THE BAD BOY

22

Jace's perspektiv

Jag lutade mig tillbaka i soffan med utsikt över baksidan. Samantha log stort och vinglade till på badmadrassen hon låg på, i poolen. Hennes solkyssta hud får henne att se oerhört attraktiv ut, och de ljusa lockarna som hängde löst över hennes rygg.

Jag placerade datorn i knät och kom automatiskt in på en flygsida, som jag kollat på när Lexi åkte till Dallas. En klump sattes i halsen samtidigt som jag tryckte ner sidan, och en bild på Lexi lyste upp som bakgrund. Varför jag har henne som bakgrund förblir ett mysterium, men hon är vacker, och mina känslor för henne stärks mer för varje dag, trots att hon inte är här hos mig.

"Jace, kan du räcka mig handduken bredvid dig?" Ropade Samantha som lyckats ta sig upp ur poolen, torr. Med ett flin studerade jag hennes perfekta kropp och gick med stora kliv ut till henne. En rödrosa nyans tog plats på hennes kinder när jag lade mina händer på hennes höfter. "Så jävla sexig." Mumlade jag mot hennes nacke, hon drog efter andan och ett tyst stön lämnade hennes läppar. Jag skrattade tyst och kysste henne hårt på de fylliga läpparna, och lät händerna smeka den smala kroppen som stod tätt intill mig.

"Jace, inte här ute.." Viskade hon tyst, knappt hörbart. Jag drog ifrån med en suck och kastade den vita handduken på henne.

"Skit i det då." Muttrade jag surt och vände mig om för att gå, men istället drog hon mig bak, intill henne igen.

"Jag vet varför du beter dig så här, Jace. Du tycker om Lexi, inte mig. Du älskar henne, huh?"

"Älska är ett starkt ord, Samantha." Mumlade jag och pillade på nagelbandet som lossnat en bit. "Hon och jag hade nästan precis träffats. Känslor finns definitivt, men älska, det vet jag inte."

Varför jag berättar detta för Samantha vet jag inte, men hon kan vara en bra lyssnare när hon vill. Hon kan även vara smart, väldigt smart, men oftast låtsas hon som osmart för att passa in, men jag förstår henne, jag är precis likadan. Låtsas för att passa in. Det gör oss så lika, mig och Samantha. Men hon är för det mesta en diskration nu när jag inte har Lexi, detta är fel, men jag har mina behov.

"Jag borde dra, jag lovade mamma att komma hem vid åtta," sa hon och vände bort blicken åt vänster. "vi ses, Jace. Ta hand om dig."

--

Lexi's perspektiv

Att Simon kom hit för min skull skulle jag aldrig tro, men nu står han här jämte mig, med ett stort leende på läpparna, likaså jag.

"Jävlar vilket hus." Mumlade han chockat och satte sig ner på min bäddade säng. "Värsta lyxlivet ju."

"Du vet att jag inte gillar det. Jag bor hellre i ett ruckel hemma än att bo här." Ett kortvarigt skratt kom från Simon, medan han reste sig upp och placerade sina händer på min midja.

"Ett ruckel?" Han höjde på ena ögonbrynet och skrattade. Han lutade sin panna mot min och log charmigt, vilket smittade av sig på mig. Jag nickade och skrattade tyst. "Säkert?" Ännu en gång nickade jag bestämt och fortsatte skratta.

"Du, kan vi inte se på bio?" Frågade jag och dunsade ner i sängen, direkt vek sig täcket och lakanen, vilket jag hatar.

"Gå och byt om medan jag fixar mitt hår", sa Simon och blinkade med ena ögat mot mig.

--

VÄRLDENS SÄMSTA KAPITEL UGHHH!