THE BAD BOY

40

Innan kapitlet börjar vill jag först och främst säga; TACK SÅ MYCKET för 100k på stalker - cameron dallas alltså, omg det är helt sjukt!

Och för det andra; förlåt för att jag inte uppdaterat på en månad. Jag har inte haft lust eller tid att skriva, och sen har jag försökt komma på hur jag ska skriva detta kapitel. Men sen har jag också funderat massor på vad min nästa bok ska handla om, eller alltså jag ska skriva en till, men inte publicera än. Så jag har försökt komma på vad den ska handla om, med hjälp av både era och mina idéer. Tack till alla som skrev idéer förresten! Men fortsätt gärna ge tips och idéer, för det behövs hehe..

Hoppas ni haft ett jättefint och bra sommarlov, och att ni har det bra i skolan! Jag vet att det kan vara jobbigt att gå upp varje dag och ha ångest inför skolan, jag har haft det själv. Men försök tänka positivt, tänk vad skönt det är när du kommer hem och faktiskt klarat skoldagen! Om du mår dåligt eller något liknande, prata med någon! Vuxen, kompis, lärare, någon! Det hjälper, tro mig. Jag tror på er alla, ni är fantastiska! Glöm inte att ni är fina precis som ni är, stora som små.

Jag finns här såklart, även fast ni kanske inte har en aning om vem jag är.

Hoppas att ni haft en bra dag! Nu till kapitlet:

--

6 timmar tidigare..

Lexi's perspektiv

Jag drog mina fingrar längs Jace's kind och log. Han var så fin, helt underbar.

Långsamt och så tyst som jag kunde, reste jag mig upp ur sängen och drog på mig ett par byxor och en tröja som jag sedan skulle ha resten av dagen. Jag slängde en snabb blick på klockan, som visade tjugo över sju.

I köket var det redan tänt, och mamma satt med iPaden framför sig. Ett hundljud lät, och ett svagt skratt lämnade mammas läppar. Jag öppnade kylskåpet och tog ut en smoothie som jag gjort dagen innan.

"Godmorgon, gumman. Har du något speciellt i skolan idag?" Frågade mamma med ett leende, och blickade upp på mig.

"Nej. Jag drar till skolan nu, vill inte komma försent", mumlade jag medan jag tog den sista klunken av blåbär- och jordgubbssmoothien. Hon hummade tyst och lade ifrån sig iPaden.

Efter att jag satt på skorna och min vinröda bomberjacka, stängde jag dörren och gick ner längs grusgången. Ett tutande hördes högt, jag hoppade till och mötte Adam's flinande blick. Med en suck gick jag fram till hans bil och satte mig i passagerarsätet.

"Bara för att du skjutsar mig till och från skolan, betyder det inget. Du vet det va?" Jag vände blicken utåt och suckade tyst.

"Snälla, Lexi.. Du måste förstå..." mumlade han tyst och satte sin hand på mitt jeans-beklädda lår. Jag drog efter andan och mötte stressat Adam's nu mjuka ögon. Läpparna var svagt ljusröda och ögonfransarna låg tätt emot varandra. Hans hand förflyttades till min kind, som han smekte löst.

"Adam..." Mumlade jag. "Kör nu."

--

Jag hade rusat ut ur bilen när vi kommit fram till skolan och snabbt tagit mig till första lektionen. Inte för att jag var sen, utan för att jag ville undvika Adam. Hans närhet var bara så... jag vet inte, det kändes konstigt.

"Du var tidig idag, Lex." Skrattade Joline och gav mig en slängkyss. Hennes ögonfransar var längre än vanligt, hon bar säkert lösögonfransar, nu när hon var singel och allt. Brad hade gjort slut med henne, men ingen visste varför. Inte ens Joline. Men hon satt inte hemma och åt glass för det, hon njöt av singellivet.

"Ja, det har varit en ganska jobbig morgon." Log jag och lade min arm runt hennes axlar. "Du, jag ska bara på toaletten, kommer strax." Jag sprang bort mot toaletterna, men någon tog tag i min arm och drog in mig till en annan korridor. Jag skrek till, och trycktes sedan löst upp mot skåpen. "Adam.. Vad gör du?" Andades jag lättat ut.

Han läppar trycktes mot mina, och hans händer sattes vid min käke och kind. En pirrande känsla spred sig i magen, och hjärtat tog över hjärnans planer. Jag lät honom kyssa mig. Jag tryckte mig närmre honom och drog in hans närhet. Tusentals fjärilar, likt ett zoo, spred sig i magen, och en rysning for genom kroppen.

Genast tryckte jag bort honom och flåsade hetsigt. Jag kunde inte göra såhär mot Jace. Jag älskade honom.

"Jag äl-"

"Jag måste gå", viskade jag stressat och slog upp en av toalettdörrarna lite länge bort. Med vingliga och darrande ben sjönk jag ner på marken. Sakta föll en tår ner längs min kind.

--

Jag skulle precis öppna ytterdörren, men då hördes en hög smäll. Jag skrek och sprang allt jag kunde till bilen som krockat men lastbilen. Jag drog upp mobilen och slog in numret till ambulansen. Med darrande röst berättade jag vad som hänt.

När de bar ut de som krockat, trodde jag att mitt hjärta stannade. Simon.

"Simon!" Skrek jag med tårar som föll ner för mina röda kinder. "Snälla, låt mig!" Skrek jag när en man tog tag i mig och drog mig tillbaka.

"Låt de göra sitt jobb." Muttrade han irriterat och satte mig ner på bänken. Hjärtat slog snabbt och tårarna forsade ner. Han fick inte dö. Han var min bästa vän.