THE BAD BOY

20

Jace's perspektiv

Jag tog den sista klunken av vodkaflaskan och skrattade högljutt när Kevin råkade gå in i dörren. Med vingliga steg och mycket fokus lyckades jag nå den halvfulla ölburken på mitt svarta skrivbord. Hela mitt rum är svart, eftersom det beskriver mina känslor bra, i alla fall vid detta tillfället.

Jag hatar att Lexi ska åka, och jag är hundra procent medveten om att jag stöter bort henne när jag beter mig såhär. Dessutom var inget av detta hennes fel, det var hennes jävla föräldrar som tar henne ifrån mig.

"Jag hörde att Simon sovit hos Lexi", sluddrade Kevin fram och flinade brett.

"Jag vet." Muttrade jag och började sedan skratta av en okänd anledning.

Att Simon har sovit hos Lexi är inte alls bra för mig, han kommer närmre henne, och jag längre bort. Allt är mitt fel. Jag överreagerade, jag var ledsen, arg på mig själv att jag släppte in henne i mitt liv, när jag ändå visste att en dag skulle hon försvinna ut ur mitt liv.

Det har alltid funkat på mig att dränka mina känslor med hjälp av alkohol, men jag har nog aldrig varit såhär ledsen sedan mamma och pappa gav bort mig. Jag hatar den här jävla känslan, snälla någon, ta bort den!

Den starka drycken var ingen nytt för mig, jag var van. Jag drack upp det sista av ölen och kastade en penna på Kevin som försökte komma in på sin mobil. Jag skrattade högt och ryckte den ur hans händer.

Lexi's perspektiv

Jag låste ytterdörren med en suck och joggade ner längs de tre trappstegen. Simon's händer omfamnade hans iPhone och blicken letade ivrigt efter något på den upplysta skärmen. Med en harkling fortsatte jag gå förbi honom, men misslyckades med att fånga hans uppmärksamhet. Det han håller på med verkar definitivt vara mer intressantare än mig.

"Kom nu, Simon!" Suckade jag fram och lutade tyngden på mitt vänstra ben. Ett stort leende spred sig på hans läppar och joggade ifatt mig.

"Ta det lugnt, Lex. Vi har all tid i världen", sa han och stoppade ner händerna i fickorna på de svarta jeansen. 

"Nej, det har vi inte smarthead. Jag flyttar på tisdag, och det är lördag nu." Jag lade armarna i kors och ett kort skratt kom från Simon.

"Vad fan gör ni här?" Utbrast någon, den mycket välbekanta och hesa rösten, Jace. "Det är mitt kvarter!" Snabbt vände jag mig om och låste fast min blick i Jace's.

"Sen när har man egna kvarter? Du är så jävla barnslig, Jace." Muttrade Simon och lade armen om mina axlar. Jace tog ett steg närmre, och flinade brett. Jag svalde hårt, omedveten om vad han kommer göra härnäst.

"Du kan fan inte ta Lexi, hon är min, förstår du det?" Väste Jace och stirrade förbannat på Simon som stod spänt vid min sida.

"Jag sticker", mumlade jag och lyfte upp händerna över huvudet. "och du följer fan inte efter, Jace! Om någon är sjuk här så är det du."

"Ska du säga som bara lämnar mig här!" Skrek han och tog ett hårt grepp runt min överarm. Nervöst och skräckslaget kollade jag på honom, i hopp om att han skulle förstå vad han håller på med. "Allt är ditt fel jävla idiot. Dra åt helvete!"

Förbannad som jag var slog jag till honom på käften, om det var hårt vet jag inte, för allt som snurrade runt i min hjärna var att jag skulle springa där ifrån.

En tår rann ner längs min nuvarande kalla kind, jag var chockad efter Jace's hårda ord. Jag var chockad över att jag verkligen slog honom. Jag trodde aldrig att han verkligen skulle hata mig, ja, hata. Sättet han betedde sig på visar att han är förbannad, sårad, han vet knappt vad han håller på med.

"Fan ta dig!" Skrek Simon och knuffade till Jace som nu också stod chockad över händelsen. Jace kollade sorgset på mig, och en tår rann ner längs hans kind. Han försökte få fram ord, det syntes tydligt, men han var minst lika chockad som jag, både över sina ord och handlingar, men även att jag stod steget och slog honom. "Stick härifrån din jävla idiot, och kom inte ens i närheten av Lexi!" Skrek han lika argt och kollade förbannat på Jace som stod med tårar i ögonen.

"F-förlåt", viskade Jace och sprang sedan därifrån.

"Är du okej?" Mumlade Simon och omfamnade mig. Mina händer letade sig upp till hans nacke, och jag lade huvudet mot hans bröstkorg som gick snabbare upp och ner än vanligt. Jag kollade en sista gång på Jace som sedan försvann bakom en sväng.

Nu är han borta för alltid. För alltid.

--

Jag släppte inte blicken från tv:n där fifa var i full gång. Simon och Jacob satt i en varsin fåtölj om soffan där jag satt, och tillsammans spelade de fifa. Med en filt runt mig och ett glas varm choklad, frös jag ändå. Jag gäspade och satte handen framför munnen.

"Är du trött, Lexi?" Frågade Jacob tyst och log ett snett leende.

"Ja", mumlade jag och lutade mig bakåt i soffan. "jag går upp och lägger mig." Både Jacob och Simon svarade med ett enkelt 'okej' innan jag gick upp och borstade tänderna.

Efter att jag bytt om lade jag mig i sängen och släckte den vita lampan som stod på mitt nattduksbord. Dörren gnisslade till och öppnades sedan. Trött kollade jag på personen som smög in i mitt rum, och stängde dörren tyst efter sig.

När han kom närmre såg jag att det var Simon, som bara hade kalsonger på sig.

Han lyfte upp täcket och lade sig bredvid mig, och ena armen lät han ligga runt min midja.

"Godnatt, Lexi." Viskade han mot min nacke, och pussade sedan löst på mitt bakhuvud.

--

Ännu ett dåligt kapitel, inte alls nöjd. Det känns som att jag blivit mycket sämre på att skriva, eller är det bara jag själv som tycker jag är dålig, haha.