Jace's perspektiv
Jag vaknade med ett leende på läpparna. Lexis nakna kropp låg tätt intill min, och jag kunde inget annat än att tänka tillbaka på igår. Det var magiskt.
Jag kysste henne på pannan och drog löst mina fingrar längs hennes varma arm. Hon gnydde till och slog upp de blågröna vackra ögonen. Jag drog långsamt bak en hårslinga som trillat ner för hennes ansikte och kysste henne på läpparna.
"Är du okej?" Mumlade jag och drog henne närmre mig. "Jag var inte får hårdhänt, va?" Genast flög ett skratt ur hennes mun, innan hon skakade snabbt på huvudet. Jag flinade svagt och kysste henne ytterligare en gång. Jag är så jävla kär, jag är förälskad. Pirret, likt fjärilar, flög runt i min mage. Klyschigt, men sant. "Vad vill du hitta på idag? Jag såg att det var fest hos någon Phoebe, vi kan väl gå? Om du vill såklart."
"Gå du, Jace." Mumlade hon och suckade tyst för sig själv. Hon sänkte blicken och flyttade sig lite längre bort. Jag drog ihop ögonbrynen och försökte flytta mig närmre henne igen.
"Vad är det, Lexi? Blev du sur?"
"Nej, bara sluta fråga så mycket, tack", muttrade hon och reste sig upp och drog täcket med sig. Jag reste mig samtidigt upp och ställde mig bakom henne i spegeln, där hon stod. Mörka ringar hade bildats under hennes ögon och läpparna var en aning svullna. "Snälla, klä-"
"Det är mitt fel, förlåt!" Viskade jag och kramade om henne bakifrån. "Du har gråtit, jag ser det på dig. Varför sa du inte bara till, Lexi?"
"Nej..." viskade hon, knappt hörbart.
"Jag skulle aldrig skada dig med vilje, Lexi." Hjärtat började slå snabbare och oron steg fram inom mig. Jag hade gjort henne illa igår kväll, och hon hade inte sagt till. Kanske inte allt var så bra trots allt. "Jag älskar dig"
"Och jag dig, massor." Log hon och drog in mig i en kram. Jag skrattade nervöst och kysste henne i nacken. Var hon okej?
--
Adam's perspektiv
Vid min sida gick Lily med sitt alldeles för orangea hår. Hon passade bara liksom inte i det. Det var inte hennes stil. Hon fnissade och gick närmre när hon såg att jag tittade på henne.
"Dröm vidare, Lily." Mumlade jag tyst för mig själv. Hon kommer aldrig att få mig.
"Hörde du att Lexi skaffat kille eller något?"
"Bara rykten", hoppades jag på i alla fall. Den där Jace kan inte redan fått henne, det var omöjligt. Han älskade henne inte ens. Hon tillhörde mig.
ВЫ ЧИТАЕТЕ
THE BAD BOY
Подростковая литература❝Jace... älskar du mig?❞ Frågar jag, osäkerheten hörs tydligt. Jag vågar inte röra mig, jag är rädd över vad han ska svara. ❝Lexi, du vet mycket väl om att jag är helt olik dig,❞ säger han. Nervositeten byggs sakta upp inom mig. Vad kommer han säga...