THE BAD BOY

11

Lexi's perspektiv

Jag lämnade skolans område och blickade ut över området jag befann mig i. Ett antal hus låg uppradade längs andra sidan vägen, de flesta var vita, men några var röda och gråa. Bredvid skolan befann sig en skog, inte så stor, men tillräckligt för att man inte ska se vad som befann sig på andra sidan.

Till min förvåning kom Jace på sin skateboard och saktade in bredvid mig. Jag studerade honom när han försökte sakta in till min fart, men vinglade till. Jag log.

"Jag undrade bara om du ville hitta på något", sa han.

"Som vadå?" Frågade jag och kunde inte undgå att kolla på de små smilgroparna som bildats på hans kinder. Det bruna håret fladdrade i vinden, och även den gråa slappa tröjan som satt över hans överkropp.

"Har du åkt skateboard någon gång?" Jag skrattade lätt åt frågan och skakade på huvudet. En förvånad min tog plats i hans ansikte. "Då ska jag lära dig. Ställ dig här, på skateboarden, så håller jag i dig." Förklarade han och klev av den svarta skateboarden. Försiktigt ställde jag mig ostadigt på den och vinglade. Han log stort och höll sin hand på mina höft, och den andra löst på min mage, för att hjälpa mig hålla balansen. "Så ja, håll balansen och skjut ifrån med ena foten."

Jag gjorde ett försök med att skjuta ifrån, men det resulterade till att jag trillade av. Med en duns landade jag på marken och gav honom en sur blick, vilket fick honom att skratta ännu mer.

"Kom här, jag håller i dig bättre denna gången." Sa han och räckte fram sin hand. Villigt tog jag tag i hans varma hand och reste mig upp.

"Jag kommer aldrig lyckas!" Klagade jag och kollade frustrerat på den svarta skateboarden. Han lade sin hand på min axel och log.

"Jo då, det är bara att försöka igen." Uppmanade han mig och jag skakade på huvudet. "Kom igen, Lexi."

"Jag måste hem nu, Jace."

***

Jag gick in i vardagsrummet där mamma satt med dagstidningen i händerna. Hennes glasögon hade åkt ner en bit på hennes näsrygg och en hårslinga låg framför ena ögat.

"Hej, mamma." Hon ryckte till och kollade skrämt på mig, innan hon blev mjuk i sin blick.

"Hej, var har du varit? Pappa sa väl att du skulle komma hem tidigt?"

"Nej, han har inte sagt något om det. Men jag träffade ... en vän." Hon kollade skeptiskt på mig men log tillslut och vände ner blicken i tidningen. Med en suck gick jag upp på mitt rum och lade mig ner på sängen.

Jag gick in i badrummet och klädde av mig mina obekväma kläder. Jag satte på duschen och lät vattnet bli varmt innan jag klev in. Vattnet rann ner längs min bara kropp, och jag blundade. Mitt blöta hår satt klistrat mot min kropp, och schampot sved i ögonen.

Jag virade en rosa handduk runt min kropp, samt en vit handduk runt mitt blonda hår. Jag mötte min egen spegelblick och prövade med ett leende, det såg förjävligt ut. Jag suckade och vred om låstet, och gick snabbt in på mitt rum. Jag ryckte upp min garderob och tog ut ett par kläder som passade inför kvällen, Netflix och mys, för mig själv.

Min mobil plingade till, en notis från Instagram. Jag låste upp mobilen och kollade på Jace senaste bild. Bilden var tagen på en hand, som räckte "fuck you" åt något, bakgrunden var mörk och det enda som lyste upp bilden var handen.

Jag fnös åt bilden och låste mobilen. Jag lade den på nattduksbordet och lutade mig mot väggen.

"Vad fan Leon! Tänk på att Lexi kan höra vad du säger!" Skrek mamma, jag ryckte till och stirrade förvånat på min dörr. Hon använde min pappas riktiga namn, Leon, jag tycker det är väldigt fint, men de brukar oftast kalla varandra för olika gulliga smeknamn. Rösten var skarp, arg. Jag kunde inte minnas att de bråkat tidigare, vilket kom som en chock. De bråkade. Jag drog upp täcket över ansiktet och blundade. "Jag såg att du smekte hennes kind! Vem är det, Leon?"

Det här får inte vara sant. De får inte bråka.

***

Blev onöjd med detta kapitlet också. Vet inte om det blev konstigt med att de bråkade, ska jag ta bort det och ändra? Kommentera gärna :)