igår var borta. En svag nyans av röd och rosa tog plats på mina kinder, istället kollade jag rakt upp i taket.

Jag reste mig upp och gick in i badrummet. Min blick fastnade på mig själv i spegeln framför mig, och tankarna om flytten och Jace kom genast tillbaka. Mina ögon var glansiga och mörka ringar hade bildats under mina ögon. Jag såg ut som en levande zombie, bokstavligen.

Jag klev in i duschen och lät vattnet bli varmt innan jag ställde mig under kranen. Det varma vattnet omringade mig och känslan av välbehag spred sig inom mig. Jag blundade och suckade tyst.

Med en handduk tunt håret och en runt min tunna kropp rusade jag upp på mitt ostädade rum. Jag klädde snabbt på mig ett par Hollister-mjukisbyxor och en slapp vit t-shirt innan jag gick ner i köket där May satt med mobilen framför näsan.

Hon höjde blicken och lät ett leende ta plats på hennes läppar som fortfarande var lite röda sedan igår ikväll.

"Är det något mellan dig och Simon eller?" Viskade May när jag satte mig på stolen framför henne. Jag suckade och blandade runt med en sked i koppen fylld med oboy.

"Nej, vi är bara vänner", svarade jag enkelt i en axelryckning.

"Det såg inte ut som det igår, i alla fall inte från Simon's sida." Fortsatte hon och kollade allvarligt på mig. Jag förstår inte varför hon finner situationen så allvarlig. "Jag tror att han gillar dig." Jag himlade med ögonen med ett leende på läpparna och suckade.

"Inte vet jag, men jag känner inget för honom. Bara så du vet." Mumlade jag och tog ett bett på min skinkmacka.

"Visstvisst, vi säger så."

"Du vet att jag tycker om Jace," mumlade jag tyst och kollade osäkert ner i bordet. May suckade tyst och pillade på sitt armband runt hennes handled. "allt är bara så komplicerat."

"Ni gör det komplicerat-"

"Godmorgon allihopa!" Utbrast Simon och sträckte på sig. Endast ett par gråa mjukisbyxor satt på hans underkropp. Jag skrattade tyst. Han slog sig ner jämte mig och lade armen runt mina axlar. "Sovit gott?"

"Ja", svarade May kort och reste sig upp. "Jag borde gå hem." Sa hon och blinkade med ena ögat.

--

Dåligt kapitel, I know!