THE BAD BOY

42

(Adam på bilden)

Adam's perspektiv

Jag dunkade Caleb hårt i ryggen med knytnäven och flinade åt tjejen som gick förbi. Hennes nästintill svarta hår var spikrakt, och hennes rumpa var inget man skulle tacka nej till. Caleb skrattade och nöp mig löst i armen.

"Hallå, din jävel, vad hände med Lexi då?" Sa han med ett leende på läpparna. Jag skakade löst på huvudet med en suck. "Kom igen, Adam. Alla kan se att du gillar henne, förneka det inte."

"Jag förnekar ingenting, det är bara det att allt är så komplicerat. Jag måste få ur den där Jace ut ur hennes liv. Han älskar henne", mumlade jag. Aldrig i livet att Jace skulle få henne.

"Kärleksproblem i paradiset, huh? Sen när blev du en sådan mjukis?"

"Sedan du slutade haffa på tjejer. Vem är tjejen du gillar?" Jag tryckte upp honom mot väggen och gav honom en bestämd blick. Genast började han gapskratta så att piercingarna i hans kinder sjönk in i smilgroparna. Hans skratt smittade snabbt av sig på mig, och jag släppte honom. Vi hade alltid betett oss såhär mot varandra, och jag kunde inget annat än att älska det. Vår vänskap betydde mycket för mig.

"Katrin heter hon. Fast hon hatar mig efter jag slått ner hennes dryga brorsa, Cody du vet?"

"Aha, den jäveln", log jag och svängde in i en smyckesbutik. Jag var ingen stor smyckesälskare direkt, jag ville bara hitta något fint till Lexi, för att visa vad hon faktiskt betyder för mig.

--

Lexi's perspektiv

Jag drog hårborsten en sista gång genom mitt fuktiga hår. En enkel rosa over-size tröja hade jag på mig, till ett par ljusgula shorts. Jag orkade inte direkt klä upp mig för att träffa Simon, han accepterade mig som jag är.

Jag skrattade lyckligt. Jag hade varit så glad sedan Simon kom tillbaka. Jag hade ingen aning att det skulle bli såhär, eller att han ens menade så mycket för mig.

"Kan jag komma in, sexy?" Viskade Simon högt och knackade på dörren. Jag skuttade överdrivet fram till dörren och gav honom en kram.

"Stig på, herrn", bugade jag. Hans skratt ljöd i det tysta rummet. Endast en svag lampa i fönstret lyste upp rummet, vilket skapade en mystisk och mysig stämning. Han slog sig ner på min säng och lutade sig halvliggandes mot väggen.

"Så, berätta om killen", sa han. Jag lade huvudet mot hans axel och suckade. Det var alldeles för komplicerat för att kunna berätta. Jag visste inte ens vad jag kände, ärligt talat. Jace kom in i mitt liv först, och jag har känslor för honom. Han kan ge mig kärlek som ingen annan kan, och alltid finnas vid min sida. Men Adam, han ger mig spänning och äkta kärlek, trots att jag blir sårad, av både honom och Jace.

"Jag vet inte, Simon. Vad ska jag göra?" Suckade jag.

"Lyssna på ditt hjärta."

--

Varsågod, här fick ni ett halvdant kapitel. Haha, nej men jag blev inte så nöjd.