THE BAD BOY

36

Lexi's perspektiv

Jag ursäktade mig och rusade ut från toalettbåsen. Mitt enda mål var att komma härifrån. Tillräckligt hade hänt denna kväll, för mycket.

Mitt namn ropades om och om igen, med lika många sekunder mellanrum. Joline ropade högt så att alla stannade upp, och blickade konstigt bak mot mig. Jag pressade med all kraft upp portarna och fortsatte springa. Mina händer omfamnade klänningens sidor och lyfte upp den, för att enklare kunna komma framåt utan att råka snubbla.

"Lexi! Stanna! Vi måste prata!" Ropade Jace högt bakom mig. Jag stannade tvärt och kollade med tårar i ögonen på Jace som joggade sakta mot mig. Hans vackra ansikte lystes upp av de svaga gatlamporna och fick honom att se otroligt stilig ut. "Du måste lyssna på mig nu, spring inte iväg. Okej?" Jag nickade, och svalde hårt, med blicken i hans ögon. Han flåsade svagt och drog nervöst handen genom sitt stylade hår. "Jag vet att vi bara har känt varandra en kort tid, men ändå betyder du så jävla mycket för mig. Du är i mina tankar hela tiden, och det gör mig galen. Jag vidrör din hy, och hela min kropp fattar eld." Mumlade han och drog sina fingrar löst längs min kind.

"Jace.."

"Nej, säg inget. Det här var fel, eller hur? Fel tillfälle, fan!" Han sparkade hårt mot marken och suckade frustrerat. Hans andetag blev ojämna och blicken blev upprörd. "Jävla skit! Varför händer detta?" Skrek han högt, för full hals. Jag tryckte mina läppar hårt mot hans, och genast slappnade han av. Hans andetag blev lättare och han placerade sina händer på mina höfter, besvarade kyssen. Eld tändes upp inom mig för andra gången ikväll, och hela jag fattade eld. Fyrverkerier sprudlade inom mig, och allt jag ville var att stanna i nuet.

Plötsligt kändes allt fel. Att kyssa två olika killar samma kväll, att jag utnyttjade dem. Ångesten vällde upp inom mig, och snabbt drog jag ifrån.

"Förlåt Jace, jag måste gå", viskade jag tätt intill hans röda varma öra. Jag vände mig om och tog fem steg, innan han avbröt mig. Sa orden jag hoppades han skulle säga, så mycket.

"Om du går nu, så är det slut för alltid. Även om det aldrig fanns ett vi, så vet du vad du betyder för mig. Vad jag betyder för dig. Om du tar ett steg till, kan du glömma detta och dra åt helvete." Ropade han och lät en tår falla längs hans kind. Långsamt vände jag mig om och sprang lyckligt in i hans armar med tårar i ögonen. Aldrig skulle jag kunna lämna honom. För att jag är förälskad, i honom.

"Lexi vad i helve-" skrek Joline högt, och direkt steg jag bakåt. Hon stannade mitt uppe i sin mening och stirrade stumt på mig och Jace. "Okej, låt mig avsluta min mening. Vad i helvete gör du? Med Jace?" Sa hon argt och tog snabba och bestämda steg fram till Jace, och smällde till honom hårt på kinden. Han flämtade till och blängde mordiskt på Joline som fått panik över det hon precis utförde. "Oh my god, förlåt mig! Den skulle vara till Lexi, fast i mitt huvud ... inte på dig, och i verkligheten", sa hon och satte handen framför munnen. Jag log prövande mot min vän och ett svagt flin försökte jag gömma bakom mitt leende. Att hon skulle reagera som hon gjorde, visste jag. Hon avskydde Jace efter det jag berättat vad han gjort.

"Dra för fan!" Sa Jace och drog mig mot sin bil.

--

Förlåt för ett EXTREMT kort kapitel. Förlåt för dålig uppdatering. Men... Jag har inga ideér, OCH tycker ni att den ska ta slut här? Om INTE, KOMMENTERA IDEÉR så är du bae. Puss och kram